Untitled - Åbo Akademi

236
inga inkräktningar eller kränkningar i intimsfären. Detta kan kanske återföras på en
naturlig diskretion och distans hos biografen, men kanske ser vi utslag av samtidens
nykonservativa betoning på värden, etik, gott uppförande och samtidigt ett tecken på att
1970-talets ivriga sexualpsykologiska tolkningar inte var mera än ett blänk i solen.
Berghs möte i texten med Birgitta är ett möte mellan två jämställda och självständiga
vuxna personer. Personlighetstolkningen bygger inte på reduktionistiska modeller. Den
dualistiska personlighetsmodellen släpper in den dynamiska rörligheten i biografisubjektet.
Detta låter sig inte sägas om flertalet andra manliga biografer i Birgittabiografikens
historiografi. Berghs enda återfall i den manliga traditionen är kanske det lätt satiriska
gycklandet med Birgitta. Men raljansen ger ingen access till en misogyn tolkning; driften
drabbar också de manliga rollinnehavarna i Birgittas livsdrama.
Ett visst demytologiserande drag ingår i denna biografis kvinnoskildring. De flesta
av Birgittas biografer har följt schablonen jungfru-mor-änka i sin tolkning av Birgitta.
Bergh faller inte in i denna modell utan följer utvecklingsgången hos en blivande
författare med ett stort uppdrag framför sig. 449
Berghs biografi får mig att resonera kring biografin som ett kulturmöte i en
avkristnad tid där den europeiska historien har blivit ett mångkulturellt vardagsrum. Det
innebär att denna levnadsteckning över Birgitta är den biografi som har mest att
förmedla i diskussionen om biografins teori och metod i början av det tredje millenniets
fragmentariserade värld.
En jämförelse mellan Berghs biografi och de övriga Birgittatolkningarna
aktualiserar en vetenskapligt svåranalyserbar fråga, nämligen den om tonfallets betydelse
i en biografisk text. Här vill jag infoga en reservation: jag undrar hur jag hade läst denna
biografi om jag inte dessförinnan hade hört flera föredrag av Birger Bergh och blivit
varse den snälla ironin i hans muntliga framställningskonst? Kommer detta drag att
upplevas, om inte blasfemiskt så i alla fall kraftigt raljerande, av en läsare i framtiden
som inte känner biografen? 450 Texten tillåter däremot ingen avläsning av misogynitet;
det distanserat raljanta tonfallet drabbar även män i Birgittas närhet. Den skeptiska
humorn håller sig inom tolkningarna av Birgittas och samtidens religiösa föreställningar.
Den drabbar inte Birgitta i hennes egenskap av kvinna. 451
Birger Berghs biografiska forskning är intersubjektivt testbar. Skillnaden mellan
det empiriska materialet och biografens tolkning av revelations- och kanonisationstexterna
tydliggörs i de fall där biografen utgår från revelationerna eller materialet i Acta
som kvarlevor och inte som berättande källor. 452 Källkritik har infogats i tolkningsprocessen
även om Bergh inte gör en lika markant distinktion som den jag nämnde i
inledningskapitlet. Att rekonstruera en bild av en människa ur det förgångna innebär ju
många svårigheter av källkritisk art, där andras kritiska och berömmande synpunkter
och personens egna programmatiska uttalanden måste beaktas bara i andra hand, efter
det att man fastställt en stomme av personens handlingar och de ”få intima flöden av
personligheten” i ord eller på annat sätt. 453 Då tillgängligheten till käll- och textkritiska
arbeten om Birgitta och hennes revelationer numera är ganska stor har Bergh antagligen
haft lättare att disponera och gallra i källmaterialet. Han har med andra ord haft
möjlighet att studera misstagen i tidigare biografier. Denna medvetenhet märks tydligt i
449 Inte heller Steffen, Klockars eller Bergquist låter sig fångas in av den schablonen.
450 Vi hör ju inte tonfallet heller i Schücks famösa råd till Birgitta om en tjänligare diet för att inte bli
nervöst hallucinatorisk.
451 Bergh, 2002, t.ex. s. 46-53.
452 Bergh, 2002, t.ex. s. 33-34, 109, 166-167.
453 Andersson, Ingvar, Erik XIV, Stockholm (1934) 1948, ”Förord”.