Untitled - Åbo Akademi

199
tolkningskontext blir Birgitta en representant för sin tids manliga teologi. 272 Här övertar
Stolpe delvis Fogelklous Birgittabild, omskriver och utvecklar den. Men på en essentiell
punkt klyvs samstämmigheten. För Fogelklou är Birgittas moderlighet och Mariadyrkan
framvuxen ur hennes kvinnoverklighet. Stolpe ser jungfruidealet som ett avskyvärt
uttryck för katolsk manlig teologi. 273
Reminiscenser av den nationalistiska Birgittabilden skymtar emellanåt fram i
Stolpes biografi. 274 Han talar om ”vår landsmaninna” och lyfter ofta fram hennes
svenskhet:
Det är med en egendomlig känsla man läser om hur Italiens största potentater träder inför
vår landsmaninna som vördsamma gossar eller ynglingar och med tacksamhet och
uppmärksamhet lyssnar till hennes ord. 275
Stolpe är en av de få biografer som intresserar sig för Birgittas fysiska gestalt. Den ickeextatiska
Birgitta i Vadstena kyrka, ”porträttlika Birgitta”, bedömdes av en del forskare
som bildlik. Stolpe vill byta ut bondkvinnan mot bilden av en aristokratisk dam:
Denna klossiga, plumpa gestalt, denna air av slö bondkvinna har förvisso ingenting att
göra med den historiska Birgitta. 276
Stolpes psykologiska infallsvinklar är ibland nya jämfört med tidigare biografier.
Skildringen av Birgittas relation till dottern Katarina och till biktfäderna väcker psykologiskt
intressanta frågor. De eventuella influenserna från magister Mathias skrifter och
idéer behandlas utförligt. Stolpe betonar den ömsesidiga symbiosen. Relationen är
dubbel och komplicerad. Magnus tankar, livsstämning och kristna historiesyn kan i alla
fall, enligt Stolpe avläsas mellan raderna i Birgittas revelationer:
Utan hans auktoritet och erfarenhet vågar hon inte lita på sina röster. Men utan Birgittas
himmelskt inspirerade besked är Matthias i många stycken tvekande och bedrövad. Det är
Birgitta som återger honom hans mod, men det är han som med kraft ingriper i hennes
och Ulfs äktenskap och i hennes vardagsliv, då han finner att hon ägnar sig åt överdrivna
och osunda fromhetsövningar. 277
272 Stolpe, 1973, främst del 2, s. 78-80 men även i del 1, s. 40-42, 50, 116, 119, 208. Även här finner vi en
tolkningsanalogi till Sundéns analys.
273 Stolpe, 1973, t.ex. del 2, s. 81-82, 143, 149.
274 Stolpe, 1973, del 2, t.ex. s. 158, 187, 194, 204.
275 Stolpe, 1973, del 2, s. 204.
276 Stolpe, 1973, del 1, s. 66-67. Bl.a. Birgittakännaren, professor Andreas Lindblom har velat se en
porträttlikhet i denna staty. ”Intet blodlöst svärmeri präglar dessa anletsdrag. En kraftnatur med klokt,
genomträngande intellekt. En undersätsig välfödd gestalt. Likväl gömmes fantasins spänning bakom den
stirrande blicken och den höga pannan”, sammanfattade Lindblom. Biskop Tor Andræ utgick från samma
likhet i Mystikens psykologi, 1926, och tyckte att hon med de ”pussiga kinderna och den breda munnen”
påminde om en gemytlig Buddha Metteya. ”Gemytligheten försvinner dock vid närmare betraktande,
bilden skrämmer, men fängslar”, skriver Andræ. Stolpe hänvisar, på tal om Birgittas fysik, till professor
C.H. Hjortsjö som har undersökt Birgittarelikerna både i Sverige och Rom och kommit fram till att Birgitta
var liten till växten, vilket skulle stämma överens med en skriftlig källa som säger att hon var domina mediocris
figuræ. Jfr Andræ, 1926, s. 317f.
277 Stolpe, 1973, del 1, s. 90.