Untitled - Åbo Akademi

IV. BIRGITTABILDEN I BIOGRAFIERNA
145
En biografi är, i min hypotetiska optik, inte enbart en levnadsteckning i form av strikt
personhistorisk vetenskap eller en friare kombination av forskning, psykologisk
inlevelse och litterär berättarteknik. Biografin är ett historiens lackmuspapper där politiska
preferenser och konfessionella övertygelser, könspositioner och vetenskapsideologier
låter sig avläsas. Valet av vetenskapsteoretiska utgångspunkter, förklaringsmodeller
och frågeställningar inom kultur- och samhällsvetenskaperna, dit biografin rimligtvis
hör, sker aldrig i ett tidsmässigt vakuum. Deklarationer och preferenser, som formellt
sett enbart uttrycker vetenskapsideologiska och kunskapsteoretiska grundhållningar, kan
även vara avtryck av mer eller mindre renodlat politiska och moraliska preferenser.
Denna avläsbarhet, texten bakom texten i kontexten under kontexten, rör sig längs en
elastisk skala från eklatant övertydlighet till knappt skönjbara kopplingar.
I fokus för min analys står biografin som levnadsteckning med sina teman,
perspektiv, motiv och sin konstruktion samt biografins huvudperson, förstådd och
tolkad genom relationen mellan berättaren och stoffet. ”En författare skrev om en
författare och bilden fick liv ur två liv”, skrev Erik Hjalmar Linder och Ulla Isaksson
apropå Elin Wägners biografi över Selma Lagerlöf. Biografin är lika angelägen som
kunskapsform, litterär produkt och som presumtiv dubbel tidstolkning. Förmedlingen av
en människa, hennes tid, verk och betydelse, färgas alltid av biografens kunskap,
intellektuella och intuitiva färdigheter, förförståelse och tidskontext.
Den idéhistoriska bakgrundskuliss, där jag låter mina biografier skuggspela, utgör
två viktiga verk i den tysk-franska biografikens historia. Det ena panoramat är skrivet av
Helmut Scheuer och avhandlar den tyska biografitraditionen. Det andra verket är
Daniel Madelénats historiografiska analys av biografins form och funktion, möjligheter
och gränser. Primärt försöker jag genom mina textanalyser identifiera biografivarianter
efter Daniel Madélenats paradigmmodell, Ira Bruce Nadels, Leon Edels och W.H.
Epsteins biografiteoretiska poetikanalyser samt Hayden Whites schematiska och
genrerelaterade intrigmodell. James L. Cliffords och Paul Murray Kendalls finförgrening
av begreppet biografi längs en objektiv-subjektiv skala utgör viktiga verktyg i analysen.
Här får även Gunnar Erikssons och Eva Österbergs biografiidentifieringar en
instrumentell funktion vid sidan av Arne Jarricks analys av olika biografiska motiveringar.
Avsikten är att finna de biografiska och vetenskapliga tekniker, som respektive
biografer använder, samt de källkritiska och historievetenskapliga metoder biografin
baseras på.
Under huvudkapitlets andra analysrubrik, ”Birgittabild”, försöker jag blottlägga
biografins Birgittabild samt pejla in bildens position till tidigare framställningar.
Följaktligen blir frågan om biografiernas intertextualitet angelägen här. Biografiforskaren
B.E. Jensen ägnar bruket av metaforer och slagord en specifik uppmärksamhet. En
aspekt av metaforvaksamheten är att avslöja om språkbilder eventuellt används för att
täcka biografens okunskap eller otillräckliga bakgrundsforskning. Metaforernas kongruens
till biografens egen tid, tanke och miljö är relevant. Jag kompletterar Jensens
analysverktyg med en genomgång av epitet, beskrivande adjektiv, värde- och symbolassociationer
samt värdeladdade omdömen.
I underkapitlet ”Tiden och dess idéer” strävar jag efter att inringa idéfältet där
biografin har processats och tecknats. I vissa analyser läggs tyngdpunkten på den
vetenskapliga miljön, i andra kan det omgivande samhället med sina politiskt aktuella