Untitled - Åbo Akademi

357
Men oscillationen mellan omvärld och biografiskt jag etableras inte som konsekvent
berättarteknik i Birgitta och hennes uppenbarelser, vilket borde vara fallet för att vi i
Gunnar Erikssons mening skall kunna tala om en livsverksbiografi eller en livs- och
tidsbiografi. Schmid är medeltidshistoriker och källforskare, inte primärt biograf. Ingen
av de erikssonska biografityperna känns därför helt adekvat. Men fastän en kronologiskkontinuerlig
oscillation saknas söker Schmid verifiera de historiska händelser och
platser, som antyds eller omtalas i uppenbarelserna. Även när revelationerna inte
uppenbart anknyter till någon händelse eller plats försöker Schmid koppla texterna till
faktiska historiska händelser för att utröna var Birgittas åsikter och avsikter har sin
upprinnelse. 31
Följdriktigt förbigår Schmid Birgittas barndom; större delen av källmaterialet är ju
legendfärgat och kan inte verifieras i källorna. Schmids metod går i stället ut på att söka
sanningen i Birgittas liv som vuxen genom belysning av hennes relationer och förbindeser
i den politiska närhistorien. 32 En stor del av texten i Schmids Birgittamonografi
ägnas åt vetenskapliga excesser. Främst formulerar hon sig i dialog med Salomon Kraft,
Friedrich Hammerich, Richard Steffens och Knut B. Westman. Diskussionen rör
personidentifieringar i revelationerna samt tolkningsproblemen vid översättningen av
dem. 33
Schmid använder sig av direkta beskrivningar av en oföränderlig karaktär samt av
dubbelkaraktäristik. Indirekta beskrivningar förekommer nästan inte alls. Troper är lika
sällsynta i Birgitta och hennes uppenbarelser. Varken metafor, synekdoke eller metonymi
används för att beskriva Birgitta. Däremot finns ansatser till ironisk humor.
Betecknande är likaså Schmids distanserande användning av verbformer. Hon använder
till exempel uttryck som att ”Birgitta skall ha spått”, ”skall ha förutsagt” och liknande
formuleringar. 34 I Schmids biografiska monografi spårar jag ingen litterärt genomlöpande
och meningsbärande växelverkan mellan ett lineärt diankrinskt berättarplan i
biografin och en synkronisk känslostruktur inskriven på ett ickelineärt plan. 35
Den ”biografiska sanningen” är hos Schmid helt och hållet underställd den
historiekritiska metodens krav: den biografiska skörden är en biprodukt av en historisk
31 Schmid, 1940, t.ex. s. 38, 52-54, 63, 68, 70, 73-76, 78, 82, 138, 174. Weibullianerna ansåg sig ha nått
definitiva resultat när de sållat bort osäkra källor och lösa historiska påståenden. Denna metod följer
Schmid konsekvent. Jfr Liedman, Sven-Eric, ”Humanistiska forskningstraditioner i Sverige. Kritiska och
historiska perspektiv”, Humaniora på undantag? Humanistiska forskningstraditioner i Sverige, en antologi, red. T.
Forser, Stockholm 1978, s. 53.
32 Schmid, 1940, se s. 39, 43-50, 52-56, 60, 63, 65, 68, 75-79, 82, 84, 87, 120, 124, 141, 145, 151, 171-174.
33 Schmid, 1940, t.ex. s. 50-51, 63-64, 77-78, 161-62. Flera identifieringsförsök hade gjorts redan tidigare av
Richard Steffens och Sten Engström. I sin gradualavhandling från 1928, Källstudier till Sveriges historia 1230-
1436, betonade Ingvar Andersson de politiska textpartiernas stora värde för den historiska källforskningen
och personidentifieringen. Salomon Kraft hade en något avvikande mening i den frågan. Knut Bernhard
Westman använde uppenbarelserna för att söka analoga religiösa personligheter. Han såg revelationerna
som uttryck för Birgittas personlighet och känsloliv även om han betonade källkritikens värde: ”Den som
vill gripa sig an att studera Birgitta, honom åligger det i första hand att bilda sig ett omdöme, så väl
motiverat som möjligt i de kritiska frågor, till vilka källornas beskaffenhet giver anledning. I främsta
rummet gäller detta den förnämsta källan, Birgittas egna skrifter, hennes uppenbarelser. Och en särskild
tyngd får detta krav, om det är forskarens önskan och mål att genom att alla yttre data och fakta bana sig
väg till studiet av hennes inre liv och klarläggandet av vad hon upplevat, vad hon tänkt och velat”.
Westman, Knut B., Birgitta-studier, Uppsala 1911, s. 3.
34 Schmid, 1940, t.ex. s. 74, 189 samt Nadel, 1984, s. 157-170.
35 Eventuellt kunde den diakroniska strukturens interaktion med textens synkroniska etableras som en
mätbar kvalitet i biografin? Jfr Honan, Park, ”The Theory of Biography”, Novel 13:I, 1979, s. 109-120.