Untitled - Åbo Akademi

462
vi företrädare för en utpräglad vitalistisk tolkningstradition. Biografitolkarna tror sig
kunna tränga in i den biograferades själ, ande och tidskultur. Hammerich, Schück, Fries
och Wahlström är i det sammanhanget mer positivistisk-explanativt inriktade. Realismkritiken
och rationaliteten utgör både teori och metod. Birgittabiografierna bildar
därmed inte en rak historiografilinje. Jag tycker mig spåra en motsättning mellan just
positivister och vitalister som kontinuerlig dialektisk konfrontation i Birgittabiografiernas
historiografi över 1900-talet. Redan i Gustaf Bergströms biografi kan en vitalistisk
och vitaliserande öppning mot det mer intimt individualiserade porträttet anas.
”Paradigmskiftet” kommer med Emilia Fogelklou, visserligen pietetsfullt och beundrande
utan freudianska blottningar, men det oaktat intimt och förståelsefullt psykologiskt
tolkat.
Lydia Wahlströms biografi från 1905 är den sista konventionellt oscarianska
biografi, som är styrd av det statshistoriska paradigmet och 1800-talets biografiska
konventioner. 12 Med Richard Steffens life- and letters-biografi, och Knut B. Westmans
och Emilia Fogelklous uppföljande religionspsykologiskt texttolkande biografik, börjar
1900-talets turbulens på tolkningsmarknaden. Birgittas egna texter blir mer tillgängliga
för andra än latinforskarna. Ytempirin från Hammerichs biografi, som hade bildat
underlag och ramar för biografierna av Fries, Bergström och Wahlström, vidgas: en
begynnande hermeneutisk läsning av Birgittas revelationer tar vid och erbjuder nya
tolkningskoncept. Omvälvningen möjliggörs förstås främst genom att en ny vetenskap
stiger in i universiteten: religionspsykologin. Här spårar jag en tydlig ”revolution” eller
”klimatväxling” i den biografiska människosynen. Från att Birgitta under 1800-talet
hade utnämnts till representant för en viss religiös medeltidstyp individualiseras hon nu
på ett personligare sätt och blir avläst i religionspsykologiska raster under 1900-talets
båda första decennier. Så tidigt som 1926 blir hon till och med analysand i Tor Andræs
retroaktiva och freudianskt hållna psykoanalys. Det dömande utpekandet börjar
successivt ersättas av en tolkande bedömning. Subjektiveringen av Birgitta syns i
övergången från karaktärstyp till personlighetsdrag och från iakttagandet av beteende till
insiktsfullhet inför skiftande attityder. Analogt vid samma brytningstid ser vi ett nytt
historievetenskapligt narrationsgrepp i biografierna. Hammerich, Schück, Fries,
Bergström och Wahlström byggde upp en historisk medeltidsscen där den biograferade
fick framträda bland kulisserna. Steffen, Westman och Fogelklou försöker skapa en
organiskt levande helhet av liv, tid, religiös utveckling, handlingar och gärningar. Från
att ha tänkt i enskilda biografiska toner sker en trevande övergång till livstolkande
ackord som kommer för att stanna i resten av seklets levnadsteckningar över Birgitta –
med undantag av Schmids och Furuhagens fackhistoriska monografier. Den biografiska
utvecklingsbågen är introducerad. Med Daniel Madelénat kan vi här identifiera övergången
från det klassiska och romantiska biografiparadigmet till en blandning av
romantisk och modern biografik. 13
Noterbart är att naturvetenskapliga och materialistiska förklaringsmodeller är
sällsynta, för att inte säga nästan obefintliga, i de tidiga Birgittabiografierna. Rationalismen
är i stället framträdande. Schück är samspårig med sin samtid i sina reflektioner
över psykologiska, fysiologiska och neurologiska orsaker till Birgittas uppenbarelser. I
övrigt är det förvånansvärt nog den tidigaste biografen, Friedrich Hammerich, som är
den mest införstådda i modern naturvetenskap och som närmar sig Birgitta ur
12 I Gustaf Bergströms biografi, Sancta Birgitta, Örebro 1898, märks småprotester mot den oscarianska
människosynen i form av förfreudianska laddningar i person- och relationsskildringarna. Men de stannade
vid sina tillfälliga ansatser.
13 Madelénat, Daniel, La biographie, Paris 1984, s. 32-71.