Untitled - Åbo Akademi

problemet. Här kommer den etiska synvinkeln in i bilden – ofta angeläget aktuell i det
personhistoriska projektet.
Jag ser därför min avhandling som ett spindelnät, med trådförgreningar åt många
håll. De olika delfrågorna spinns ändå fram från samma mittpunkt. Mina centrala frågor
kretsar kring referentialitet och historisering, kring historievetenskap och litteraritet,
kring källkritik och komplementär fiktionalitet. Den enkla komprimeringen lyder: Hur
skriver man (om man kan skriva) en historiskt tillförlitlig biografi över Birgitta (eller
vem som helst) utan att ge avkall på den moderna biografins krav på komplex
människosyn och insikterna om både jagets och språkets förrädiskhet. Hur har explicit
Birgittabiografierna rört sig längs den subjektiva-objektiva skalan i de ständigt rörliga
idéhistoriska konjunkturerna? Den generella kunskapsteoretiska objektivitetsproblematiken
kunde formuleras kring möjligheten av objektiva biografier överhuvudtaget. Den
speciella och empiriska epistemologiska objektivitetsfrågan lyder huruvida just en viss
enskild biografi kan betecknas som objektiv, opartisk och ostyrd av utomvetenskapliga
värderingar.
Man kan också vända på frågan. Hur skriver man en litterärt god biografi utan att
ge avkall på kritisk hållning och historisk vetenskaplighet? Man brukar grovt skilja
mellan historiska/vetenskapliga biografier och litterära biografier/romanbiografier.
Begreppet historievetenskaplig biografiroman tål att tänka på…
3 Reuelationes celestes
Den gemensamma källan för samtliga biografer är olika utgåvor av Birgittas Reuelaciones
celestes. Därför är det skäl att inledningsvis nämna något om denna samling som i viss
mån kan betraktas som en idéhistoriskt och psykologiskt informativ kvarleva. 46 Här står
vi mitt i Ingvar Andersson formulering i förordet till biografin över Erik XIV. ”Att
rekonstruera en bild av en människa ur det förgångna” innebär många svårigheter av
källkritisk art, där andras kritiska och berömmande synpunkter och personens egna
programmatiska uttalanden måste beaktas bara i andra hand, efter det att man fastställt
en stomme av personens handlingar och de få ”intima flöden av personligheten” i ord
eller på annat sätt. 47
Är Birgitta ensam författare till de ”himmelska uppenbarelserna”? Är hela
samlingen faktiskt hennes enskilda verk? Den diskussionen har återkommit då och då,
men de flesta textforskare är överens om att samtliga texter kommer ur Birgittas hand.
Birgit Klockars gör ett undantag för anekdotmaterialet, som tidigt fogades till revelationerna.
Också Sermo Angelicus (Ängelns lovsång, läsestycken i Vadstena-systrarnas
tidegärd) vill hon reservera sig emot när det gäller upphovsfrågan. Sermo Angelicus styrs
av en finslipad liturgisk anpassning. Här återfinns stereotypier som avviker från Birgittas
46 Källäget är kvantitativt sett gynnsamt men trots det komplicerat för Birgittaforskare. De utgivna
revelationerna är ca 700 till antalet. Tillika med nedtecknat legendstoff och kanonisationsakternas material
har de utgjort en primärgrund för forskningen och varit det material man har penetrerat, kritiserat och
kommenterat, kort sagt: det stoff varifrån man utvecklat kunskapen om Birgittas liv och verk. En av
besvärligheterna i källäget beror på den inbördes kronologin i revelationerna. Uppenbarelserna är nästan
genomgående odaterade eftersom ingen ännu har lycktas sammanställa en historiskt tillförlitlig kronologi.
Också personidentifieringen är i många fall oklar.
47 Andersson, Ingvar, Erik XIV, Stockholm (1934) 1948, ”Förord”. Torstendahl påpekar dock att
Andersson inte följer sina egna uppställda metodiska premisser. Tvärtom ger han en fyllig bild av Erik IV.
Torstendahl, Rolf, ”Minimikrav och optimumnormer i svensk historieforskning 1920-1960”, Historievetenskap
som teori, praktik och ideologi, red. Th. Nybom & R. Torstendahl, Stockholm 1988, s. 85.
16