Untitled - Åbo Akademi

157
som anakronistiska ju närmare vi kommer slutet av 1800-talet. Henrik Schücks, och
framför allt Karl Warburgs, biografiska produktion brukar här framhållas som epokgörande
för vidareutvecklingen av biografin. 43 Med Warburg blir den dokumenterande,
objektiva attityden alltmer framträdande. Martin Lamm, lärjunge till Warburg, omtalar
Warburgs ideal som en personteckning i helfigur i verkliga omgivningar, opartiskt
skildrad och utan vare sig anti- eller sympatier. 44 En intressant detalj är att både Schücks
och Warburgs biografier utkom såväl i vetenskapliga som i populära utgåvor. Det
antyder antagligen något om det trots allt långt drivna kravet på empiri kontra behovet
av ”läsarvänliga” biografier. 45 Detta biografiparadigm utgör uppenbart modell och
metod för Lydia Wahlström. Hennes biografi förblir det oaktat en populärvetenskaplig
version av Hammerichs fackhistoriska biografi över Birgitta kompletterade med
Schücks kritiska justeringar.
Kännetecknen på den moderna 1900-talsbiografin, d.v.s. biografens oberoende,
hans eller hennes psykologiska inlevelseförmåga, samt den komplicerade strukturen av
själsbilder i framställningen, saknas i Wahlströms biografi. Även om vi ser realitetsdriften
som ett slags sanningslidelse framstår de moraliska mål som stod synliga i 1800talsbiografiken
som tydliga teoretiska och metodiska biografipremisser även i detta
Birgittaporträtt. 46
1.2 Birgittabild
Anslaget i ouvertyren till Lydia Wahlströms Birgittatolkning är enstämmigt
nationalistiskt i tonen. Tillsammans med Gustaf II Adolf och Emanuel Swedenborg står
Birgitta för utlänningar alltjämt som ”representanten för svensk religiositet” och
”hennes vördnad för den internationella stat, som kallas katolsk kyrka, förmår varken
minska hennes fosterlandskärlek eller försvaga hennes blick för påfvedömets förfall”.
Det är inte, framhåller Wahlström, enbart religiös nitälskan som driver Birgitta utan
stark fosterlandskärlek sådan den framlyser i flera av uppenbarelserna. 47
Den nationalromantiska ideologin färgar av sig på biografens måleriska beskrivningar.
Biografin av Lydia Wahlström kunde ställvis karaktäriseras som textuella
inlevelse, filosofi och historia är integrerade i en helhetssyn där individen ses underställd högre värden som
nation, religion, mänsklighet”. Man kan kanske säga att biografin utvecklades som konstart, men
förhållandet till empirin låg ännu i sin linda: fortfarande kunde inlevelsen ha större inverkan på
slutresultatet än det faktiska källäget. Kulling, Jacob, Atterboms ”Svenska siare och skalder”. En undersökning av
hans litteraturhistoriska forskning, Stockholm 1931, s. 63, 107. Särskilt Samuel Grubbes inträdestal över
Leopold i Svenska Akademien framhålls som exempel på den första romantiska biografin där en person ses
i relation till sin historiska kontext. Larsson, 2003, s. 41-44.
43 Den produktion som avses här är Henrik Schücks Shakespearebiografi och Karl Warburgs
levnadsteckningar över Dalin, Lenngren, Rydberg och Snoilsky.
44 Den här balansgången upprätthåller Wahlström biografin igenom. Tekniken för att undvika partiska
omdömen och en regrediering i romantisk subjektivism upprätthålls genom mentalitetshistoriska
förståelsejusteringar. Wahlström, 1905, t.ex. s. 7, 10-11, 22, 30-32 samt Larsson, 2003, s. 41-45.
45 Lamm, Martin, ”Karl Warburg som litteraturhistoriker. Några minnesord”, Ord och Bild 28, 1919, s. 81-90,
samt Larsson, 2003, s. 45.
46 Den moderna biografin kallades av Romain för en spegel av 1900-talet: brustna illusioner, avsaknad av
den säkerhet i framställning och kunskap som fanns tidigare, men han tillade att också äldre biografier kan
återspegla sanningslidelse och äkthetsdrift. Den psykologiska vetenskapen, den freudianska människosynen,
skapade en ny biografik genom att den drog bort förhängen som tidigare skyddade för insyn. Biografin av i
dag är helt igenom påverkad av den freudianska människosynen och den psykoanalytiska kunskapen. Detta
har medfört slutet för de moraliska mål som framstod synliga i 1800-talets biografier – och framför allt i de
ännu tidigare levnadsteckningarna. Jfr Romain, 1948, s. 63-71.
47 Wahlström, 1905, s. 4-6, 15-16, 42.