Untitled - Åbo Akademi

360
Birgitta har som få själv haft möjlighet att välja sitt närmare andliga umgänge. Hon har icke
tvekat byta sekreterare, tills hon funnit män som motsvarade hennes krav”. 49
Birgitta själv utvalde, med god blick, män som kunde komplettera hennes egen
begåvning. Revelationerna är till sin väsentliga helhet hennes verk. Endast hos henne
sammanlöper, enligt Schmid, alla linjer man kan följa i dem. 50 Bilden av revelationerna
skapar bilden av Birgitta:
Det är denna personlighet som gång på gång möter i revelationerna. De äro icke en hop
lösa svärmiska drömbilder. De utgöra icke enbart ett maktpolitiskt program. I sin helhet
torde de kunna förstås som uttryck för en människas strävan, att ännu en gång från början
förstå denna vrånga värld, och att vrida den rätt igen. 51
Revelationerna kännetecknas av ”en förintande samhälls- och samtidskritik”. Tonfallet
fylls ofta av ”harmfylld ironi”, ”lidelsefullt hat” och en ”bister humor”. 52 Det extatiska,
det hysteriska, det mystiska och den sensuell-erotiska brudtanken avvisas bestämt av
Toni Schmid som karaktäristiska för Birgitta. Birgitta förflyttas aldrig till andra
utomjordiska sfärer; hon är åskåderskan och lyssnerskan. Hon är den som vill veta.
Hennes intellekt – inte känslor och affekter – kontrollerar visionerna. Hon är kritisk,
ibland tvivlande. 53 Till Birgittas egenskaper räknas bland annat tros- och domsvisshet,
mod samt orygglighet förbunden med klarseende. Hon är nykter, saklig, praktisk,
naturlig och karismatiskt begåvad samt äger en stark makt över människorna, som hon
brukar vid behov. Hon besitter god blick för dissonanser samt en överkänslighet för
intryck som förmedlas genom sinnesförnimmelser. Birgittas anlag av religiös-mystisk-
receptiva komponenter paras med en konsekvent, kraftfull och praktiskt natur. Här
ansluter Schmid sig till den parallell som redan Erik Gustav Geijer drog mellan
Emanuel Swedenborg och Birgitta, nämligen att ett och samma psyke faktiskt kan
inhysa oförenliga drag. Vad mekanisk konstruktion betydde för Swedenborg betydde
samfundets styrelse och den kristna livsorganisationen för Birgitta. 54 Schmid skriver att
hennes begåvning var handlingens, och det dramatiska uppbyggandets. Vi får en bild av
arkitekten Birgitta: i texter och handlingar lika väl som i ritningarna till Vadstenakyrkan.
Efter närläsning av Uppenbarelserna konstaterar hon att Birgitta aldrig uppnår ”den
mystiska ron i Gud, det kontemplativa slutmålet för varje mystiker”. 55 Orsaken är att
”kroppen är som ett otämjt djur och själen följer flyktiga cogitationes”.
49 Schmid, 1940, s. 171-172.
50 Detta överensstämmer med det faktum att flere personer fungerat som Birgittas sekreterare än vad de
övriga biograferna framhåller. Förutom magister Mathias, de båda Petrusarna och biskop Alfons
förekommer också en viss munk Nikolaus från Alvastra som scriptor reuelacionum för tiden före 1349. Acta, s.
535. Under den italienska tiden möter vi biktfader Guido och kaplanen Gudmarus Frederici. Se Acta, s.
105, 107, 143, 351, 486. Jfr Schmid, 1940, s. 171-173.
51 Schmid, 1940, s. 176.
52 Humorn har ingen annan än Fogelklou uppfattat tidigare som en egenskap i Birgittas texter. Schmid,
1940, s. 39-40.
53 De bilder Schmid gör upp med här torde främst vara de som skrivits in av Henrik Schück, K.G.
Westman, Emilia Fogelklou, och Tor Andræ. Schmid, 1940, s. 177-186. K.G Westman (icke att förväxla
med K.B Westman) gav sin bild av Birgitta i en recension i Historisk Tidskrift 1906 av Torvald Höjers Studier
i Vadstena kloster och birgittinordens historia intill mitten av 1400-talet.
54 Schmid, 1940, s. 175-176, 182, 187-189, 191-193. Också Westman, 1911, s. 114 drog paralleller till Swedenborg.
55 Schmid, 1940, s. 17-18. Påpekandet är relevant ur Kontanzmötets perspektiv år 1415 där Birgittas
ivrigaste vedersakare, Gerson, höll ett kritiskt föredrag: De probatione spirituum för att avsanktionera hennes