Untitled - Åbo Akademi

överblick av biografins idéhistoria i Sverige har fungerat som bakgrund och belysande
jämförelseperspektiv. 39 Även Eva Österbergs biografityper 40 och Arne Jarricks biografimotiveringar
har fungerat som klargörande analysredskap. 41
När man läser Nadels idéhistoriska översikt av biografins historiografi framträder
en uppsättning paradigm som organiserar det biografiska skrivandet:
1. Tanken på biografi som historia om en individ, skriven som en
återgivning eller en åminnelse av ett liv.
2. Tanken på att biografin visar på ett exempel, ett föredöme, en
modell för moral med didaktiskt värde för läsaren.
3. Tanken att biografin är en upptäcktsfärd, som avslöjar obekanta
aspekter hos subjektet. 42
Hayden Whites intrigmodeller och tanken att en viss biografisk stiltyp konvergerar med
en särskild förklaringsmodell, som i sin tur är kongenial med en bestämd ideologi, har
ytterligare fått fungera som metodiskt analystest. 43 Det kan säkert finnas andra former
av narrativa strukturer, men som analysmetod har kombinationen Nadel-Edel-White-
Kendall-Clifford varit tillräcklig för mina syften. De narrativa strukturernas betydelse
för biografins form och kombinationen intrig-förklaring-ideologi är intressanta
arbetshypoteser. Birgittabiografierna har dessutom lästs mot biografihistoriografins
klassiker Das Bild des Menschen in der Geschichtsschreibung von Polybios bis Ranke av Paul Kirn
och Die Biographie av Jan Romain. 44
Den danske biografiforskaren Bernhard Eric Jensen ser ingen bestämd gräns
mellan historievetenskap och biografisk forskning. Kriteriet, som gäller alla former av
historievetenskap, handlar om hur texten fungerar som förmedlingsrum för kunskap.
Biografin har ofta liknats vid ett rum där en dialog försiggår mellan den biograferade
och biografen. Jensen ser tre personer i detta rum. Också läsaren hör hemma där.
Följaktligen blir det väsentligt vem som innefattas i det ”vi” som biografen inkluderar i
sina förståelse- och tolkningsförsök. En biografi skall bedömas även efter vem den
riktar sig till: avgörande för biografins del är vad biografen tror eller anser om den tid i
vilken biografin skall läsas och användas. 45
m.fl., Umeå Universitet, 1985 och Att skriva människan, Essäer om biografin som livshistoria och vetenskaplig genre,
red. Ambjörnsson, Ringby, Åkerman, Stockholm, 1997.
39 Hildebrand, Bengt, ”Klimatväxlingen i modern svensk biografi”, PHT 57, 1959. Se också ”Biografisk
historiografi och Svenskt biografiskt lexikon: några huvudlinjer av utvecklingen”, PHT 40, 1939-40.
40 Österberg, Eva, ”Individen i historien. En (o)möjlighet mellan Sartre och Foucault”, Det roliga börjar hela
tiden. Bokförläggare Kjell Peterson 60 år, Stockholm 1996, s. 326-330.
41 Jarrick, Arne, Mot det moderna förnuftet. Johan Hjerpe och andra småborgare i Upplysningstidens
Stockholm, Stockholm 1992, s. 180-182.
42 Nadel, 1984, t.ex. s. 183-205.
43 White, Hayden, Metahistory, The Historical Imagination of the Nineteenth-Century Europe. John Hopkins
University Press. Baltimore 1990, introduktionskapitlet, samt Tropics of Discourse. Essays in Cultural Criticism,
avsnittet “Interpretation in History”, Baltimore 1987.
44 Kirn, Paul, Das Bild des Menschen in der Geschichtsschreibung von Polybios bis Ranke, Göttingen
1955, och Romain, Jan, Die Biographie. Einführung in ihre Geschichte und ihre Problematik, Bern 1948.
45 Jensen, Bernhard Eric, ”Den faghistoriske biografi – som experimentarium betragtet”, Livet fortalt –
litteraturhistoriske og faghistoriske biografier i 1990´erne, red. Richard, A.B. & Jensen, B.E., Roskilde
Universitetsforlag. Frederiksberg 1999, s. 117-120. Detta är, kunskapsteoretiskt sett, en helt annan uppfattning
än den som framläggs i Epsteins poetik. Epstein vill visserligen betrakta biografin som en diskurs i
14