Untitled - Åbo Akademi

303
samlade sina reflektioner i skriften Enig kristendom 1919. 340 Söderblom efterlyste med
emfas ett ekumeniskt sinnelag där ”den gamla människan i oss i form av konfessionellt
egensinne och okunnig, högfärdig ringaktning av andra samfund måste förkvävas och
dödas”. 341 Lösningen är dels ”evangelisk katolicitet”, dels en gemensam plattform:
Vad jag förordar, är ett ekumeniskt kyrkoråd, representerande hela kristenheten och så
inrättat, att det förmår tala å kristenhetens vägnar, vägledande, varnande, styrkande och
bedjande i mänsklighetens gemensamma religiösa, sedliga sociala angelägenheter. 342
Samma år publicerade Emilia Fogelklou sina ståndpunkter i det konfessionspolariserade
samtalet. Hennes koncentrerade inriktning på det psykologiska perspektivet i de
religiösa erfarenheterna, i William James pragmatiska anda, lyfter hennes blick över
konfessionernas avsmalnande horisonter. Synlinjen i den lilla skriften sträcker sig
bortom begreppen ”tolerans” och ”unitarism”. Hans Larsson beskriver hennes livshållning
som en ”samsträvan i kärlek, icke enighet utan enhet”. 343 Varken protestantismen
eller katolicismen ansåg hon tillräckliga i sig själva. Det handlar aldrig om antingen eller:
båda behövs i ”korssymbolens spänningskraft”. Hon såg förhållandet mellan de båda
inriktningarna som en axel vars vertikala linje är den protestantiska (direkt från Gud till
själen) medan den horisontala linjen står för katoliken som står som i en ”syskonkedja
inför Gud”, stödd och buren av kyrkan. Det individuella sanningskravet betyder mer
för protestanten medan katoliken har ett starkare medvetande om att ”vi, i en viss
mening, äro varandra”. 344 Under de olika konfessionsuttrycken finner Fogelklou ”det
katolska” sinnet hos protestanter och vice versa. Underliggande i hennes text sträcker
sig ändå det söderblomska andliga spåret för kristendomens resa genom historien där
de båda inriktningarna, den profetiska uppenbarelsemystiken och oändlighetsmystiken,
följer varandra som parallella järnvägsskenor. Det som en protestant aldrig kan avstå
från, enligt Fogelklou, är frihetens oförytterliga grundprincip. En protestant har full
340 Trots enhetsviljan, accentuerad av evangeliets uppfordran mot samtidsantipoderna naturalism och
materialism och avskyn inför den nationella självkult som eskalerade i första världskriget, lyser varningarna
för ”den katolska faran” igenom i texterna. Se t.ex. Lehmann, Edvard, ”Teologin och kyrkans enhet”, Enig
Kristendom, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, red. E. Lehmann, N. Söderblom, K.B. Westman,
Stockholm, 1919, s. 53-56, där en mycket negativ inställning till katolska kyrkan kan avläsas. Lehmanns
hållning, s. 18-19, 24-27, 44-47, är att ”ju mera kristendomen blir sant evangelisk i sin utgångspunkt, desto
mera resulterar den i en kärleksgemenskap” i stället för den romerska kyrkans hierarkiska struktur. En
teologisk strävan till en reell enhet är uppenbara i både Lehmanns och Söderbloms inlägg i Enig kristendom.
Se Söderblom, ”Evangelisk katolicitet”, 1919, s. 86-92.
341 Söderbloms inställning till katolicismen, och i synnerhet till den katolska kyrkans tillväxt i Sverige, var
däremot inte lika enkel som hans ovan citerade uttalande låter påskina. Werner, 1996, s. 94-98. Efter några
exemplifieringar av ärkebiskopens ageranden konstaterar Werner, s.97, att ”Nathan Söderblom var
intresserad av ekumenik – men inte med den katolska minoriteten i Sverige, vilken han tycks ha uppfattat
närmast som ett störande inslag”.
342 Söderblom, 1919, s. 119. Se även s. 114-115.
343 Larsson, Hans, ”Emilia Fogelklou”, Ord & Bild, 1935, s. 411. Bergman Andrews, 1999, s. 170-174, ser
här ytterligare ett steg på Emilia Fogelklous väg till kväkarnas betoning av fromheten i sig, i alla dess olika
former, som det väsentliga framom konfessionsetablering. Vi kan jämföra här med Larssons
”konvergenstanke”, d.v.s. att olika tankar kan komma varandra närmare när de rensats från slagget och får
framträda i sin högsta form. Detta innebar den framsynta aningen om att ideologiska, politiska och
konfessionella gränslinjer skulle komma att suddas ut och ersättas av andra gränslinjer. Om Larssons
filosofi se t.ex. Aspelin, Gunnar, Hans Larsson som tänkare och skriftställare, Stockholm 1946, s. 38-40. – Den
amerikanske filosofen och psykologen William James bok The Varieties of Religious Experiences, New York,
1903, hade fängslat Fogelklou redan under studietiden i Uppsala.
344 Fogelklou, Emilia, Protestant och katolik. Ett bidrag till fromhetslivets psykologi, Stockholm 1919, s. 13.