Untitled - Åbo Akademi

II. Religionspsykologiska biografier
239
Jag har valt att klassificera tre av biografierna som religionspsykologiska biografier.
Beträffande professorerna Knut B. Westman och Hjalmar Sundén är kategoriseringen
knappast diskutabel. Knut B. Westman blev visserligen professor i missionshistoria och
ostasiatisk religionshistoria, men hans dissertation, Birgitta-studier, 1911, amplifierar den
nya religionsvetenskapens teorier med internationell empiri som jämförelsematerial till
Birgitta. Hans studie kunde definieras som en vetenskaplig biografi, men den religionspsykologiska
analysen dominerar tolkningen i jämförelse med Toni Schmids, Birgit
Klockars och Hans Furuhagens fackhistoriska vetenskapsmonografier. Kontrasterna
hade därför varit större än likheterna vid en sådan kategorisering. Westmans strävar till
en psykologisk förståelse av Birgitta utgående från interna och externa religiösa
förutsättningar. Detta genererar ett biografiskt djupperspektiv. Han koncentrerar sig på
arten av Birgittas andlighet i en jämförande religionspsykologisk studie och integrerar
även ett flertal andra europeiska mystiker, fromma och visionärer i undersökningen.
Hjalmar Sundéns Den heliga Birgitta. Ormungens moder som blev Kristi brud från 1973 är
en konsekvent genomförd religionspsykologisk analys, grundad på biografens egen
rollteori kompletterad med andra psykologiska teorier. Inför Emilia Fogelklous Birgitta
från 1919 har definitionen av det biografiska verket däremot berett mig huvudbry.
Fogelklou arbetar varken teoretiskt eller metodiskt enligt religionspsykologins
vetenskapsformler. Hon är inläst, influerad, men forskar och tolkar på fri hand. Ett
beaktansvärt faktum är att hennes biografi togs emot som den stora Birgittabiografin i
sin samtid. 1 Biografins starka genomslagskraft i populär mening kunde motivera
kategorin populärhistoriska biografier. Efter åtskilliga omplaceringar under avhandlingens
olika rubriker valde jag att läsa Fogelklous ”själsporträtt” jämsides med de båda
andra religionspsykologiska biografierna. Man kan göra andra, lika välmotiverade,
bedömningar. Jag är mycket medveten om alternativ argumentation eftersom jag har
bedrivit den inom mig själv. Den primära orsaken till mitt val av biografisk subgenre är
den starka intertextualiteten mellan dessa tre religionspsykologiska förståelseförsök.
Samtliga bygger sin tolkning på en närläsning av Birgittas uppenbarelser, som betraktas
både som religionspsykologiska kvarlevor och berättande källor. Den ”faktahermeneutiska”
metoden styr det biografiska projektet. 2 Ett eklektiskt arbetssätt är tydligt jämfört
med de fackhistoriska biograferna. Revelationerna är huvudkällan. Samtliga religionspsykologiskt
inriktade forskare disponerar biografin enligt Birgittas andliga utveckling.
Däremot representerar de religionspsykologiska biografierna olika biografiska paradigm.
Både förebildsfunktionen i det klassiska paradigmet, med sin fokus på personlighetstyp
och samhällsfunktion, och det romantiska paradigmet med sitt kronologiska berättargrepp
och krav på återspegling av det enskilt unika styr Westmans och Fogelklous tolkningar.
1 ”År 1919 utkom äntligen den populära svenska Birgitta-bok, man så länge fått sakna, Emilia Fogelklous –
”boken om Birgitta” som en kännare kallat den”, noterar Lydia Wahlström i Katolskt och protestantiskt i medeltid
och nutid, Stockholm 1920, s. 67. Wahlström recenserade boken mycket entusiastiskt i Daglig Tidning 22.12
1919. Också Nathan Söderblom och Knut B.Westman strödde generösa lovord. Om pressreaktionerna på
Birgitta se Bergman Andrews, Malin, Emilia Fogelklou, människan och gärningen – en biografi, Skellefteå 1999,
s.163-168.
2 Jfr Torstendahl, Rolf, ”Historiska skolor och paradigm”, Teori- och metodproblem i modern svensk
historieforskning, red. Klas Åmark, Helsingborg 1981, (Scandia 2/1979), s. 96f. Torstendahl skiljer mellan
”faktahermeneutik” och ”faktapositivism” inom svensk historievetenskap. Den förra leds tillbaka till
Harald Hjärne och den uppsvenska historievetenskapliga traditionen. Den senare representeras av den
sydsvenska, ”weibullska” skolan.