Untitled - Åbo Akademi

185
ningar samt Ellen Fries biografiska koncept. 203 Hammerichs biografi utgör källa och
empiristisk kontrollinstans för de övriga. Hammerichs biografi har sina tidstypiska drag
när det gäller konstruktion och narration och det protestantisk-apologetiska draget är
massivt. Men den danske kyrkohistorikern arbetade strikt och metodiskt enligt den
källkritiska empirism, som redan efter 1850-talet ingick i det danska historikermedvetandet.
Hans biografi är imponerande avancerad för sin tid både när det gäller metodik,
bredd och kunskapstyngd. 204
Wahlström stöder sig empiriskt på ovannämndas verk. Harald Hjärnes faktahermeneutiska
metod ansågs allmänt vid denna tid både tillförlitlig och föredömlig, varför
en presentation av bristerna i denna biografi skulle bygga på efterkritik ur framtiden. 205
Men fastän vanföreställningarna och fördomarna om medeltiden och den katolska
kyrkan kan kritiseras som missvisande, ensidiga och bristande i objektivitet bör man
nog anlägga ett historiografiskt perspektiv i sin bedömning och göra den idéhistoriska
noteringen att medeltidsforskningen ännu låg i sin linda.
2 Sven Stolpe: Den aristokratiska, sexualhämmade socialreformatorn
2.1 Typ av biografi och biografisk metod
Sven Stolpes Birgittabiografi utkom 1973 i två band: Birgitta i Sverige och Birgitta i Rom. 206
På 1980-talet utkom verken i flera nyupplagor. Biografin är en manifestation inför
600-årsminnet av Birgittas dödsdag och omfattar totalt 470 sidor, exklusive personförteckning
och bildmaterial. Käll- och litteraturförteckning saknas. Stolpe hänvisar i stället
till Birgit Klockars ”utmärkta register” för dem som vill veta mer om gestalterna i
Birgittas uppenbarelser samt till Johannes Jørgensens ”kaotiska notapparat”. 207
203 Upplägget i Wahlströms biografi är identiskt med Fries. Det som skiljer är en starkare markering på det
rationella och materialistiska samt en stramare narrationsbudget. Åsikterna om den s.k. schückska
positivismen är inte enhetliga. Se t.ex. Gustafsson, Lars, Litteraturhistorikern Schück, Historia litterarum 12,
Stockholm 1983, s. 50ff. Det finns också forskare som ifrågasätter Atterboms betydelse för biografins
utveckling i svensk historieskrivning. I Sanning och konsekvens. Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och de
biografiska berättelserna, Stockholm 2001, s. 411, drar Lisbeth Larsson upp en positivistisk linje från Hippolyte
Taine via George Brandes till Henrik Schück och tycker sig se en strid i Sverige mellan ett idealistiskt och
ett materialistiskt biografiskt perspektiv liknande den motsättning som Lytton Stracheys ikonoklasm
åstadkom i England. Detta materialistiska perspektiv har, enligt Larsson, följt biografiskrivningen hela
1900-talet.
204 Varje biografi i Sverige under slutet av 1800-talet är avknoppningar på Hammerichs Birgitta-forskning.
Den danske kyrkohistorieprofessorns inflytande är förståeligt. Den hellige Birgitta är ett imposant verk,
underbyggt av gedigen och bred forskning, politiskt initierat samt med, för tiden, imponerande kunskap i
medeltidens andliga och kyrkliga liv. Genom religionspsykologiska sociologiska och kontextuella
textanalyser fördjupar han dessutom förståelsen av uppenbarelser som kultur- och själsfenomenen under
medeltiden. Även neurofysiologiskt grundade förståelsemodeller ingår. Biografin innehåller ytterligare ett
inventarium över det mångfasetterade innehållet i Birgittas revelationer samt en utblick över birgittinordens
utveckling. Hammerichs biografi blir inte enbart källan nummer ett för efterföljande svenska biografer. De
flesta av hans tolkningar och bedömningar övertas och traderas in i svensk forskning och biografiskrivning.
205 Torstendahl, 1981, s. 96-97.
206 Stolpe, Sven, Birgitta i Sverige, Stockholm 1973 samt Stolpe, Sven, Birgitta i Rom, Stockholm 1973.
Kapitelrubrikerna är för många för att återges här.
207 Stolpe, 1973, del 1, s. 221.