Untitled - Åbo Akademi

Göran Hermerén framhåller i Värdering och objektivitet måste det vara tillåtet att renodla
vissa perspektiv och synpunkter. Kontradiktoriska bilder behöver, i sin skenbara
motstridighet, inte vara oförenliga. Olika analyser kan komplettera varandra; ett visst
synsätt behöver inte utesluta ett annat. Att två forskare/biografer är ense säger inte
heller att bilden är sann – eller ens sannolik. Det existerar kollektiva villfarelser och
tendentiösa anpassningsmotiv. 14 Ett värderingskriterium är att framställningen är saklig,
d.v.s. inte missvisande, ensidig, tendentiös eller partisk. Analysen bör vara skriven utan
biavsikter. Här finns enligt, Hermerén, en potential att skilja mellan subjektiva och
objektiva historiska undersökningar. 15 Frågan om värderingarnas roll är naturligtvis
kontroversiell i detta sammanhang. Man kan ändå knappast, som Rolf Torstendahl, utgå
från att frihet från värderingar automatiskt medför objektiva framställningar eller att en
historisk analys inte är objektiv om den inte är fri från värderingar. 16
Under mitt arbete med Birgittabilden i det senaste seklets biografiska framställning
har frågan förgrenat sig dels i ett renodlat idéhistoriskt intresse för Birgittabildens
konjunkturkänslighet över tid, dels i en nyfikenhet på biografins form och funktion
inom historievetenskapen. Som den ena av mina huvuduppgifter har jag valt att söka
belysa biografins/biografens karaktär som eventuell exponent för tillkomsttid och miljö.
Biografens profession, konfession, kön, politiska och teologiska åsikter, värderingar,
vetenskapsideal, sociala perspektiv samt texternas underliggande människo- och
historiesyn har använts som indikatorer. 17 Metoden för klarläggandet har främst utgjorts
14 Hermerén, 1972, s. 124-128, 196f.
15 Ryding, Erik, Att luras utan att ljuga, Lund 1971, s. 18ff, samt densamme, ”Biased Selection”, Theoria,
1969, s. 55-63. Ryding framhåller att oenighet kan bero på konflikter mellan olika kompletteringsregler. Här
är skalan givetvis glidande. Ibland kan kompletteringen vara lika uppenbar som vore den direkt utsagd i
texten, ibland kan den verka mycket långsökt. Jfr Hermerén, 1972, s. 94-98. För att en framställning skall
bedömas som missvisande menar Hermerén, hänvisande till Rydings studie, att valet av fakta, synpunkter,
jämförelseobjekt, terminologi, modeller, o.s.v. skall bryta mot vissa normer. Man har m.a.o. inte rätt att
komplettera en ofullständig beskrivning hur som helst utan att kompletteringen följer vissa regler som
underförstås eller tas för givna vid normal kommunikation. Om vi har en ofullständig text och med hjälp
av dessa regler kompletterar texten, kan vi säga att texten pragmatiskt implicerar kompletteringen. Om
kompletteringen däremot innehåller något eller några missvisande påståenden skall vi bedöma framställningen
som missvisande. Biografins läsbarhet och litterära värde bygger i hög grad på just narrativ
komplettering. Därför finner jag Rydings och Hermeréns resonemang särskilt relevanta här.
16 I Historia som vetenskap, Stockholm 1966, företräder Rolf Torstendahl en dylik form av värdenihilism,
s.137-147, när han drar en skarp skiljelinje mellan värdesatser som varken är sanna eller falska och
empiriska satser som är antingen sanna eller falska och menar att historievetenskapens enda uppgift är att
avgöra om påståenden är falska eller sanna. Torstendahl hänvisar till exempel från svensk historieforskning
där olika personer och företeelser har bedömts på olika sätt. Han uppehåller sig särskilt vid emotiva ord.
Genom att använda värdeladdade ord kan en författare ge ”uttryck åt medvetna känslor” eller ge ”vika för
stämningar, som han är omedveten om”. Värdenihilismen skulle således lösa objektivitetsproblemet enligt
Torstendahl. Han fokuserar inte på tendentiöst urval av fakta, förtigande av viss empiri, ensidigt urval av
jämförelseobjekt eller missvisande framställning av samband mellan fakta. Gunnar Aspelin resonerar på
ungefär samma sätt men utan att hemfalla till en explicit värdenihilism. Kriteriet formuleras av honom på
följande sätt: En historisk rekonstruktion är korrekt (bör godtas) om och endast om den innehåller sanna
eller sannolika satser och inkorrekt (bör inte godtas) om och om den endast innehåller falska eller
osannolika satser. Värderingar behöver alltså inte vara liktydiga med användandet av värdeord. Aspelin
refereras här genom Hermerén, 1972, s. 223 där avsnitt ur ett brev citeras. Ingemar Hedenius har f.ö. i Om
rätt och moral, Stockholm 1963, s. 44, konstaterat att ”Det finns tendentiösa framställningar som inte
innehåller en enda uttalad värdering”.
17 I analysen av biografierna bygger jag delvis på en associationscirklande utvidgning av de kuhnska
begreppen när han talar om forskarens vetenskapsbild, vetenskapsuppfattning, världsbild, etiska och
estetiska uppfattning. Kuhn, Thomas, The Structure of Scientific Revolution, Chicago 1962. I Herméren, 1972, s.
56-64, penetreras också vetenskapsideal, historiefilosofi och människouppfattning på ett koncist och klart
sätt. När det gäller Lydia Wahlström, Emilia Fogelklou, Sven Stolpe och Hjalmar Sundén har detta varit
6