Untitled - Åbo Akademi

312
Termerna empati, inlevelse, identifikation, affinitet, förförståelse får en verklig
biografisk diskussionsrelevans i Fogelklous biografi. Vissa forskare betraktar
identifikationen som något positivt. Andra igen har insisterat på en distinktion mellan
empati och identifikation/projicering. 386 Empati, uppfattad som förmågan att sätta sig
själv in i en annan människas situation, kännetecknar den biografiska tolkningen i
Birgitta. Biografens projicering, beskriven av Carl Rollyson som en oförmärkt diffundering
ut i autobiografin när ”the biographer gravitates precisely to what he shares in
common with his subject”, 387 är likaså signifikant för Fogelklous inlevelse- och
identitetssökande grepp och affinitiva narration. Gravitationen är 360-gradig. Subjektet
Birgitta och subjektet Emilia faller varandra ständigt i talet och understöder och
understryker varandras tankar, viljor och livsmål biografin igenom.
Fogelklous tätt invävda referat av Birgittas uppenbarelser förblir endast ett
formellt, och konventionellt, biografitekniskt inslag. Hon lämnar sällan tolkningsöppningar
för läsaren. 388 Snarare intensifierar hon, förstärkt genom egen livssyn och egna
ideal, Birgittas självsyn och perspektiv genom att fördubbla budskapet. Den latenta,
transcendentalistiska, biografisynen inkluderar tron att biografin kan formas till en
psykologiskt sann spegelbild över en människas innersta behov, driftsrörelser, längtan
och livskamp. Biografins starka status hos Fogelklou genererar ur synen på biografin
som ett avbildningsprojekt där själsporträttet av en människa kan tecknas genom
livsfakta och hennes egna texter. Biografin utgör därmed inte en kontext bland andra;
biografin är till sitt väsen sanningssökare och sanningsfinnare. Tilltron till den
biografiska forskningen, och tolkningen, står ändå inte som ensam utgångspunkt. I
bakgrunden ekar tron på en likartad, besläktad, existentiell inre kärna i människan som
skapelse – oberoende av individuella uttryck och skiftande livshändelser. Om man låter
människornas tankar mogna ut och framträda i sin klaraste form, och iakttar deras
konsekvenser, så ser man ofta hur de närmar sig varandra, konvergerar, och visar sig
som släktingar trots att de i början framstod som varandras motsatser mellan vilka ett
oöverstigligt svalg var befäst. 389 Denna strävan till enhetsinsikt om människors innersta
frändskap – trots olika ideologier och konfessioner – innebär definitivt inte ett budskap
om att alla i grund och botten säger ett och det samma, eller att alla har relativistiskt rätt
och att tankestrider är meningslösa, framhåller Gunnar Aspelin. Fogelklou förmedlar, i
likhet med Hans Larsson, en markerad distans till en dylik andlig vulgärpacifism. Hur
starkt hon än betonar tankars konvergens förlorar hon inte helt blicken för divergensen
dem emellan. 390
386 I Text och tolkning, 2003, s. 19-22, återger Inger Larsson huvuddragen i argumentationen.
387 Rollyson, 2002, s. 366.
388 Mitt resonemang här kan förtydligas genom en jämförande sidoblick på två nyutkomna biografier från
1998, nämligen Margareta Fahlgrens Spegling i en skärva. Kring Marika Stiernstedt författarskap och Birgitta
Holms Sara Lidman – i liv och text där den biograferades liv mer analyseras som ett nätverk av diskurser i ett
projekt som aldrig avlutats och där biografisubjektets egna texter inte uteslutande betraktas som en själens
enda och slutgiltiga arkeologiska utgrävningsplats. Fogelklou ser inte Birgittas texter som resultat av
kulturellt betingade observationer och kunskapsprocesser utan vill i först hand lyfta fram det ”evigt”
själsliga och andliga. Därmed kan man påstå att varken psykologiska eller fenomenologiska teorier utgör
biografisk tolkningsgrund i biografin. Om den poststrukturalistiskt influerade biografisynen i dagens
biografier över kvinnliga författare, se inledningskapitlen i Fahlgren, Margaretha, Spegling i en skärva. Kring
Marika Stiernstedts författarliv, Stockholm 1998 samt Holm, Birgitta, Sara Lidman – i liv och text, Stockholm
1998.
389 Ett idéhistoriskt intressant exempel på Fogelklous konvergensperspektiv är t.ex. hennes jämförelse
mellan medeltidens gisslarrörelser och samtidens bolsjeviker. Fogelklou, 1919, s. 111.
390 Jfr Aspelin, 1946, s. 40f. Jag ser samma rörelse hos Fogelklou som hos Larsson. Genom att först söka
beröringspunkter får man en klarare blick för skiljelinjerna i stället för att initialt fästa blicken på vad som