Untitled - Åbo Akademi

437
Bergom Larssons text om Birgitta är inget självständigt biografibidrag. Vi läser en
eklektisk text där tonfall och Birgittabild känns igen från Emilia Fogelklou i det föredömligt
moderliga, ”alla själars moder” och både ”kämpen” och ”modern”. Från Sven
Stolpes biografi noterar vi det radikala politiska draget hos Birgitta i karaktärskonstellation
aristokrat och socialreformator. 73 I Bergom Larssons tolkning är Birgitta, liksom i
Stolpes biografikontext, ett offer för sin tids kvinnosyn och sexualskräck. 74 Samtidigt är
hon den som går ut i strid mot manssamhället.
Kära Birgitta, min medeltida moder och syster. Du var en föregångerska och banbryterska.
Hur beundrar jag inte din okuvliga kvinnostyrka, dina till synes outtömliga krafter att sköta
storhushåll och åtta barn, visserligen med många tjänare, och ändå bevara ork och vilja till
inre samling: studier, andakt, politisk analys, till omsorg om folk och fä /…/ Hur
beundrar jag inte din lidelsefulla moderlighet då du kämpade, inte bara för dina barns, utan
för alla själars frälsning. Du var alla själars moder, en rest från en från länge sedan
bortglömd moderskultur, där modern var väldig, klok och mild på samma gång. 75
Tolkningen är freudianskt och feministiskt fokuserad i denna essä. Bortträngda känslor
och projiceringsmekanismer etableras hierarkiskt: mannen gör den socialt förtryckta
kvinnan till ond natur och kvinnan i sin tur låter negern, som befinner sig på botten av
den sociala hierarkin, förkroppsliga den bestialiska driften. Birgitta projicerar sin egen
förbjudna lust på ”blåmannen”:
Djävlarna i hennes helvetesvisioner är nästan alltid nakna negrer, i bjärt kontrast till
helgonens ljusa ariska ansikten. Hennes avsky för sexualiteten konkretiseras i synerna av de
fräcka svarta demonerna. I en av visionerna blir hotet än entydigare; den skräckinjagande
svarta djävulen har en ”lång buk”, d.v.s. stor fallos. 76
Birgittas hängivenhet för jungfru Maria uppmärksammas av Bergom Larsson. Men här
följer hon inte enbart Fogelklous ljusa betoning av Birgittas Mariakult. I Stolpes
efterföljd lyfter hon upp den mörka baksidan av dyrkan av Gudsmodern. 77
För Birgitta blir moderligheten i Marias gestalt räddningen undan både sexualiteten, och en
destruktiv manlighet som hon sett härja och mörda, plåga och tortera överallt i Europa.
Den milda, sublimerade Maria-bilden hade uppenbarligen sitt pris. Också för Birgitta. Det
fanns sidor av hennes personlighet som den inte rymde. Den ena var sexualiteten. Den
andra var aggressiviteten. 78
de hela världens problem som ingick som en del av den feministiska samhällskritiken. Bergom Larsson,
1981, s. 34-35.
73 Jfr med analysen av Fogelklous och Stolpes bild i denna avhandling samt Bergom Larsson, 1981, s. 19,
25-26, 32-34.
74 Bergom Larsson, 1981, s. 29.
75 Bergom Larsson, 1981, s. 16.
76 Bergom Larsson, 1981, s. 30-31.
77 Stolpe såg ett samband mellan medeltidens tilltagande Mariadyrkan och det växande kvinnoförtrycket
allteftersom kyrkan växte till sig som patriarkalisk institution.
78 Bergom Larsson, ”Brinnande och förnuftig”, 1981, s. 31. Analyser, delvis sinsemellan motstridande, av
Birgittas mariologi och betydelsen av identifikationen med jungfru Maria kan läsas t.ex. hos Anne Jane
Rossing, Studier i den heliga Birgittas spiritualitet, Stockholm 1986, s. 160-174 där Rossing tolkar bilden av
Maria som ideal för enbart kvinnor i Birgittas kontext. Beata Losman betonar att Birgitta ser Maria som ett