Untitled - Åbo Akademi

334
bärande, symptomet är Birgittas förträngning av sin egen moderlighet. Ju äldre hon blir
desto starkare bryter ändå moderskänslan fram ur hennes visioner för att slutligen
assimileras i ett enda stort mottagarsystem för det förtroliga umgänget mellan modern
över alla mödrar: Maria. 501
Inom denna djuppsykologiska tolkningstext omvandlar Sundén den cementerade
biografiska bilden av Birgitta som högmodig, härsklysten och stolt. Bilden,
grundläggande för de flesta biografer hittills, kan visserligen legitimeras ur Birgittas egen
självbild i Uppenbarelserna, men Sundén menar att man måste räkna med en annan bild
innanför den av modern präglade personligheten. Där döljer sig ”det förkastade barnet”
som söker sin hjälp hos Kristus: barnet som inte räckte till för moderns krav och vars
sökande efter kärlek och bekräftelse aldrig besvarades. 502 Det regressiva behovet ledde
till att rädslor och dold aggressivitet följde Birgitta upp i hög ålder. Det högmodiga och
stolta draget var bara ett pansar, ett försök att efterlikna modern. 503
Relationen till maken Ulf genomsyrar analysen av den vuxna Birgittas liv. Här,
liksom i alla övriga biografier, betonas flickan Birgittas klosterdrömmar och motvilja
mot äktenskap, återgivet i Acta. Men ”det är omvittnat att hon förmådde sin unge make
att under de första åren av deras samliv iaktta återhållsamhet”, skriver Sundén. Tiden på
Ulvåsa tvingade ändå bort Birgitta från rollen som Kristi partner, som hade varit central
i den unga flickans liv. Personlighetens centrum ockuperades i stället än av rollen som
”högättad husfru”, än av rollen som ”fager, åtråvärd maka”. 504 Ormungefabeln föranleder
Sundén till en biografisk omdisponering av bilden av det äkta paret. ”Den synes mig
ägnad att korrigera bilden av den despotiska Birgitta som under Ulvåsaåren påtvingar
Ulf sin stränga fromhet”, skriver han. 505
Även om Birgitta, omvittnat, älskade maken, söker Sundén fram en äktenskaplig
kris som ett steg i Birgittas andliga utveckling. Här ser vi steg två i hennes
fromhetsutveckling efter att biktfadern Mathias hade börjat tvivla på att hon verkligen
var den messianske ledare som Joachim av Fiore förutspådde. Sundén frågar sig varför
Birgitta antog befattningen som drottningens hovmästarinna, och svarar hypotetiskt:
sundénsk form hade knappast låtit sig göras i seklets början. Här är ett tydligt exempel på hur den
biografiska tolkningen rättar sig efter tidens konvenans och förväntningar.
501 Sundén, 1973, s. 215. Tolkningen får relevans ur Extr. 95 från tiden innan Birgitta planerar att resa till
Rom och är orolig över att lämna sina barn. I slutet av uppenbarelsen sägs det om Birgitta att ”då förstod
hon, att hon i sitt hjärta hyste en oordnad kärlek till sina barn, och hon bättrade sig genast så att hon icke
satte någonting framför kärleken till Kristus”. Reuelaciones extrauagantes, utg. av Lennart Hollman, 1956, Extr.
95, Himmelska upp. band 4, bif.upp. 95, s. 189.
502 Jfr Edel, 1984, s. 153-159. Den dolda myten är, menar Edel, möjlig att finna genom att konfrontera det
psykologiska materialet med den offentliga livsmyten. Termerna mask-essens, offentlig myt och dold myt,
”the figure under the carpet” är högrelevanta för Sundéns biografiska tolkning. Edel talar om ”covert
myth”, ”life-myth” och ”hidden personal myth”. Mönstret på mattans avigsida är metafor för den
biograferades dolda livsmyt.
503 Sundén, 1973, s. 203-209. Stöd för tolkningen hittar Sunden i en revelation som handlar om relationen
mellan mor, dotter och dotterdotter. Reuelaciones celestes, Book VI, ed. by Birger Bergh, Stockholm 1991, Rev
VI:52, Himmelska upp. band 3, kap.6 s.113.
504 Sundén, 1973, s. 27-33. Man kan kanske ställa sig kritisk till att det skulle ha varit Birgitta som
framtvingade den sexuella abstinensen. Praktiska orsaker, paret kanske inte ännu hade en gemensam
bostad, eller det enkla faktum att flickan inte var könsmogen, kan ha gjort att det första årets avhållsamhet
ingick i äktenskapsavtalet.
505 Sundén, 1973, s. 26.