Untitled - Åbo Akademi

387
Denna realistiska kvinnoförståelse är en tydlig motbild till Fogelklous svärmiska bild där
Birgitta, likt en sköldmö, ville välja klosterkallelsen eftersom hon som flicka inte kunde
förverkliga sitt egentliga ideal: riddarens. 184
Birgitta framställs av Klockars som en kunskapsivrig och fromhetsaktiv kvinna.
Hon och Ulf är två starka men olika personligheter. Birgitta var sin man överlägsen när
det gäller andlighet även om de annars var jämbördiga. Klockars är mycket mån om att
uppvärdera Birgittas make som ”en självständig och aktiv personlighet” och inte bara
en ”bifigur vid sidan av sin berömda gemål”. Deprecieringen av Ulf har, på basen av
Acta-materialet, ingått i den biografiska förförståelsen hos många av Birgittas
levnadstecknare. Enligt Klockars är bilden felaktig: Ulf var visserligen mer utåtriktad,
och ställde inte samma absoluta krav på sig själv och andra som Birgitta gjorde, men
han var definitivt inte, som flera biografer ofta har låtit påskina, den svagare och mindre
dugliga parten. 185 Här fastslår Klockars sin egen bild av Birgitta, vilket sker sällan i
denna biografi:
Birgitta var till ytterlighet skrupulös i sin självrannsakan och biktade ibland flera gånger om
dagen. Åtminstone i stort sett bevarade hennes liv antagligen ganska obrutet den inriktning
som hon tidigt hade gett det. 186
Den dominerande bilden hos Klockars är Birgitta som förmedlerska av ett
väckelsebudskap. Klockars framhåller de profetiska uppenbarelser som ganska bitska
och fräna redan vid debuten men anser att budskapet, åtminstone till en början, fann
genklang hos hovet. Det är anmärkningsvärt att Klockars oftast sätter citationstecken
kring ”uppenbarelser” eller uttrycker sig i stil med att ”Birgitta hade bildat vanan att
skriva ner sina intryck”. Hon talar också ofta om impulser och inre ingivelser. 187 En
annan dominerande bild av Birgitta är klostergrunderskan. Klockars utgår inte från att
Birgitta skulle ha haft ambitioner att bli ordensinstifterska, men väl i många år planerat
att grunda ett kloster, i första hand efter cisterciensisk modell. Att Birgitta kom att
grunda en ny orden var en oplanerad utveckling. Efter sin tid i Alvastra blev Birgitta
alltmer missnöjd med den cisterciensiska formen. Klosterplanerna ristades sedan in till
Birgittas brinnande och främsta idé under många år. 188
Det korrigerande inslaget är eklatant i Klockars biografi. Hon, liksom Schmid,
försöker kväsa den översexualiserade bild av Birgitta, som alltsedan Schücks tid, har
accentuerats bland manliga biografer. I Sven Stolpes och Hjalmar Sundéns biografier
genererade könstolkningen bilden av en Birgitta styrd av hämningar och sexualskräck.
Genom hänvisningar till Birgittas egna uttalanden om äktenskap och kärlek (en mycket
vacker revelation om sensuell samvaro mellan två älskande som Birgitta nedtecknat)
konstaterar Klockars:
I fortsättningen av liknelsen talar Birgitta om hur 'fienden' försöker hindra brudens och
brudgummens gemenskap med varandra, genom att lägga snaror för deras brevbärare,
genom att med oväsen överrösta deras inbördes samtal och slutligen genom att göra det
omöjligt för dem att ”komma nakna tillsammans i sängen”. Ja, det står faktiskt så, och i ett
sammanhang som skildrar människans förhållande till Gud! Jag tycker att Birgitta med
184 Klockars, 1976, s.46 samt Fogelklou, 1919, s. 33-34.
185 Klockars 1976, s. 67-68, 85-86.
186 Klockars, 1976, s. 86.
187 Klockars, 1976, t.ex. s. 90, 93, 118-120, 168. Det angivna citatet finns på s. 93.
188 Klockars, 1976, t.ex. s. 85-134 samt s. 156-163.