Untitled - Åbo Akademi

300
frågornas tilltagande politiska betydelse lyftes fram av flera ledamöter. Därför blev det
alltmer angeläget att skänka ”hemmets vårdarinnor” politiskt inflytande. Ärenden som
lyftes fram, lämpliga att handhas av det kvinnligt politiska medvetandet och samvetet,
var barnavård, barnuppfostran, sjuk- och fattigvård, nykterhet, sedlighet samt barns och
kvinnors arbete. Kvinnans politiska delaktighet motiverades genom hennes särskilda
kompetens som vårdarinna. Hon kunde endast bli likaberättigad genom sin olikhet,
konstaterar Lenita Freidenvall. Argumenteringen innehöll en normativ implikation. 324
Om vi ser Fogelklous Birgitta som ett inlägg i debatten är hennes svar bilden av en
kvinna som tar in hela världen i sin omsorg och för vilken inga samhällsklasser eller
sociala frågor är främmande. Birgittas politiska och juridiska talanger framhävs vid sidan
av hennes allomfattande moderskärlek. 325
Rösträttsstriden utkämpades i ett starkt auktoritetsorienterat samhälle. Det är
därför viktigt att komma ihåg motståndets paternalistiska karaktär, anser Tommy
Möller. Familjen, enkannerligen kärnfamiljen, var samhällets centrala institution. Här
sågs kvinnans roll som fundamental. Kvinnans eventuella indragande på den politiska
arenan betraktades därför med oro. Begreppet paternalism uttrycker lexikaliskt inte
enbart (manlig) förmyndarmentalitet i termer av maktutövning baserad på en hierarkisk
värdegrund, framhåller Möller. Begreppet innehåller även en ansvarsdimension (jfr pater
familias). I den gode och välvillige familjefaderns ansvar låg att fatta beslut i de övriga
familjemedlemmarnas intressen – genom att göra det åt dem. För männen handlade det
om att ”beskydda” kvinnorna, att ta ansvar för deras välfärd. Familjepaternalismen
skiljer sig essentiellt inte från den paternalism som maktbärande grupper utövade
gentemot lägre samhällsklasser. Också de var politiskt exkluderade eftersom den
obildade massan ansågs oförmögen att delta i politiken. Arbetarna, liksom kvinnorna,
behövde representeras av dem som förstod bättre. Den genusrelaterade paternalismen
förekom dessutom bland arbetarna innan arbetarklassen vann politiskt burskap.
Paternalismen utgjorde den viktigaste argumentationslinjen för de konservativa: genom
införandet av kvinnlig rösträtt hotades familjen som samhällets grundval. 326
Med tanke på de latenta familjepolitiska värderingarnas tyngd i den politiska
debatten är det inte förvånansvärt att familjeforskningen blev en av tidens socialvetenskapliga
trender. Emilia Fogelklou, och många andra, påverkades starkt av den livliga
diskussionen, som startade under senare hälften av 1800-talet, om ett förlorat
matriarkat. J.J. Bachhofens bok Die Mutterrecht kom att få en avgörande betydelse för
hennes förståelse av kvinnors liv och kamp. 327 Grundfrågan löd: hur skulle Birgitta ha
kunnat bli så frimodig som hon var om hon inte hade burits av en stark, åldrig och
förbisedd kvinnotradition? Tanken på Birgitta som ett ”uppdykande minne” av ett
bortglömt kvinnomedvetande låg helt i linje med J.J Bachhofens matriarkatsforskning.
Andra forskare, som fick betydelse för spekulationernas plattform, var bl.a. Jane
Harrison med sin tolkning av de grekiska myterna där hon såg ett förflutet under
324 Freidenvall påvisar komplikationen i resonemangen genom följande slutledning: ”Kopplingen mellan
skillnadsargument och nytta är problematisk, då kvinnor kan tänkas bevisa om och varför de gör nytta i
politiken. Krav på inklusion genom skillnadsargument kan således konstrueras till ett argument för
exklusion”. Freidenvall, Lenita, Debatten om den ”lilla rösträttsfrågan” – en analys av riksdagsdebatten 1884-1921 om
kvinnornas rösträtt, Stockholm 2003, s. 18.
325 Fogelklou, 1919, t.ex. s. 63, 92, 127, 157-158, 167, 181-183, 242.
326 Möller, 2004, s. 82-84.
327 Fogelklou, 1919, s. 129. I Bortom Birgitta, Stockholm 1941, redogör Fogelklou utförligt för
matriarkatsteorierna, både förespråkarnas och vederläggarnas åsikter ventileras. Se även Vallquist, red., Kära
Ili, Käraste Elin, 1988, t.ex. s. 49ff.