Untitled - Åbo Akademi

eligiösa referensramar. Hon hade inget effektivt prästerskap som backade upp henne,
inga andliga mentorer.
Jag vet inte om museet i Vadstena har lyft fram Predikare-Lena till ett kritiskt
utropstecken eller inte, men för mig vidgades sekelravinen. När jag stod mittemellan
Birgittas kyrka och Predikare-Lenas trånga fängelsehåla fylldes tidsavståndet mellan
dem av frätande frågor om individen, samhället och tiden. För ett ögonblick kändes
”subtile ingenium” inte som en anfäktelse utan som en klarsyn. Den angelägna frågan är
inte huruvida klichén om att varje biografi egentligen gömmer en självbiografi inne i sig
är sann eller ej. Varje tid skapar eller avvisar sina profeter och författare. Valet av
vetenskaps- och biografiteoretiska premisser, förklaringsmodeller och frågeställningar,
sker aldrig i ett samhälleligt vakuum. Varje biografisk bild är ett förråd av bilder från
den tid och miljö där porträttet tecknades. Deklarationer och preferenser, som till synes
uttrycker enbart vetenskapsideologiska eller kunskapsteoretiska grundhållningar, kan
gömma ideologiskt, politiskt eller moraliskt färgade preferenser. 12 Dessa kan vara såväl
omedvetna som medvetna. Att öppna en biografi är som att öppna en kinesisk ask.
Frågorna är många; de ryms knappt inom pärmarna för min avhandling. Jag vill
ändå försöka arbeta mig igenom några av dem – med Predikare-Lenas vanmäktiga blick
över axeln. ”Subtile ingenium”-varningen mot högmod och övermod följer med i
smådjävlarnas väsningar. Vi är alla de facto både närsynta och skumögda i vår egen
samtid hur upplysta och klarseende vi än inbillar oss vara. För att parafrasera lilldjäveln
ovan: vi tror ibland att vi ser så klart att det mesta förblir dolt och hemligt för oss. Inte
ens historikerna har lika skarpa och genomträngande blickar som Birgittas smådjävlar.
Från de inre mönstren i Birgittas texter och de biografiska bilderna över henne kan man
kanske ändå skymta och identifiera vissa yttre rörelser i tiden och samhället – utan att
smådjävlarna väsnas alltför skadeglatt.
Det är ändå som en ganska kluven advocatus diaboli jag ger mig i kast med både
Birgittabilderna och biografins möjligheter och omöjligheter inom historievetenskapen.
2 Om uppgiften och metoden
Birgittaforskningen- och biografierna bildar vid det här laget ett helt universitet i sig
med flera fakulteter och tillhörande institutioner. Turbulensen på 1900-talets biografiska
tolkningsmarknad har varit kraftig. Min avhandling rör vid en skenbart enkel fråga: Hur
kommer det sig att en och samma människa kan beskrivas på så disparata och delvis
oförenliga sätt när biograferna i stort sett har använt samma källmaterial? 13 Frågan berör
den empiriska, generella kunskapsteoretiska, objektivitetsproblematiken och möjligheterna
till intersubjektiv kontroll lika mycket som den speciella kunskapsteoretiska
problematiken med sina strategiska eller praktiska objektivitetsproblem. Men som
12 Ur både biografiskt och historievetenskapligt forskningsperspektiv vill jag därför understryka Göran
Hermeréns viktiga diskussion om kollektiva villfarelser som ingredienser i samtidsideologier och
vetenskapsideal. Jfr Hermerén, 1972, s. 124-128.
13 Hermerén, 1972, s. 39ff samt s. 170-171, diskuterar ingående personhistorisk forskning ur värderings-
och objektivitetsperspektiv. Han lyfter särskilt fram forskares olika bedömningar av bl.a. Erik XIV,
Robespierre, Napoleon, Gustaf III och menar att eventuell oenighet beror på viljan att bevisa olika
hypoteser. Men divergerande biografiska bilder kan också falla tillbaka på olika empiriska antaganden eller
bero på att forskarnas intuitiva relevansbedömningar inte leder till samma slutresultat. Graden av ett
arguments potentiella beviskraft avgörs i sin tur intuitivt. I vissa speciella fall kan oenigheten komma sig av
att forskarna utgår från olika värderingar. Förekomsten av värdeladdade ord och medveten eller omedveten
selektivitet är, enligt Hermerén, särskilt viktiga att granska i personhistoriska karaktäriseringar.
5