Untitled - Åbo Akademi

326
Sundén biograferar i den dramatisk-expressiva stilen kombinerad med ett interpretativt
analytiskt grepp. Författaren deltar frekvent i jagform. Birgittas känslor framställs
ofta i presensform, men lika ofta tar biografen ett steg åt sidan och träder in i analytikerns
roll, eller för att tala med Nadel: han blir den Vergilius som leder läsarens Dante
in i den biograferades tankevärld. Båda dessa narrationsgrepp är sammanvävda, väger
ganska lika vid en bedömning. Man kan ändå säga att det dramatiskt expressiva är
biografins ytnarrativa grepp medan interpretationen är biografins avsikt. Sundén
uppträder ofta som Birgittas ”advokat” gentemot tidigare författare eller allmänspridda
missuppfattningar om henne, som enligt hans åsikt behöver korrigeras. 457
Den akademiskt objektiva stilen är skenbar i Sundéns biografi om vi inte uppfattar
det psykoanalytiska greppet i sig som avståndsskapande. Boken innehåller visserligen
avsnitt med referat av historiska fakta och psykologisk sakkunskap, men författaren
strävar inte till att eliminera sitt jag ur texten. Han försöker inte heller p.g.a. historiskt
avstånd etablera en distans mellan sig och det skildrade subjektet. 458 Däremot upprättas
ett avstånd genom biografens vetenskapliga skolning och hans roll som psykoanalytiker.
Trots det skenbart externa greppet och alla frågetecken blir tolkningen en inifrånförståelse
som ibland presenteras allvetande på basis av psykologiska generaliseringar. 459
I biografin över Birgitta debatterar Sundén frejdigt med snart sagt alla dessförinnan
verksamma Birgittaforskare och biografer. Men det råder en tydlig skillnad mellan
de personer han polemiserar emot. De flesta får enbart knappa kommentarer när han
vill nyansera bilden av Birgitta genom sina psykologiska tolkningsraster. Ärendet gäller
oftast mindre detaljer i Birgittas liv. Här handlar det om en fördjupad förståelse, sällan
om historiska omtolkningar genom nykunskap. 460
Enligt Gunnar Erikssons schema över olika biografivarianter är Sundéns biografi
lätt igenkännbar som en psykobiografi. I en psykobiografi intresserar författaren sig för
trenderna i sitt subjekts liv; han försöker kombinera det externa, retrospektiva i ett liv
med det interna, dolda livet. Psykoanalysen, som gör anspråk på att belysa det inre
mörker som ligger under den aktiva medvetandenivån, utgör Sundéns utgångspunkt för
studiet av Birgittas liv. 461 Analysmaterialet är hennes egna skrifter. I första hand baserar
457 Nadel, 1984, s. 170-172 samt Sundén, 1973, s. 20-21, 26, 29, 32, 36-39, 43, 52-65, 68-70, 76-79, 115, 119,
120, 125-133, 155, 166-169, 180-211, 218-219, 228-229.
458 Sundén, 1973, t.ex. s. 114-133.
459 Madelénats schema för biografens berättarhållning, tidsbehandling och syntax skiljer mellan det interna,
det externa och det allvetande berättargreppet. Den interna berättaren riskerar att glida över i självbiografi.
I den externt komponerade biografin löper biografen faran att börja argumentera med materialet och
stryper berättarflödet. Den allvetande berättaren avvisas helt av Madelénat eftersom han/hon konkurrerar
ut huvudpersonen. Madelénat, s. 149ff. I viss mån utkonkurreras huvudpersonen av den psykoanalytiska
tolkningen i sig även om Sundén inte uppträder som allvetare utan medger det hypotetiska och markerar
gränserna mellan fakta och fiktion/tolkning. Han argumenterar också ideligen med materialet. Sundén,
1973, t.ex. s. 36-39, 49-50, 205, 207, 213. Tolkningarna anslår emellanåt en allvetande ton, t.ex. s. 23, 208,
214, 219. Ingemar Nilsson vände sig ju skarpt mot uppfattningen att man kan harmonisera en människa
eller finna en enhetlig förklaringsmodell. Han och Bärmark värjde sig mot myten att varje människa har en
framsida och en baksida, som biografin skulle kunna avslöja. Bibehållandet av motsägelsefullhet och
spänningar inom subjektet är eftersträvansvärt i en biografi: ”människan bakom masken bär också en
mask.” Nilsson ansåg att biografin bör skrivas utan användande av fackpsykologisk terminologi. Man blir
lätt låst vid en teori om man använder dess terminologi och det kan vara svårt att efterhand pröva
alternativa tolkningar. Den förståelse man eftersträvar av personen kan aldrig ersättas av psykologiska
teorier. Begrepp och modeller från psykologin skall tjänstgöra som byggnadsställningar som avlägsnas
sedan väl huset byggts.
460 Sundén, 1973, s. 13-16, 22, 29, 32, 34-36, 42, 46-48, 52, 55-58, 60, 64, 66-68, 87, 93, 101-105, 117-119,
123-125, 131-137, 148-150, 153, 160-167, 184-186, 196, 215, 218.
461 Sundén, 1973, ”Förord”.