Untitled - Åbo Akademi

467
Göran B. Nilssons teoretiska perspektiv och biografimetod när han säger att ”Om
strukturalisterna studerar strukturerna med hjälp av eftervärldens teoretiska bjässar, så
har jag studerat strukturerna med hjälp av samtida aktörers teorier”. 20 Erik Lönnroths
försiktiga biografikoncept tycks ligga med latent självklarhet i närmelsesättet. Vi möter
”det biografiska synsättet” inom historieforskningen för att ”förstå det obegripliga i ett
stort händelseförlopp”. Birgitta blir snarare metod och medel för forskning och förståelse
än ett mål eller en motor. 21
Sammanfattningsvis kan noteras att den ”klimatväxling” som Bengt Hildebrand
iakttog i den svenska biografihistorien på 1940-1950-talet kommer in i Birgittas
historiografi först på 1970-talet. Bilden av Birgitta är ändå, alla nyanser till trots, i ett
avseende homogen: den visionära, irrationella, extatiska Birgitta är inte välkommen vare
sig vid slutet av 1800-talet eller under 1900-talet. Hon skall introduceras och etableras i
det teologiska finrummet och i det svenskhistoriska identitetsmedvetandet. Hon får inte
ockuperas av katolska kyrkan och hon äger ekumenisk potential. Allt detta stärker
hennes kapacitet som bruksfunktion: hon blir mer välkommen, för att inte säga mer
nödvändig och användbar, än till exempel Emanuel Swedenborg.
Det brukar framhållas att den moderna 1900-talsbiografin är starkt inspirerad av
skönlitteraturen. I Emilia Fogelklous biografi etableras ett dramatiskt narrationsgrepp i
ett språk, som illusionistiskt låter oss känna att vi träder in i Birgittas egna tankar och
känslor, men först i Birger Berghs biografi etableras en accentuerad litterär medvetenhet
i full orkestrering och på andra sätt än i bruket av metaforer och metonymier.
Distorsioner av Birgitta förekommer i de analyserade biografierna. Däremot hittar
jag inga uppenbara eller medvetna profanationer. Som generell tolkningslinje gäller
”snällhetsexegesen”. Även om biograferna är kritiska mot vissa sidor hos Birgitta så
förenas antipatin med en beundran för henne: som författare, politiker, personlighet,
kvinnobild eller andligt ideal. Inte ens de sekulariserade tolkningarna utvecklas till
uppenbara ”elakhetsexegeser”. Moment av vänlig förståelse ingår även i dem.
De iakttagbara lakunerna i Birgittas historiografi under 1900-talet kan kanske
tolkas på flera sätt. Mitt förslag är att samtidens pauser från Birgitta, hennes liv och
hennes tid, i sig bekräftar den starka bruksfunktionen för biografiken i allmänhet och
för Birgittabiografierna i synnerhet.
2 Individualism, individuation och identifikation
Trots källkritikens utveckling och insikten om den historiska kontextens och
intertextualitetens betydelse ligger idealiseringens slöja kvar över biografin ännu vid
slutet av 1800-talet. Göran Hägg konstaterar att det fortfarande under 1880-talet skrivs
moralisk-typiserande biografier. Konventionen förbjuder själsinträngande studier av
nära avlidna. Han menar att den äldre biografitraditionen slutar först i och med det mer
moderna litterära och historiska porträttet i Saint-Beuves efterföljd med framom andra
Oscar Levertin som svensk milstolpe. Den schückska skolan hade pläderat för en
historieinriktad metod. Levertin däremot visade på inlevelsens metodmässiga betydelse:
genom att leva sig in författarpsyket via de skönlitterära texterna kunde man finna den
biografiska förståelsen. Ur det perspektivet kan man se några av Birgittabiografierna på
20 Nilsson, Göran B., ”Biografi som spjutspetsforskning”, Att skriva människan. Essäer om biografin som
livshistoria och vetenskapliga genre, red. R. Ambjörnsson, P: Ringby, S. Åkerman, Stockholm 1997, s. 9-31.
21 Lönnroth, Erik, ”Det biografiska synsättet”, Att skriva människan. Essäer om biografin som livshistoria och
vetenskaplig genre, red. R. Ambjörnsson, P. Ringby, S. Åkerman, Stockholm 1997, s. 187f.