Untitled - Åbo Akademi

499
Under arbetet med min biografikanalys har biografin vuxit ut ur det individuella
sidospår inom humaniora där jag startade min analys till att bli en omistlig gren på
”kunskapens träd”. Även om språkets inneboende instabilitet och vår oförmåga att
finna ”hela sanningen” stäcker och stör den biografiska forskningen ser jag ingen
anledning att definiera biografin som en uteslutande fiktionell kunskapsform. Även om
biografin kan ses som en artistisk artefakt behöver vi inte definiera den som en språklig
konstruktion som endast kan avläsas intertextuellt i sin relation till andra texter utan
relevant referens till sin förebild: den biograferade. Vetenskapen behöver biografin för
att inte förlora förmågan till inlevelse i erfarenhetsbaserade historiska och sociala
sammanhang som styrs av andra konventioner än våra egna. Utan den relationen, där
gränserna mellan historia och fiktion ideligen glider undan oss, blir vi främmandegjorda
för oss själva och vår historia. Vi behöver våra återskapade, återkodade gestalter ur vårt
förflutna som verkliga jag mellan oss och oändligheten. Vi är kallade att ständigt
misslyckas för att försöka om igen. Tidens konventioner avgör var den ungefärliga
linjedragningen mellan den historiska kontexten och fiktionstexten dras. Biografin kan
bli platsen där vi försöker möta oss själva i tiden och i historien så uppriktigt och
objektivt vi förmår. Själv omöjligheten i projektet skiljer biografigenren från romanen.
Ira Bruce Nadel talade dels om en historisk textnivå, dels en mytisk nivå och anser
själva textualiteten med sin retorik vara biografins främsta problem. Min analys av
Birgittabiografierna visar en påfallande stark förankring i referentiellt refererbara fakta.
Den retoriska nivån uttrycker snarare biografens expressiva eller vetenskapliga behov
att kommunicera den biografiska berättelsen på ett förståelsefullt och meningsbärande
sätt i samtiden än en mytograferande tendens. I hagiografierna täcks den historiska
texten däremot totalt av den mytiska. Jämfört med dem visar biografierna att vår
möjlighet att få glimtar av kunskap och förståelse är beroende av konfrontationer,
möten och komparationer mellan olika människor och tidsepoker.
Kan man på basen av ovanstående biografianalyser hitta några minimikrav för
biografins samfunktion som både ett biografisk-psykologiskt och ett historievetenskapligt
projekt? Kan Birgittabiografierna hjälpa till att upptäcka fallgropar som får det
personhistoriska studiet att diffundera ut antingen i konstens värld, självbiografi eller i
en alltför extrem källkritik som avexistentialiserar biografin? Kan Birgitta berätta vad
som kännetecknar en bra fackhistorisk biografi?
Det har skrivits monument, konventionella livs- och tidsbiografier, ackumulerande
och tolkande biografier, vetenskapliga monografier, antibiografier, biografiromaner,
romanbiografier, psykobiografier, hagiografier och romaner om Birgitta. Några av
biografierna är klart individcentrerade medan andra har fått drag av nätverksbiografier
eller formats till intellektuella biografier där den filosofisk-religiösa livsåskådningsrymden
har utgjort biografiskt förståelsekoncept. Det finns en tydlig dialektik mellan de
positivistiskt och de vitalistiskt hållna levnadsteckningarna, de fackhistoriska och de
psykologiskt tolkande biografierna. Jag noterar också en skillnad mellan idolbiografier,
samstämmighetsbiografier, gemenskapsbiografier, lätt polemiska uppgörelsebiografier
och samhällsdebatterande biografier. Birgittabiografiken uppvisar digra forskarbiografier,
djupgående och allvarliga inlevelsebiografier, uppgörelsebiografier och de ”lata
hermeneutikernas” tolkningsbiografier.
En bedömning av sanningshalten eller sannolikhetsgraden i de olika tolkningarna
ingår inte i mitt uppdrag i denna avhandling. Det är i princip tänkbart att en roman eller
en romanbiografi kan komma närmare en medeltidspersons väsen och karaktärsdrag än
vad det vetenskapliga personhistoriska studiet förmår. Det jag söker är kriterier för att
kunna diskutera biografin som meningsfull historievetenskaplig form. Som ett första