Untitled - Åbo Akademi

278
läsningen ställvis får uppbyggelsedrag. 201 De metodologiska normerna ingår allians med
de moraliska; ett kulturellt överjag präntas in genom den vetenskapliga texten. När det
gäller historie- och människouppfattning möter vi i Birgitta-studier värderingar med
komponenter allt från ett grandiost metasystem över utvecklingen till detaljerade
synpunkter på drivkrafter till människans handlande. 202
Ur ett strikt vetenskapsteoretiskt perspektiv måste man tillstå att vissa brister är
uppenbara. Utgångspunkten är ingen öppen fråga. Westman har föresatt sig att ”bevisa”
att Birgitta tillhör den evangeliska fromhetstypen inom den kristna historien. Undersökningen
är delvis partisk, ensidig och inte helt neutral. I viss mån är materialurvalet
tendentiöst. Om dissertationen är helt missvisande när det gäller Birgitta vill jag inte ta
ställning till. Det är fullt möjligt att observationer av aktmaterial, både kvarlevor och
berättande källor, fortfarande skulle stöda Westmans analys. 203 Detta är en fråga om
intersubjektivitet med inkluderande empiriska, semantiska och ontologiska antaganden
av olika slag. Ideologiska, politiska eller moraliska ställningstaganden hör inte hit. 204
Westman renodlar ett perspektiv för att föra forskningen framåt. Min bedömning är att
detta har ett värde för den fortsatta biografiforskningen och förståelsen. Han kommer
kanske inte längre framåt när det gäller förståelsen av Birgitta, men han öppnar fältet
för en nyinriktning i biografiken som med följande biograf, Emilia Fogelklou, övergår i
den intima och idealiserande individualismen.
2 Emilia Fogelklou: Själamodern och profeten
2.1 Typ av biografi och biografisk metod
Emilia Fogelklous biografi Birgitta är, enligt förordet, snarare avsett som ett ”själsporträtt”
än en levnadsteckning i traditionell mening. 205 Idén till ett ”själsporträtt”
konvergerar uppenbart med Henriks Schücks biografi från 1916 över Petrus de Dacia,
201 Westman, 1911, t.ex. s. 147-148.
202 Jfr Hermerén, 1972, s. 62ff. Om historieuppfattningen är beroende av spekulativa, metafysiska, idéer så
kan den i föreningen med vetenskapsidealet bestämma forskarens värdering om vad som är centrala
historiska forskningsuppgifter, vilka infallsvinklar och angreppsmetoder som är fruktbara och vilka material
och metoder som är lämpliga när han närmar sig uppgiften. Men, som Hermerén påpekar, måste det få vara
legitimt att renodla vissa perspektiv om detta kan föra forskningen framåt.
203 Faktum är att s.g.s. alla biografer i sak gör en likartad bedömning av Birgitta: det samhällsreformatoriska
och profetiska draget är överordnat det extatiska gudsnjutandet, vilket framgår tydligt i analysen av
biografernas Birgittabild i denna avhandling. Däremot är det ju en värderingsfråga om man betraktar detta
drag som uttryck för evangelisk fromhet kontra annan konfessionstypisk fromhet.
204 Söderbloms uppdelning av religionen i en uppenbarelsemystisk och en fromhetsmystisk linje, som går
tvärs igenom religioner och konfessioner kan eventuellt vara ett gångbart och hållbart perspektiv. Men som
Hermerén, 1972, s. 124ff, påpekar är intersubjektiv testbarhet i sig inte synonymt med objektivitet. Han
anför bl.a. kollektiva villfarelser och forskares anpassningsbehov som motargument till en sådan
objektivitetsdefinition. Frihet från värderingar växlar inte heller automatiskt över på ett objektivitetsspår.
205 Denna uppfattning av biografins form och essens korrelerar med samtidens definition i Nordisk
familjebok. I 2. upp. (1904-1926) noteras att endast biografi i ”högre mening” är utförd med historisk konst.
Begreppet omfattar såväl beskrivning av ”lefnadsomständigheter” som ”öden, själsutveckling och
gärningar”.