Untitled - Åbo Akademi

Inger Larsson, en faktabaserad genre där anekdoten används som fakta. Till traditionen
hör också akademiernas minnestal i sin högstämda form av äreminnen. Men
fokuseringen på det individuellt personliga hade ännu inte stigit fram som biografiideal.
Snarare ville man förebildligt skildra en viss ”människotyp”: vi har ett stycke kvar på
vägen till romantikens originalitetsvurm. Som en föregångare möter oss Erik Gustaf
Geijer med sin inflytelserika personlighetsfilosofi. 99 Bengt Hildebrand, som har forskat i
biografins historia i Sverige, lyfter fram Olof Dalins tal över Samuel Triewald som en
brytningstext. Talet är karaktärsskildrande, anser han, utan att vara idealiserande. Det
kom därför att bli mönsterbildande. 100
Det romantiska paradigmet på 1830-talet innebar en genombrytning för en ny syn
på individen. De typologiserande dragen började ge vika för insikten om att människan
bör ses i sin egen tids- och kulturkontext. Utvecklingstanken och intresset för organiska
livssammanhang växte fram under romantiken. Banbrytande blev P.D.A. Atterboms
Svenska siare och skalder. Verket omdanade litteraturvetenskapens syn på förbindelsen
mellan personlighet och litterära verk. Här möter vi början till en symbios av psykologi
och litteraturkunskap som kom att bli långlivad, konstaterar Inger Larsson och tillägger
att ”därmed är vi tillbaka i den plutarkiska traditionen, men med ett tillskott av uppmärksamhet
på verket som psykologiskt dokument och en betoning av det historiska
materialet”. Källkritik i modern mening kan vi förstås inte tala om ännu och anekdotfixeringen
är seg. Dessutom bygger den biografisk-psykologiska metoden på intuition
och inlevelse. Filosofi och historia är integrerade i en helhetssyn där individen ses
underställd högre värden som nation, religion, mänsklighet. Man kan säga att biografin
utvecklades som konstart, men förhållandet till empirin låg ännu i sin linda. Fortfarande
kunde inlevelsen ha större inverkan på slutresultatet än det faktiska källäget. 101
Historicismen medförde att tidigare biografier bedömdes som anakronistiska ju
närmare vi kommer slutet av 1800-talet. Enligt det ”atterbomska paradigmet” blev det
källkritiska studiet en lika viktig biografimetod som att se individen i sitt historiska
sammanhang. Henrik Schücks, och framför allt Karl Warburgs, biografiproduktion
brukar framhållas som epokgörande för biografins utveckling. 102 Med Warburg blev den
dokumenterande, objektiva attityden alltmer framträdande. Martin Lamm, lärjunge till
Warburg, omtalar Warburgs ideal som ”en personteckning i helfigur i verkliga omgivningar,
opartiskt skildrad och utan vare sig anti- eller sympatier”. Både Schücks och
Warburgs biografier utgavs såväl i vetenskapliga som i populära utgåvor. Det antyder
99 Larsson, 2003, s. 37-41. Anekdotsamlingen Samuel Columbus Mål-Roo, brukar räknas som det första
bevarade biografiska intresset för svenska författares personlighetsdrag. Anekdotens plats och betydelse i
den tidiga biografiken har avhandlats i Sigbrit Swans Ryktets förvandlingar: Stiernhielm, Lucidor och Runius
bedömda av 1700-talet. En studie i den litterära kritikens utveckling i Sverige, Lund 1974. Beträffande minnestalens
inverkan på det biografiska studiet och intresset har Henrik Schück bedömt Johan Stenhammars inträdestal
över J.H Kellgren som ”det egentligen första skaldeporträtten i vår litteratur”. Vad bedömningen grundar
sig på är oklart eftersom porträttet enligt Otto Sylwan inte är en biografi. Det är originellt, men kan ändå
räknas till det klassiska biografiparadigmet. Se Schück, Henrik, Svenska Akademiens historia. Under
förmyndarregeringen, d.2, Stockholm, 1936, s. 275 samt Sylwan, Otto, ”Till svensk biografi historiografi”,
Samlaren, n.f. 16. 1935, s. 99f. Se också Kulling, Jakob, Atterboms ”Svenska siare och skalder”. En undersökning av
hans litteraturhistoriska forskning, Stockholm, 1931, s. 103.
100 Hildebrand, Bengt, ”Biografisk historiografi”, PHT, 1939-40, s. 151.
101 Hildebrand, 1939-1940, s. 159 samt Kulling, 1931, s. 63 och 107. Särskilt Samuel Grubbes inträdestal
över Leopold i Svenska Akademien framhålls som exempel på den första romantiska biografin där en
person ses i relation till din historiska kontext. Se Larsson, 2003, s. 43-44.
102 Den produktion som avses här är Schücks Shakespearebiografi och Warbergs levnadsteckningar över
Dalin, Lenngren, Rydberg och Snoilsky. Om historicismen, se Nordin, Svante, Från tradition till apokalyps,
Malmö 1989, s. 103-105.
57