Untitled - Åbo Akademi

354
Birgitta och hennes uppenbarelser är, som jag noterat, ingen biografi i egentlig mening. 11
Verket är snarare en monografi med ett biografiskt ärende. Visserligen är det
historievetenskapliga draget markant, men samtidigt företas alltför många utflykter från
det specifikt vetenskapliga för att man skall kunna karaktärisera boken som enbart en
monografi. 12 Schmids strävan är att klargöra revelationernas historiska grogrund, deras
historiska intertextualitet samt betydelse och faktiska inverkan på samtid och eftertid i
Sverige. Här identifieras även aktuella teologiska spörsmål och dogmatiska debatter i
tiden som har amplifierats transformationsschematiskt i Birgittas texter. Varje tid
förfogar över en repertoar av invanda sätt att tvinna framställningens tråd enligt olika
retoriska dispositionsprinciper. Följaktligen företar Schmid en metodisk
struktureringsanalys och en diskursanalys. 13 Samtidigt ger hon sig i kast med genealogisk
och biografisk forskning och serverar sin egen bild av Birgitta i bokens sista kapitel.
Fram till sista kapitlet är texten snarare strikt personhistorisk än biografisk tolkande;
tonen är återhållsamt akademisk. Berättargreppet är externt, delvis allvetande. 14
Att försöka fånga in Schmids Birgittamonografi i något av Daniel Madelénats
biografiska paradigm är att tvinga in texten i tvångströja. Ingen av de olika biografiteoretiska
premisserna verkar passa. Det moderna paradigmet ligger närmast till. Vi kan
iaktta tydliga drag av en demytologiserande undersökning, präglad av stark kritiskhet. 15
Superbiografin, karaktäriserad av Madélenat som en syntes mellan lärdom, intuitiv
förståelse, trovärdig tolkning och litterärt utförande, kunde tänkas men det narrativa
och konstnärliga greppet fallerar och den biografiskpsykologiska inlevelsen är mager. 16
Det är uppenbart att Schmids biografi är skriven före ”klimatväxlingen” på 1940- 1950talet
när personskildringarna i svensk biografi började utföras med ett mer psykologiserande
och estetiskt grepp. 17 Ser vi på det biografiska poetikbegreppet närmar sig
Schmids verk om Birgitta Leon Edels rekonstruktionstanke i sitt solida dokumentärbiografiska
självförtroende där fantasi och imaginärt berättande endast får tillämpas på
den givna formen och det existerande källmaterialet. 18 Edels psykologiska förståelse-
11 Det lönnrothska konceptet att ”förklara det obegripliga i ett stort händelseförlopp, inte för att skriva en
biografi” är uppenbart också Schmid personhistoriska utgångspunkt. Samma linje företrädde Göran B.
Nilsson. Nilsson, 1997, s. 29. Nuets väsentligheter är däremot ingen pådrivande motivering för Schmid
även om hon vill studera tankestrukturer och teologiska överbyggnader genom ett biografiskt subjekt i
medeltiden. Hon strävar också, som Nilsson, till att öppna nya perspektiv på aktuella problem under 1300talet.
12 Om monografier, se Romain, Jan, Die Biographie, Bern 1948, s. 61.
13 Schmid, 1940, s. 95-105, 108, 119-124, 129-130.
14 Madelénat, Daniel, La biographie, Paris 1984, s. 149ff.
15 Ira Bruce Nadel ser det mytiska elementet som ett moment i sin biografiteori. Han menar att det
demytologiserande draget är typiskt för all biografisk framställning, men att varje nytt försök att skapa
sammanhang och hitta personlighetskärnan hos en människa i sin tur leder till nya myter. I Schmids fall är
jag inte benägen att hålla med Nadel helt och hållet. Det finns en demytologisering som främst fungerar
källkritiskt renande. Schmids medvetna demytologisering av andra biografers politisk-nationella eller
emancipatorisk-agitatoriska Birgittabilder är en process där den vågskål som fylls av
”avmaskeringsmaterial” väger betydligt tyngre än den vågskål som innehåller den nya korrigerade bilden. Jfr
Nadel, 1984, s. 176-178. Jag tror därför att detta teoretiska moment hänför sig mer till den artistiska formen
snarare än till det historiekritiska innehållet och referentialiteten.
16 Madelénat, 1984, s. 32-74. I Larsson, Inger, Text och tolkning i svenska författarbiografier. Elin Wägners Selma
Lagerlöf, Elisabeth Tykessons Atterbom och Fredrik Bööks Verner von Heidenstam, Södertälje 2003, s. 37, återfinns
en kortfattade redogörelse för Madelénats biografiparadigm.
17 Hildebrand, Bengt, ”Klimatväxlingen i modern svensk biografi. Exemplifiering och synpunkter”, PHT
57, 1959, s. 97-170.
18 Edel definierade biografin som en av psykologi och socialvetenskaper beroende form av historia, som
bör berättas med konstnärlig metod. Hans romanliknande biografiideal kombinerar dokumentärbiografins
trovärdighet med ett levande och livfullt porträtt – allt i en helgjuten sammansmältning utan vare sig