Untitled - Åbo Akademi

473
Jarricks mönster stämmer ganska väl in på Birgittabiografiernas historiografi. Den
reflexiva tankenivån som studium är framträdande i de rekonstruerande 1800talsbiografierna
som skrevs av historiker, litteraturhistoriker och kyrkohistoriker, d.v.s
Hammerichs, Fries, Schücks och Wahlströms levnadsteckningar. De kognitiva
uttrycken prioriteras som förklaringsgrunder framom de affektiva och de som kommer
sig av omedvetna tankar. Bergströms och Fogelklous Birgittastudier, som delvis byggs
upp enligt rekonstruktionens poetik, blir enligt denna modell tydligt och klart
mentalitetshistoriskt koncentrerande arbeten. Den hermeneutiska inriktningen hos
Bergström, Westman och Fogelklou ägnar visserligen inte de omedvetna tankarna mer
än ett sporadiskt intresse, men detta hör antagligen samman med att det konventionella
biografiska idiomet ännu var förhärskande vid denna tid. Den moderna biografin med
sitt intresse för det omedvetnas källarvåningar hade ännu inte fått tolkningslegitimitet. I
de ultraempiriskt lagda medeltidshistorikernas personhistoriska arbeten intar studiet av
doktriner och skiftande uttryck på reflexiv tankenivå första plats. De normativa
tankeskikten ges betydande plats i samtliga biografier, vilket hänger samman med
common sense-psykologins orubbade plats i biografiskrivningen. I biografierna av Sundén
och Stolpe, med sina starka psykohistoriska drag, är den normativa och affektiva
tankenivån föremål för huvudanalysen. Hos Piltz, Bergquist och Furuhagen dominerar
den doktrinära och reflexiva tankenivån. Analyserna uppvisar en klar idéhistorisk inriktning
mot det kognitiva. Men, som Jarrick har framhållit, fungerar nivåerna som
kommunicerande kärl. Den biografi, som flödar mest obehindrat som ett
kommunicerande kärl är biografin av Birger Bergh. I de feministiska diskurserna intar
likaså doktriner och de skiftande uttrycken på reflexiv tankenivå förstarangsplats bland
tre av teologerna: Kari Børresen, Helga Koch och Nina Sjöberg.
Den distinktion Jarrick gör mellan empiriskt lagda historiker och idéhistoriker,
som främst intresserar sig för doktriner och den reflexiva kognitionsnivån, och
mentalitets- och psykohistoriker som fokuserar sin biografiska analys på den omedvetna
och affektiva nivån, är analog med min uppdragna distinktion mellan positivistiska och
vitalistiska biografer. Vi ser ingen vitalistisk biograf bland de empiriskt lagda biograferna
som utgår från doktriner och idéväxlingar och den reflexiva nivån där det kognitiva
dominerar den biografiska analysen och förståelsemodellerna.
En ytterligare nyansering och precisering visar att professionen inverkar på så sätt
att kyrkohistoriker och teologer koncentrerar sig på det dogmatiska innehållet och
samtidens religiösa strömningar. Detta ser vi hos Hammerich, Bergström och Westman.
Birgitta blir avläst ur teologiska mönster framom psykologiska. Litteraturvetarna och
teologerna visar det största intresset för Birgittas egna texter, men här får de sällskap av
teologen och religionspsykologen Fogelklou och psykobiografen Sundén samt källkritikerna
Schmid och Klockars. Men samtliga av dessa är antingen teologer till utbildningen
eller har tilläggsstudier i teologi. De olika användningarna av Uppenbarelserna
manifesterar sig tydligt. De empiriskt lagda historikerna läser Uppenbarelserna i deras
idéhistorisk-teologiska intertextualitet. Hermeneutikerna och religionspsykologerna ser
dem som själsliga och biografisk-psykologiska dokument. Det teologiska får en mer
undanskymd plats hos Fries, Wahlström och Furuhagen som enbart är historiker.
Teologin är inte heller framträdande i latinprofessorn Berghs biografi men Uppenbarelserna
är tolkningsfundamentet framom alla andra källor.
Professionens betydelse kan dessutom avläsas i konjunkturkänsligheten inför nya
forskningsparadigm och teologiska skolor. De empiriskt lagda (kyrko)historikerna/
biograferna uppvisar en större medvetenhet för vetenskaplig skolbildning medan de
mentalitetshistoriska och psykohistoriska biograferna är känsligare för teologiska