Untitled - Åbo Akademi

269
medeltida religiositeten mer än Birgittas personligt konkreta närmiljö. 154 Dubbelgreppet
aviserar en nyinriktning för den biografiska förståelsen av Birgitta: det kronologiska
utgör endast struktur och bär upp den tematiska problematiseringen.
Affinitet, identifikation eller projicering är inte relevanta som rent personliga
termer för Westman även om den andliga sammansmältningen mellan biografen och
biograferad är kännbar. Begreppen blir snarare kollektivt betydelsebärande i hans
biografisammanhang och tolkningen underbyggd och genomsyrad av både empati och
sympati. 155 Biografens mentala bild av helgonet är grundlagd i en förförståelse av den
evangeliska fromhetstypen och styrs av sökarljuset längs den uppenbarelsemystiska
profetlinjen i historien. Följaktligen är den politiska Birgitta närmast osynlig i denna
kontext. Samma gäller bilden av ”medeltidens största författare”; revelationerna sägs ha
”olitterär tillfällighetskaraktär”. 156 Vi kan därför tala om projicering som ett
problematiskt biografibegrepp i en kollektiv bemärkelse. Birgitta skapas efter en färdig
historietolkande modell för att inpassas i den samtida svenska kyrkans självsyn. 157
Biografens projicering beskriver Carl Rollyson som en oförmärkt diffundering ut i
autobiografin när ”the biographer gravitates precisely to what he shares in common
with his subject”. 158 Här handlar det, i likhet med Wahlströms biografi, om den
kollektiva gravitationen: kollektivets identifikation och självbiografiska projicering.
Birgitta ses genom det stora målet: kyrkans reformation. 159 Biografin är en utpräglad
”snällhetsexeges” där den biograferades sämre sidor lämnas oredovisade. Tolkningen
styrs av biografens pietetskänsla. Användningen av Birgitta som katalysator för den
evangeliska fromhetstypen, den etiska kallelseprofeten, gör ändå att vi möter ett
biografiobjekt här, inte ett självständigt subjekt i relation till biografen.
Polemiken kring revelationstexternas genesis har redan nämnts. Westman
debatterar självständigt mot Henrik Schücks, Torvald Höjers och Richard Steffens
textkritiska forskningar. Birgitta-studier förmedlar ett korrektiv till framför allt Lydia
Wahlströms biografi genom att ignorera bilden av politikern och jämställdhetskämpen.
160 Det korrigerande draget gör att biografin går sin egen cirkelgång: genom att
154 Jfr Larsson, Inger, ”Biografiforskning: poetik, politik eller panorama?”, Nordica, Tidskrift för nordisk
teksthistorie og æstetik, 6/1989, s. 33.
155 Westman, 1911, t.ex. s. 78, 95, 99-101, 107-109, 115, 138-139, 141, 143, 145. När det gäller begreppet
sympati har vissa biografiforskare tolkat detta som projicering medan andra har sett sympatin som uttryck
för distansering. Hos Westman ser jag utslag av både närhets- och distanssympati. Även identifikationen
har av vissa forskare framhållits som något positivt, medan andra igen har insisterat på en distinktion
mellan empati och identifikation/projicering. Också empatin, i Rollysons betydelse som ”the ability not
only to sympathize with other human beings but to put ourselves in their places” är framträdande i
Westmans religionspsykologiska tolkning. Det finns en ställvis och tydlig inlevelse i Birgittas livssituation.
Jfr Rollyson, Carl E., ”Biography Theory and Method. The Case of Samuel Johnson”, Biography: an
Interdisciplinary Quarterly 25, 2002, s. 366.
156 Westman, 1911, s. 35.
157 Jag ser det som en ofruktbar diskussion i vilken grad detta är en medveten eller omedveten förförståelse
hos Westman. Söderbloms kristna historiesyn uppfattades säkert som både sann och klarsynt, d.v.s. en
riktig tolkning av utvecklingen. I sin undersökning av biografier har Samuel H. Baron noterat att
omedvetna motiv för biografiskrivningen dessutom inte är mer sanna än de medvetna motiven. Baron,
Samuel, H., ”Psychological Dimensions of the Biographical Process”, Introspection in Biography. The
Biographer´s Quest of Self-Awerness, ed. Samuel H. Baron and Carl Pletsch, Hillsdale, 1985, s. 9.
158 Rollyson, 2002, s. 366.
159 Westman, 1911, s. 41.
160 Däremot verkar Westman påverkad av både Hammerichs och Bergströms komparativa medeltidsperspektiv
och historieutvecklingstanke även om dessa är mer svepande och allmänt hållna.