Untitled - Åbo Akademi

436
enlighet med makens vilja och lyder honom i allt. 67 Men Birgitta är medveten om
diskrepanserna mellan Upplandslagen, författad av hennes far och riktgivande, och
Östgötalagen, inom vilkens juridiska domän hon levde sitt vuxna gifta liv. I Birgittas
frustrerade juridiska medvetande ser Fogelklou en tidig insikt om jämställdhetsproblematiken
som en samhällssocial men framför allt en juridisk fråga. Upplandslagen gav
kvinnan större rättigheter vid giftomansrätt, arvsrätt, förmyndarrätt och änkas rätt.
Detta födde, enligt Fogelklou, oppositionslusta hos en så pass juridiskt bildad kvinna
som Birgitta när hon konfronterades med Östgötalagen där kvinnans myndighet
inskränktes radikalt. Den senare lagen bakband inte enbart Birgitta själv. Den gynnade
fädernefränder framom släktingar på mödernet. Fogelklou vill därför se att Upplandslagen,
med sin öppnare jurisdiktion visavis kvinnan och hennes släktingar har ett
ursprung närmare modersrätten än Östgötalagen som utesluter alla mödernefränder
från till exempel bestämmanderätt vid giftermål. 68
I Maria Bergom Larssons 69 brevliknande essä i Kvinnornas litteraturhistoria från 1981
ingår ett inledande tilltal till Birgitta med betydelse för författarbilden av henne: ”Man
säger att Strindbergs eld var den största. Det är inte sant. Din var större”, skriver
Bergom Larsson. 70 Bergom Larssons perspektiv är emancipatoriskt. Det finns ett behov
av anmödrar att känna igen sig själv i: tidlösa identifikationsobjekt i både personligprivat
och politisk-offentlig mening:
Du är ett föredöme, Birgitta, med alla dina fel och brister. Avskalad all tidens bråte, är du
en ledstjärna för oss halvljumma som orkeslöst ser barnen och jorden förgås, utan annan
kraft än till att vrida våra händer i förtvivlan. Du trodde dig om mycket – och du uthärdade
också mycket. Din sorg var beredd till handling och stark nog att sopa rent i maktens stall.
Vår är vänd inåt i passiv självömkan. Vad kunde inte vi uträtta med din eld, vi som idag är
många där du var ensam? 71
Bergom Larsson understryker att världen mer än någonsin behöver kombinationen
profetvärvet och moderskallet nu när ”manssamhället i än högre grad håller på att
ödelägga jorden”. Birgittas kämpande moderlighet gör henne högaktuell och
i dag längtar vi förgäves efter den Guds vredes stormvind som talade genom Birgitta. Den
skulle sopa bort teknokrater, utsugare, torterare, multinationella industrimagnater,
vapenprofitörer, sopa undan de skriande orättvisorna, svälten, förgiftningen, krigen. 72
67 Flera av Birgittas revelationer handlar om husbonderätten. Reuelaciones celestes, Book I, with Mathias
Prologue, ed. by Carl-Gustaf Undhagen, Stockholm 1977, Rev. 1:40, 1:59. I sv. övers. Himmelska upp. band
1, bok, 1, kap 40 och 59. Se också Fogelklou, 1941, s. 16-17.
68 Birgittas opposition kan läsas t.ex. i Reuelaciones celestes, Book IV, ed. by Hans Aili, Stockholm 1992, Rev.
IV:11, IV:71, IV:123, i sv. övers. Himmelska upp. Band 2, Bok 4, kap. 11, 71, 123. Fogelklou, 1941, s. 11-19,
42-53. Enligt Upplandslagen rådde en uppländsk änka över sig själv och sitt gifte och fick själv förvalta sitt
god. En gift kvinna kunde (XV paragraf 3) åtala sin man för äktenskapsbrott inför tinget. Hon hade således
status av rättssubjekt. Detta uppmärksammar också Bergom Larsson i ”Brinnande och förnuftig. Om den
heliga Birgitta”, Kvinnornas litteraturhistoria, red. Ramnefalk, M.L. & Westberg, A., Lund 1981, s. 19, 25-26.
69 Maria Bergom Larsson är författare och litteraturkritiker. Hon har varit engagerad i kvinno- och
miljörörelsen och blev känd som en marxistisk litteraturkritiker under 1970-talet. Från och med senare
delen av 1980-talet märks allt starkare inslag av kristendom i hennes livssyn, enligt Nationalencyklopedin.
70 Bergom Larsson, 1981, s. 16.
71 Bergom Larsson, 1981, s. 16.
72 Birgitta politiseras i betydligt högre grad här än hos Fogelklou. Hos Fogelklou är Birgitta en väldig
motrörelse mot det ljumma och oandliga. I Bergom Larssons 1980-talstolkning får manssamhällets alla
”synder” stå för allt detta. Birgittas vrede transponeras från en andlig och klerikal kontext upp till att gälla