Untitled - Åbo Akademi

tisk opposition eller samhällsvetenskapliga metafrågor i form av ett sökande efter
komparation och alternativ till större rörelse- och handlingsfrihet inom de egna
strukturerna – och kanske också till viljan att förändra åtminstone några av gallren i de
egna livsstrukturerna. Biografin, som kontrakterats i postmodern tid på grund av
människans diskursbundenhet, kunde då motiveras uttryckligen genom människans och
alla genrers diskursbundenhet. Med detta resonemang landar vi i Sartres överskridningstanke
och aktualiserar biografins karaktär av kognitivt förmedlingsrum och existentiellt
samtalsrum. Människor kan leva både med och mot diskurserna.
Dragningen till biografin är säkert en dunkel blandning medvetna och omedvetna
motiv. Människan kan varken betrakta sig själv utifrån, identifiera egna livsmönster eller
precisera den egna livslinjen från sidan. Genom sökandet efter, och betraktandet av,
andras livsmönster och linjer kan en existentiell tyngd ta plats i läsaren/forskaren –
också utan bespegling, identifikation och omedveten självbiografisk inlevelse. 147
Konturer tecknas och alternativ öppnar sig. Lusten att vilja leva många liv kan vara en
annan aspekt av biografiboomen. Att tidigare sammanhållande värden, gemenskap,
ideal och religionernas etiska imperativ håller på att vittra bort ur människans
medvetande kan ytterligare förstärka behovet av delaktighet i andra människors
livsmodeller för jämförelse och justering av det egna jaget. 148 I biografin söker vi kanske
inte främst endast förebilder. Vi vill i lika hög grad identifiera vad vi bör undvika av val,
handlingar och beteende för att livet skall leva sig självt vänligt och konstruktivt genom
oss. Vad jag sammanfattningsvis vill ha sagt här är att även om epistemologiska och
metodologiska frågor är i prioritet så behöver inte de existentialistiska motiven
förringas. Ett existentiellt behov skall inte sammanblandas med förströelsebehov i
kritiken av biografier.
Kritiker tangerar ofta biografins karaktär av förströelselitteratur. För fackbiografins
del talar man om ”förströelsevetenskap”. Men kanske biografiboomen visar på vår
tids klaustrofobiska drag och en sund längtan efter kommunikation i ett bredare
tidsperspektiv där vår egen människosyn kan vidgas? Kanske ersätt religionslösheten
med biografikens profana hagiografiporträtt? Den komprimerade frågan, antagligen
obesvarbar, är ändå värd att reflektera över: handlar biografiboomen om ett starkare
behov av att stiga ut ur vår tid eller om ett sökande efter oss själva i en annan tid? Det
överväldigande intresset för biografin den senaste tiden är ju dessutom inte ett isolerat
fenomen i en i övrigt historielös tid. Historiska filmer, medeltidsveckor och
rollspelslekar med vikingatiden, medeltiden och stormaktstiden som miljöbakgrund har
länge florerat som hobby- eller halvprofessionell verksamhet. Skall man eventuellt
vända på frågan? Vad upplever människorna som så bristfälligt och instängt i sin egen
tid att de söker sig till utblickarnas möjligheter i film, rollspel och biografier?
Biografins dubbelrenässans kan vara ett övergående fenomen. Men om vi vill
behålla livshistorien som en frisk gren på historieforskningens träd, tror jag, att vi
teoretiskt och metodiskt skall utgå från utblickens primärperspektiv. Den breddar och
fördjupar biografin på ett sätt som gör att vi kan hitta motiveringar för
147 Jag vill påminna här om mottot till denna avhandling ”Men om jag tar ett annat liv? En annans linje?
Söker den tråd som ledde en som redan är färdig, nått fram till…”. Bergquist, Lars, Annas smak, Stockholm
1977, s. 11. Se kap. VII.
148 Varje människa har sin egen balansgång i motsättningarna mellan livsdrömmar och faktiska gärningar
och verksamhet. Jag finner Romains påpekande om vår gemensamma slumpskräck mycket viktig och sann.
Han menade att det gäller att hålla människans djupaste instinkt i minnet: rädslan för tillfälligheternas spel,
en okänd makts villkor som alla människor känner sig underställda. I en tid som inte endast är sekulariserad
utan lever i en tro på sekulariseringen stiger kanske denna skräck. Att läsa om andras balansgångar i livet
kan eventuellt fungera som ett andligt substitut. Romain, 1948, s. 131-140.
69