Untitled - Åbo Akademi

475
redan i studentsammanhang hade Nathan Söderblom fått blick för kristenhetens
övernationella sammanhang. Snart nog utvidgades hans inspirationsrevir till England,
Skottland, Irland samt Frankrikes liberalkatolska kretsar och senare ända till USA. 33 En
tidig stimulans till debatten gav han med den redan tidigare nämnda Religionsproblemet
inom katolicism och protestantism (1910). De modernistiska vindarna som drog genom den
katolska kyrkan skapade en förväntansfull mottaglighet i den protestantiska världen. 34
Redan 1903 hade Söderblom skrivit om påvebytet i den katolska kyrkan i Stockholms
dagblad och öppnat upp för debatten. Hans åsikter och tankar användes som centrala
hänvisningar i många andra böcker och inlägg. Hela hans långa gärning och teologiska
produktion reflekterades i diskussionerna från slutet av 1890-talet och framåt. Hans ord
vägde tungt i de samtida samtalen. Själv framstod han snart som den främste
samtidsledaren för den ekumeniska rörelsen, som ville bryta med den nationella
provinsialism som styrde den svenska kyrkomiljön. 35 Det viktiga för Söderblom var
enhet i mångfalden. I hans kyrkosyn, till skillnad från till exempel Einar Billings mer
institutionellt färgade kyrkotanke, låg en så stark betoning på det personliga att
kyrkosamfunden får en temporär roll i uppenbarelsens historia. Till slut skulle de olika
samfunden göra sig överflödiga eftersom kyrkans själ, d.v.s. ”den obrutna följden av
själarnas kontakt med uppenbarelsen”, utgör ”kyrkans sanna väsen”. 36 De nyöppnade
kyrkodörrarna till Europa och resten av den evangeliska världen avspeglas i Westmans
studie som koncentrerar sig på en jämförelse mellan Birgittas plats i hela
religionshistorien och den konfessionsöverskridande profetgärningen inom uppenbarelsemystiken.
Hos Emilia Fogelklou ser vi hur Birgitta delvis ställs över samfund och
konfessioner som ett exempel på ”den obrutna följden av själarnas kontakt med
uppenbarelsen”. Den söderblomska teologin skapar en birgittinsk förståelsediskurs.
Vi ser en tydlig dragkamp om Birgitta på arenan där spelarna heter Svenska kyrkan
och Katolska kyrkan. Den katolska vitaliseringen var ett nytt och främmande element i
svenskt kulturliv. 37 I Vatikanens nya missionssträvan ingick ett uttalat intresse för de
33 Brilioth, Yngve, ”Den ekumeniska gärningen”, Nathan Söderblom in memoriam, Stockholm 1931, s. 274-283.
34 De bildades intresse för den katolska kyrkan kan delvis tillskrivas påven Pius X och hans hållning (som
Söderblom benämner hans ”sorgliga inkvisition”) gentemot moderniströrelsen, som kämpade för
vetenskaplighet i katolsk teologi och liberalt frisinne i katolsk politik. Denna rörelse sågs av många som
besläktad med protestantismen och tilldrog sig de svenska teologernas intresse, även om Söderblom är
noga med att framhålla att man inte skall avläsa den katolska kyrkans protestantiseringsprocess i den
modernistiska rörelsen. Söderblom, Nathan, Religionsproblemet inom katolicism och protestantism, Stockholm
1910, s. 1-8. Se även Fogelklou, Emilia, Protestant och katolik, Ett bidrag till fromhetslivets psykologi, Stockholm
1919, s. 32.
35 Brilioth, 1931, s. 273, samt Stockholms dagblad, 2 augusti 1903. Den tyske teologen Adolf Harnack blev
inflytelserik bl.a. genom sin uppsats ”Was wir von der katholischen Kirche lernen und nicht lernen sollen”,
som utkom i Sverige kring 1920 i en samling översatta Harnackuppsatser. Den tyske kyrkohistorikern Sells
bok Protestantismus und Katholicismus var också känd och läst i Sverige. Söderbloms utgångspunkt var
historicistisk och hade ett ekumeniskt anslag. Samtidens polemik ansåg han bygga på både okunskap och
fördomar. Söderblom ”Evangelisk katolicitet”, 1919, s. 75. Se även Söderblom, 1910, s. 3-5.
36 Jfr Lindfeldt, 1996, s. 49. Detta innebär inte att han såg oproblematiskt på frågan. Söderblom
”Evangelisk katolicitet”, 1919, s. 86-94 samt Werner, Yvonne Maria, Världsvid men främmande. Katolska
kyrkan i Sverige 1873-1929, Uppsala 1996, t.ex. s. 96-97 där en del av Söderbloms och biskop Mllers
polemik om kyrkornas samlevnad i praktiken återges och sätts in i sitt sammanhang. Debatterna
försvårades ofta av att man från den katolska sidan ville diskutera katolikernas statsrättsliga ställning i
Sverige medan Söderblom även drog in dogmatiska aspekter, noterar Werner.
37 Så sent som genom 1860 års ”dissenterlag” (lagen om främmande trosbekännare) avkriminaliserades
avfall från ”den rena lutherska läran”. Lagen innehöll ändå fortfarande stränga bestämmelser för att
avskräcka från konversion. I texten används t.ex. ord som ”avfall”, ”avfälling” och ”främmande
religionssamfund”. I och med den nya religionsfriheten bröts banden mellan svenskt medborgarskap och
evangelisk-luthersk bekännelse. Tio år senare, 1873, liberaliserades lagen ytterligare i en formulering som