Untitled - Åbo Akademi

345
omedvetna krafterna inom människan så att dessa kan integreras i hennes gudstro,
eliminera allt motstånd och stärka hennes djupgående inre förvandling. 550
Av biografiskt intresse är givetvis den dynamiska människosyn som skapar
Sundéns biografiska bild av Birgitta. Före Sundéns psykobiografi har vi egentligen inte
mött en enda bild av henne som skulle ha konstituerats av ett jag statt i ständig
förvandling 551, i växelvis konfrontation med det förflutnas regressiva kraft och nuets
utmaningar:
Människan växlar med de situationer i vilka hon har blivit försatt och försätter sig själv,
och med dessa situationer förändras även hennes sätt att uppfatta sig själv. Tidigare har
man då det gällt att beskriva människor räknat med s.k. personlighetsdrag som skulle vara
tämligen konstanta och prägla en människas reaktioner livet igenom. I de yttersta av dessa
dagar har man börjat betvivla att det förhåller sig så och att efterlysa en mer adekvat
beskrivning som helt och fullt räknar med människans utomordentliga omställbarhet. 552
Sundén har beaktat detta krav. Han försöker spåra hur Birgitta på skiftande sätt
uppfattat sig själv och sin situation under det rörliga levnadsloppet. Man kan kritisera
hans sätt att handskas med kronologi och källmaterial, många har gjort det, men hans
framförhållning om den andra berättelsen, dold under den kronologiska livsberättelsen
som en vattenstämpel, skönjbar först under strykjärnets hetta, är en viktig peripeti i
Birgittabiografiernas historiografi. 553 I samma andetag förmedlas insikten om att avsikter,
förklaringar och självdeklarationer är en sak och de faktiska själs- och livsmönstren
– med sina delvis oåtkomliga drifter, motiv och bevekelsegrunder – en annan. Bilden
kunde bli avslöjande, för att inte säga cynisk. Men Sundéns treenighet av
(religions)psykologi och teologi i förening med den egna trosbekännelsen ekar trotsigt
genom hela texten som ett motstånd mot en scientistisk och materialistisk människobild.
Om den vetenskapliga psykologin skulle glömma själen som entitet och andligheten
som kraft väljer Sundén en annan helhetssyn på livet och människan:
En spjuver har karaktäriserat modern psykologi så, att den först blev ”själlös”, sedan miste
”förståndet” (man har försökt undvika att tala om själen för att i stället tala om ”the mind”
– tankeverksamheten, förståndet) och slutligen blev ”medvetslös” med behaviorismen,
som hävdade att man skulle inskränka sig till att iakttaga människors beteenden i olika
situationer. Behaviorismens ensidighet har emellertid lett till många nya frågeställningar.
T.ex.: varifrån får människor mönstren för sitt beteende? 554
550 Sundén, 1973, s. 86-87. Sundén finner komponenter till en buddhistisk mandala i den trettonde
revelationen i ”Frågornas bok” och menar att denna text är ett av de märkligaste dokumenten inom den
kristna traditionen.
551 Emilia Fogelklous själsporträtt är visserligen dynamiskt, men rörelsen i det biografiska jaget skapas
främst av rörelsen i texten, presensformen som dramatiserande narration. Fogelklou utgår mer från givna
själsliga och karaktärsmässiga konstanter. Det förflutna ingår inte heller som skaparkraft i den fogelklouska
bilden. Det psykiska fältet s.a.s. sopas rent vartefter Birgitta mognar.
552 Sundén, 1973, s. 229.
553 Teoretiskt och metodiskt är denna biografi avgörande. Det mångteoretiska utgångsperspektivet och den
pluralistiska metodapparaten är inte enbart omvälvande i Birgittabiografiskt sammanhang. Sundén visar på
nödvändigheten av ett internt tvärvetenskapligt grepp i biografi forskning. Föreningen av den diakroniska
strukturen med den synkronistiska är ett modernbiografiskt grepp som ses här i konsekvent biografisk
funktion. Jfr Honan, 1990, s. 26ff.
554 Sundén, 1961, s. 12. Citatet inleder en framställning där Sundéns huvudavsikt är att återetablera en
förståelse för ´själen´, både som begrepp och som ett bredare perceptionsfält där den religiösa relationen är
universalt större än teologisk dogmatik.