Untitled - Åbo Akademi

379
Bevisningsaspekten, kombinerad med antagandet av handlingsrationalitet, dominerar
klart över tolkningsaspekten i Toni Schmids biografiska Birgittamonografi. 142
Toni Schmid arbetar utifrån en katolsk förförståelse och i tron på en religiös
översinnlig verklighet. Hennes Birgittaförståelse utgår från identifiering och igenkännande
av en självklar och delvis gemensam teologisk-intellektuell tankesfär. Detta betyder
att biograf och biograferad delvis delar samma värdesystem och tro. 143 Jag kan ändå inte
se att utomvetenskapliga förutfattade meningar och värderingar i form av ideologi eller
moraliska och politiska ställningstaganden, skulle inkluderas i det vetenskapsteoretiska
utgångsperspektivet, styra metodiken eller gömmas i texten. Empiriska, semantiska och
ontologiska antaganden är däremot invävda i analyssammanhanget. 144 Schmids historiska
arbete är till övervägande del intersubjektivt testbart och objektivt i den meningen
att framställningen är saklig, inte medvetet missvisande, tendentiös eller partisk. 145
Schmid utelämnar inga relevanta fakta i avsikt att försköna bilden av Birgitta eller bruka
henne i något som helst utomvetenskapligt avseende. Den fragmentariska evidensen
bedöms och används kritiskt. Konklusionen av den samlade evidensens styrka
kännetecknas av reliabilitet och validitet. De konklusioner som dras, historievetenskapliga
eller biografiska, motsägs inte av revelationerna eller andra kända källor.
Framställningens totalbild förhåller sig sanningsenligt till enskilda empiriska påståenden.
Urvalsprinciperna för källmaterial är konsekvent genomtänkt och meningsfullt för
frågeställningarna. I sin helhet är framställningen inte heller inomkontradiktorisk. 146
Historikern får visserligen oftast får nöja sig med sannolikhetsresonemang. Det är
ändå inte helt ogörligt att inom vissa gränser i efterhand bedöma vilka metoder som
leder till sanna, sannolika eller falska påståenden. Metodfrågan står naturligtvis oskiljbar
från forskningssyftet. Inga iögonenfallande eller relevanta vetenskapliga brister kan
påtalas i Schmids källkritiska Birgittaforskning. 147 Kort sagt: Schmid arbetar enligt
objektiva kriterier i vanlig historievetenskaplig mening och följer det vetenskapsideal
142 Jfr Torstendahl, 1988, s. 83-85, där andra weibullskt traditionsbundna historiebiografers metoder
kompareras.
143 Frånvaron av värderingar innebär ju inte per automatik en ickeobjektiv framställning. I Schmids fall vill
jag skilja mellan värdering och perspektiv. Hon delar biografiobjektets religiösa livsperspektiv men låter inte
värderingarna impregnera analysen eller konklusionen på ett sätt som skulle står i kontrast till Birgittas egna
texter och vad vi vet från tillförlitliga källor om henne eller avvika från inomvetenskapliga kritiska ideal.
Schmids utomvetenskapliga värderingar har inte varit åtkomliga för mig genom självbiografisk
bredvidläsning, men de ligger inte lysande avläsbara i texten så som hos Wahlström, Westman och
Fogelklou. Schmids inomvetenskapliga ideal är däremot uppenbara på varje textsida.
144 Till sådana hör bl.a. Schmids förhandsbedömning av en del av källmaterialet, det teologiska
tankeinnehållet och begreppsvärlden (nythomismen eller lundateologin) och vissa ontologiska antaganden
om religion och mystik. Dessa är i Poppers mening metafysiska; de låter sig inte falsifieras. De är däremot
inte grundläggande för bilden av Birgitta.
145 Jfr Hermerén, s. 115. Objektivitet är, som Göran Hermerén framhåller, inte detsamma som intersubjektiv
testbarhet, respektive intersubjektivitet, även om ett samband föreligger mellan begreppen. Kriteriet kan
inte heller vara att ett resultat godtas av de flesta forskare eftersom det förekommer kollektiva villfarelser. I
Birgittabiografiernas historiografi möter vi dem i den antikatolska, nationalistiska och ibland ”smygprotestantiserade”
bilden av Birgitta. Schmid kan däremot inte beskyllas för något sådant: hon försöker
vetenskapligt rensa ut de appliceringar på Birgitta som tillkommit just p.g.a. av utomvetenskapliga
värderingar.
146 Problemet med systematiskt ensidiga källor, som antik- och medeltidsforskare ofta har att brottas med,
är naturligtvis ett problem, särskilt när det gäller det omfattande Acta-materialet, men det finns betydligt
sämre utgångslägen än när forskningen handlar om Birgitta.
147 Jfr Hermerén, 1972, s. 178-179. Schmids noggranna källhänvisningar och redovisade tankeprocesser
fram till argumentation och bevisföring gör att hennes resultat i detalj är öppna för falsifiering för den som
så vill. Arbetet är vetenskapligt föredömligt när det gäller problemval, problemformulering, datainsamling,
databearbetning, definitioner, hypotesprövning och metodik. Se Schmid, 1940, t.ex. 40ff.