Untitled - Åbo Akademi

510
omtanke och humor i orden. Det är nödvändigt med en balansgång där man
uppmärksammar både det negativa och det positiva. 49
Kritiken mot den moderna biografin har ibland varit hård. Man har sagt att den offrar
sanningen för illusionen. Den moderna biografin har ändå fört med sig ett kritiskt
sinnelag. Man är till exempel inte lika benägen att sätta tilltro till brev som biograferna
var på 1800-talet. Man strävar efter att betrakta liv och verk som en helhet. Språkets
stora betydelse, historiekulturell kontext och berättargreppens inflytande har observerats
och problematiserats. Det heroiserande draget har sjunkit undan. Psykoanalysen har
fört med sig insikten om den svårtolkande, undanglidande, komplexa och motstridiga
människan.
Att geneaologisk forskning samt identifieringen av politiska kulturer och närrelationer
är en av de viktigaste metoderna när man närmar sig det biografiska subjektet
i historisk tid framgår av Schmids, Klockars och Furuhagens levnadsteckningar. Här har
de falsifierande insatserna varit avsevärda samtidigt som personidentifieringar har
kunnat utveckla den biografiska förståelsen för Birgitta. Daniel Madelénat distanserade
sig såväl gentemot psykoanalysens modeller som mot intuitionen som metod.
Grundliga historiska kunskaper är mer belysande, framhöll han. Människan bör
betraktas i sin tid och inte som ett transcendent jag. Madelénat påtalade även faran med
hermeneutiska tolkningar ifall individen reduceras till ett bevis för en enskild teori. 50
Jan Romain lyfte fram geneaologin som primärmetod. Även om ingen latent
psykologisk teori kan anas i de båda medeltidshistorikernas biografier så bidrar den
geneaologiska kunskapen till att zooma in Birgitta i närbild och ge plausibla förklaringar
till hennes agerande 51 I den seriösa historievetenskapliga fackbiografin bör detta tas ad
notam. Klockars biografi är ett obestridligt bevis på metodens funktionalitet för att
blotta väsentliga personliga och psykologiska samband i förfluten tid där psykoanalytisk
tolkningskategori och terminologi riskerar att bli anakronistiskt missvisande. Den
biografisk-psykologiska förståelsen infinner sig ofta av sig självt ur den genaologiska
rekonstruktionen utan att den behöver skrivas in med psykologisk terminologi. Om
psykoanalytiska tolkningsraster används i den historiska biografin tror jag att de
behöver föregås av ett grundligt historiskt studium med geneaologin som ett av de
viktigaste verktygen.
När det gäller Birgitta är hennes egna texter förstås ett väsentligt källmaterial.
Uppenbarelserna har studerats, analyserats och använts på olika sätt. Representerar
texterna hennes liv och tankar i så hög grad att vi självbiografiskt kan lära känna henne
genom dem? Eller är Uppenbarelserna omarbetade och censurerade, eventuellt till dels
författade, av biktfäderna? I vilken grad skall de läsas som kollektiva tankar? Hur hårt
fjättrade är de retoriskt?
Mina biografer spelar upp hela tolkningsskalan. Metodiska och textkritiska
lästolkningar med relevans för den biografiska frågan har gjorts av Schück, Steffen,
Westman, Schmid, Klockars och Bergh. En annan fråga har gällt Uppenbarelserna som
tillförlitliga källor till politiska och andra händelser under 1300-talet. Här har Klockars
och Schmid genom dubbelkontroll med andra källor kunnat klargöra en hel del av
frågorna. Uppenbarelserna har jämförts sinsemellan, den latinska versionen med den
49 Ulvros, Eva Helen, Sophie Elkan. Hennes liv och vänskapen med Selma Lagerlöf, Lund 2001, s. 11.
50 Madelénat, 1984, s. 121-130.
51 Romain, Jan, Die Biographie, Einführung in ihre Geschichte und ihre Problematik, Bern 1948, s. 114, 122, 124-
136, 163, 173-182.