Untitled - Åbo Akademi

409
outraderbara och oomkullrunkeliga bild av Birgitta som den sjukt sörjande änkan som
blev visionär. Men Furuhagen växlar inte in hundraprocentigt på sexspåret i tåget efter
Stolpe och Sundén; han menar snarare att Birgittas visioner kan ha uppstått som ett
förkvävt behov av samtalspartner när hon efter makens död inte längre hade någon att
debattera politik och rättsfrågor med. 302
Indirekt bildgivande blir även Furuhagens kritiska resonemang kring Birgittas
Romfärd och klosterregelns stadfästelse. Han noterar det märkliga i att Birgitta inte
återvänder till Sverige efter jubelåret 1350 och att vi ingenstans i revelationerna kan
spåra en hemlängtan. 303 Han laborerar med ett förestående inbördeskrig i hemlandet
som praktiskt hinder för en snar återfärd. 304 I Rom. Människor och marmor finner han
ytterligare en plausibel förklaring till den livslånga vistelsen utomlands:
Eller var det helt enkelt så att Birgitta trivdes i det sydliga klimatet – hon var redan i
femtioårsåldern och alltså en gammal kvinna som kanske funnit tröst och frid i den
religiösa miljön i Rom? 305
Klosterplanerna som orsak till Romresan avfärdas av Furuhagen som efterhandsrekonstruktioner.
Birgitta avreste till Rom för att få del av den generösa avlaten under
jubelåret 1350. Vid denna tid existerade, enligt honom, varken klosterregeln eller ens ett
utkast till den. Birgittas klosterplaner vill han datera till 1360-talet. 306
Trots dekonstruktionen av den kristet genomsyrade miljön och det dittills
sakrosankta persongalleriet är Furstinnan av Närke ingen ”elakhetsexeges”. 307 Furuhagens
uppdrag tycks vara att skildra ”wie es eigentlich gewesen” ifall man inte söker religiöst
motiverade handlingar. 308 Detta innebär att hans medvetna avsikt inte nödvändigtvis
behöver vara ikonoklastisk. Birgittabilden kan vara slutresultatet av ett avståndstagande
från den direkta och programmatiska instrumentaliseringen som görs för att forskningsresultaten
skall kunna anpassas till eller underordnas olika externa preferenser och
302 Furuhagen, 1990, s. 36, 48, 51, 60. Det finns undantag från denna frekvent konventionella manliga bild.
Richard Steffen markerar uttryckligen att Birgitta skulle ha upplevat en lättnad vid makens död. Se Steffen,
Richard, Den heliga Birgittas uppenbarelser, 1909, s. IX. Lars Bergquist söker sig inte ens in i närheten av den
tolkningssfären. Jfr Bergquist, Lars, Birgitta i uppenbarelsernas spegel, Stockholm 2003, s. 34-35 där biografen
läser in Birgitta i Bernhard av Clairvaux kärleksmystik, d.v.s. ”kärleksförhållande mellan den älskande
människosjälen och hennes skapare” med Höga visan som symbolisk förebild.
303 Som jämförande konstrast här kan vi se biografierna från slutet av 1800-talet där det nationalromantiska
förhärskande idiomet får biograferna att skriva in en ständig hemlängtan hos Birgitta under hennes tid i
Rom.
304 Furuhagen, 1990, s. 128.
305 Furuhagen, 2000, s. 181.
306 Furuhagen, 2000, s. 186.
307 Inte enbart Birgitta är objekt för denna dekonstruktion. Samma sak görs med flera de övriga inblandade.
Furuhagen citerar t.ex. italienska källor som framhåller Birgittas vän Gomez Albornoz som en tygellöst
liderlig och råbarkad våldtäktsman och ger således inte mycket för hans s.k. omvändelse genom Birgitta.
Furuhagen, 1990, s. 173.
308 Den religiösa motiveringen ryms antagligen inte in i hans människosyn och livsåskådning. Även om
Furuhagens Birgittabild har medfört ett ”paradigmskifte” kan man fråga sig hur sanningsenlig en biografi
kan bli om man inte tar i betraktande den biograferades egen religiösa övertygelse? Om religionen, och
Birgittas uppenbart seriösa strävan att forma sitt eget liv efter helgonens förebild, kläs av henne så återstår
ju någon som varken har levat det liv biografen skildrar eller upplevt sin situation enligt de motivstrukturer
och relationsperspektiv som analyseras fram ur biografens egna vetenskapsteoretiska, ideologiska och
livsåskådningsmässig övertygelse. Deprecieringen av den biograferades egen religiösa/ideologiska livshållning
blir, menar jag, inte bara en biografisk-etisk fråga utan också en empirisk frågan för biografiteorin och
i sin förlängning: metodiken.