Untitled - Åbo Akademi

117
påverkade prästerskapet i sin omgivning och fick inflytande i både kyrkliga och politiska
angelägenheter. 54
Vauchez betonar inflytandet och makten hos dessa kvinnor och ser männen är ett
slags lärjungar till dem. Männen vann fördelar genom kvinnorna. Om vi ser till prelaterna
kring till exempel Birgitta och Katarina, märker vi att relationerna var till ömsesidig
nytta. Kvinnorna behövde skydd av kyrkans män, ett godkännande av sin renlärighet i
en tid då kättarmisstankar kunde falla snabbt och lätt över den som talade om andliga
ting. Prästerna runt de visionära och profeterande kvinnorna agerade ofta i det
kyrkopolitiska spelet och använde kvinnornas uppenbarelser som påtryckningar. 55
Dinzelbacher har gjort upp en lista över visioner under en tusenårsperiod från 500-talet
till 1500-talet. Av de 173 identifierade texterna härstammar ungefär 70 från kvinnor.
Ingen annan litterär genre torde vara så väl företrädd av kvinnor som visionlitteraturen.
56
De flesta kvinnliga profeter och visionärer följde kyrkans lära. Några av dem hade
också en mystisk läggning. Mysticismen var däremot ingen populärreligiositet; den var
elitistiskt förbehållen en liten krets ”gudsvänner”. Här kunde man föreskriva liv i
kyskhet och fattigdom med målet att få möta Gud direkt i en vision. Från Delphine i
Provence utgick tidigt idén om ”vita” äktenskap som kom att leva länge som renhetsideal.
Mystikerna betonade vikten av kontemplation och extas, men också av vallfart
och korståg. 1200-talets kvinnliga mysticism ingick i seklets stora andliga förnyelserörelser
inom kyrkan. Först på 1300-talet började man ifrågasätta kvinnornas tillförlitlighet.
Formerna och uttrycken hade eskalerat och blivit alltmer drastiska. När kvinnorna
aktivt började försöka reformera kyrkan satte de sin egen tillvaro på spel. Budskapet att
varje kristen hade samma rang som präster och munkar var minst sagt provocerande.
De flesta av de fromma kvinnorna var lekmän och levde utanför klostren eller i en
obunden kontakt till klosterlivet. Flera av kvinnorna kände till varandra, följde i
varandras fotspår och inspirerades av varandras visioner. Jag nämner bara ett par
exempel som har relevans i detta sammanhang. Vi vet att Birgitta läste och influerades
av 1200-talshelgonet Elisabet av Ungern. Antagligen hade hon läst om henne i
”Fornsvenska legendariet”, en samling helgonvitor som bygger på Jacobus Voragines
Legenda Aurea. Birgitta i sin tur påverkade andra kvinnor, bland annat den engelska
visionären Margery Kempe. Margery inledde uppteckningen av sina uppenbarelser på
Birgitta-dagen 1436. Också mellan Birgittas dotter Katarina och Katarina av Siena finns
kontakter dokumenterade. Vi känner ytterligare till två andra engelska kvinnor i
Birgittas efterföljd: Cicely och hertiginnan av York, som byggde upp sitt vardagsliv
enligt Birgittas modell. Det samma gäller antagligen Elisabeth Barton i början av 1500talet,
som återfinns i litteraturen som ”den heliga ungmön av Kent”, eller ”Pseudo-
Birgitta”. Elisabeth Barton predikade mot Henrik VIII och blev senare avrättad. 57
54 Vauchez, 1987, s. 252.
55 Vauchez, 1987, s. 252f. Dinzelbacher gör i ”Das politische Wirken der Mystikerinnen in Kirche und
Staat: Hildegard, Birgitta, Katharina”, Religiöse Frauenbewegung und mystische Frömmigkeit im Mittelalter, hrsg. P.
Dinzelbacher, D.R. Bauer, Köln 1988, en jämförelse mellan dessa kvinnor i deras egenskap av
kyrkopolitiker. Medan Hildegard och Bingen ofta försökte påverka utvecklingen genom hotelser om
gudomliga straff tycks Katarina ha varit smidigare i sin argumentering. Till skillnad från de båda andra
skrämselprofeterna var hon ”både mildare och kunde skratta”.
56 Jfr Piltz, 1991, s. 73.
57 Vauchez, 1987, s. 248-256. Ordet ”gudsvänner” används f.ö. ofta av Birgitta. Om Elisabeth av Ungern se
Reuelaciones celeste, Book IV, ed. by Hans Aili, Stockholm 1992, Rev. IV: 4, i sv. övers. Himmelska upp., band 2,
kap.4, s. 34. Om de engelska efterföljerskorna se Morris, Bridget, ”Birgittas efterföljare i England”, s. 254-
260, i Birgitta av Vadstena. Pilgrim och profet 1303-1373, Stockholm 2003. Ytterligare kan tilläggas att vi