Untitled - Åbo Akademi

427
Birgitta knappast mött något allvarligare motstånd från det svenska prästerskapet. Med sitt
rena uppsåt, sitt ödmjuka väsen och sin personliga strålningskraft har hon ganska snart
brutit udden av den kritik, som kunnat riktas mot hennes framträdande från enstaka
prelater”. 25
De drag som lyfts fram hos Birgitta är hennes ömmande för sjuka och fattiga, särskilt
för fallna kvinnor. Hon har från tidiga år fått förmågan att stöda och hjälpa alla
medmänniskor och bära ansvar för alla. ”Redan under dessa år har Birgitta kanske varit
synsk”, skriver Andersson. Lydnaden inför Gud är hennes ständiga plikt och hennes
kallelse är profetens och förkunnarens. 26 Beskrivningen fortsätter:
Birgittas röst är en röst, som ställer människorna inför valet mellan evigt liv och evig död.
Birgittas röst är den varnande profetens. Det måste ha stått som en strålglans av det
övernaturligas makt kring hennes person dessa år, en utstrålning som övertygade, trollband
och bröt ned allt motstånd. 27
Birgitta är en genomförandligad person i Anderssons framställning. Ständigt och
överallt är hon medveten om sin ringhet, rannsakar och anklagar sig själv. 28 Boken om
Birgitta är en teleologiskt färgad trosbekännelse. Birgitta ter sig närmast som en färdigt
uppdragen mekanisk profetdocka. Hon vandrar lysande genom sitt liv, utvald och
predestinerad.
Bengt Ingmar Kilström 29 Birgittaporträtt Hennes röst skall höras utkom inför 600årsminnet
av Birgittas helgonförklaring 1991. Kilström uppträder framför allt som
advokat för Birgitta. Flera forskare och biografer har kritiserat tidigare alltför hagiografiska
bilder av Birgitta. Kilström bemöter dem i många försvarstal: man missuppfattar
Birgitta om man läser in hårdhet och hätskhet i hennes uppenbarelser för ”bakom de
hårda orden låg en varm omsorg om Kyrkan, landet och de enskilda människorna”. 30
Kilström polemiserar bland annat mot Hans Furuhagens då färska biografi. På tal om
”kallelsevisionen” vill han korrigera Furuhagen:
Att som Hans Furuhagen förlägga Birgittas religiösa genombrott till dessa år är inte riktigt.
Birgitta torde aldrig ha genomgått någon ”omvändelse” i den mening vi inlägger i ordet,
beroende på att hon hela sitt liv varit en from kristen. 31
Birgitta är heller ingen ”politisk intrigmakare”. Hon är varken ”svärmisk eller hysterisk”
eller ”maktgalen”. Kilström anser att ”det finns skäl att protestera när vissa författare
25 Andersson, 1977, s. 51, 54-55, 85-87.
26 Andersson, 1977, s. 20, 22, 24, 30, 42, 47.
27 Andersson, 1977, s. 32, 47.
28 Andersson, 1977, s. 29, 34.
29 Bengt Ingmar Kilström var förutom präst i Svenska kyrkan och docent i kyrkohistoria också en tid
professor vid Åbo Akademi. Dessutom hade han en stark anknytning till Societas Santæ Birgittæ, den
ovannämnda högkyrkliga rörelsen kring Vadstena och Birgittas minne. Hans 50-årshistorik över SSB utkom
1970. Lindaräng, 2002, s. 22.
30 Kilström, 1991, s. 39.
31 Kilström, 1991, s. 38.