Untitled - Åbo Akademi

Den äldsta typen av biografi är eulogin, även kallad symbolisk biografi. Här möter
vi en ikonografi där stommen skapas av en särskild persons detaljerade liv, men där den
biograferade är mindre individuellt framställd än tecknad som ett slags emblem.
Avsikten är att skriva in riktmärken och förebilder för läsarna. Eulogin blev därmed en
form av kollektiv biografi för ett helt folk, återgivet genom en upphöjd individs liv. I den
amerikanska revolutionshistorien var detta slag av ledarbiografier vanliga. 63
Begreppet transcendental biografi är förknippat med Thomas Carlyle och Ralph
Waldo Emerson. Båda var erfarna biografer innan de blev transcendentalister och
fortsatte att författa biografier under hela sitt yrkesverksamma liv. Transcendentalismen
var en livshållning, en idé som upplevde sin högkonjunktur under 1800-talets första del.
Transcendentalismen medförde för Carlyles och Emersons del att de förenade sitt
intresse för historia och biografi med en metafysisk inriktning. Evighetsfrågor som liv,
död, lidande och alltings mening ansågs vara olösliga; brottningen med dem förblev
enbart ord. Och orden, ansåg transcendentalisterna, hade sin mening enbart som del i
mänskligt liv. Slutsatsen blev att evighetsfrågorna kan ställas och besvaras på ett
meningsfullt sätt endast genom och i speglingen av en människas genomlevda liv. Vid
första tanken kunde man tro att den existentiella biografin är en utlöpare ur
transcendentalismen. Det är en fälla och en alltför snabb slutsats. Den latenta ideologi
som ligger bakom Carlyles och Emersons historiska synsätt, samt deras strävan i det
biografiska arbetet, är en medveten tanke som drivits avsevärt längre än den filosofiska
existentialismen; den handlar nästan om en metafysisk lära i Swedenborgs anda. Den
transcendentala biografin kan delvis ses som en hegeliansk biografimetod. Carlyle och
Emerson drogs till heroiska män i sitt biografiska arbete: den förre till ”Men of action”,
den senare till ”Thinkers”. Carlyles serieverk On Heroes, Hero-Worship and the Heroic in
History samt Emersons Representative Men är klarspråkstitlar på deras biografiska
inriktning. I en dialog, troligen riktad till Carlyle, skrev Emerson:
There are no common men. All men are at last of a size/.../History itself become
democratic, the collective achievement of all, not the accomplishment of a few. The genius
of humanity is the real subject whose biography is written in our annals. 64
Carlyle vidareutvecklade tanken i en artikel med rubriken”On History”: ”Social life is
the aggregate of all the individual men's lives who constitute history; History is the
essence of innumerable Biographies”. Emerson drog konklusionerna och replikerade:
”There is properly no history, only biography”.
Det har gjorts åtskilliga försök att typologisera 1900-talets biografivarianter. Några
av dem ges dominerande utrymme här: Ira Bruce Nadels tre typer av biografier, Hayden
Whites genrebaserade biografimönster samt Paul Murray Kendalls och James L.
Cliffords varianter längs en subjektiv-objektiv skala. Också några andra typologiseringar
och diskussioner om biografins narrativa strukturer kommer att beröras längre fram i
texten. Nadel skiljer mellan tre olika slags skildrare:
1. den dramatiskt expressiva
2. den objektivt akademiska
3. den interpretativt analytiska
63 Gilmore, M.T, ”Eulogy as Symbolic Biography”, Studies in Biography, ed. D. Aaron, Cambridge 1978, s.
131-159.
64 Harris, Marc, ”Transcendental Biography”, Studies in Biography, ed. D. Aaron, Cambridge 1978, s. 95-113.
46