Untitled - Åbo Akademi

119
förmedlare av Gud hemligheter kring kyrkans tillstånd i den yttersta tiden skall leva
rotad i det goda, dagligen söka kontemplation, inte förhäva sig utan leva ödmjukt i det
fördolda och fördjupa förståelsen av andliga tina genom sin förtrogenhet med de
bibliska symbolernas värld. Utläggningen av Guds ord är centrum i predikantens
verksamhet. 62
Eftersom Birgittas revelationssamling i sig är heterogen (visioner, auditioner,
uppenbarelser, brev, reflektioner, meditationer, politiska pamfletter) kommer jag att
växelvis röra mig med begrepp som visioner, uppenbarelser, syner och mystiska
erfarenheter. 63 Distinktioner mellan begreppen görs endast när sammanhanget så
kräver. Allt detta ingår i hennes litterära topografi. Men inledningsvis, för begreppsklarhetens
skull, vill jag återge Dinzelbachers definition av vision och uppenbarelse.
Kriteriet här är rumsupplevelsen. I en vision ingår det extatiska tillståndet som en förutsättning;
visionärer förflyttas hinsides till en annan verklighet, ofta detaljerat återgiven.
En uppenbarelse däremot förutsätter ingen rumsförflyttning. En stämma, eller en gestalt,
manifesterar sig i visionärens rum. Ibland är visionen/uppenbarelsen bildlös, ibland
enbart en intuition. Dinzelbacher talar då om visio intellectualis. 64
Jag utgår från Dinzelbachers syn på revelationer. Enligt hans uppfattning är
visioner/uppenbarelser inte endast scenografier av medeltidens hagiografiska topografi.
Revelationerna har en plats i konkreta handlingskedjor. De är användbara som medel,
inte enbart som självändamål. Detta lyfter dem delvis utöver den hagiografiska motivkretsen.
Revelationernas effektivitet som omorienteringsinstrument i många människors
liv under medeltiden är ett annat reellt kriterium: revelationerna ingår i konkreta liv –
och konkretiserar (och omvandlar) enskilda liv. Dinzelbacher lyfter fram generella,
psykiska och tidlösa, drag i revelationernas heterogenitet. Samtidigt är han ständigt
uppmärksam på idéhistoriskt betingade fluktuationer i uttrycken. I bakgrunden ligger en
religiös och psykologisk-somatisk förståelse utan patologiska övertoner. Olika tidstypiska
visionerna inplaceras i en historisk-social och sociologisk förklaringsmodell. Revelationslitteraturen
har sin egen flertusenåriga historiografi med kulturella och mentalitetsmässiga
skiftningar i motiv och uttrycksform. Dess historia är tids- och samhällsrelaterad
och dynamisk. Även i vår egen sekulariserade tid förekommer visioner/
62 Piltz, 1991, s. 76.
63 Profetiska syner, uppenbarelser och visioner, hittar vi redan i Gamla testamentets böcker. Också
drömmarna betraktas emellanåt som ett uppenbarat ”gudsspråk”. Nya testamentets gestalter får också
motta uppenbarelser och visioner, men de tillmäts inget egenvärde i sig. Den stora uppenbarelsen är
Kristus. Paulus nämner (Gal 2:2.) att han fått en uppenbarelse: utan att gå in närmare in på dess innehåll
meddelar han att han handlat därefter. De skiftande synerna är alltså avgörande i sig; evangeliet är det
viktiga. Ett undantag utgör Johannes uppenbarelser, som redigerats in sist bland de bibliska texterna. Som
Dinzelbacher påpekar i Mittelalterliche Visionsliteratur, 1989, s. 22, fick däremot bearbetningar och
utbroderingar av den apokryfiska Visio Pauli, som bygger på en korinterbrevstext (2 Kor. 12) en stor litterär
spridning inom visionslitteraturen under medeltiden. I Vision und Visionsliteratur im Mittelalter, Stuttgart 1981,
s. 39-45, visar samme författare att även drömmar kunde tolkas som gudomliga uppenbarelser under
medeltiden. Kriteriet, som skiljde dessa från vanliga drömmar, var att de gudomliga drömmarna
uppenbarade religiösa sanningar, d.v.s. de var underställda samma discretio spirituum-examination som övriga
visioner och uppenbarelser. Under medeltiden förändras synen på drömmarna. På natten frodas mörkrets
makter. Det blir viktigt att betona att synerna hade uppträtt när visionären sov, vilket Birgitta nogsamt
påpekar.
64 Dinzelbacher, 1989, s. 18-19. Under medeltiden användes både begreppet visio och revelatio. Under tidig-
och högmedeltid var det förra vanligast, under senmedeltiden det senare. Birgittas uppenbarelser gick under
begreppet revelatio. I Vision und Visionsliteratur im Mittelalter, 1981, s. 28-57, klargör Dinzelbacher i detalj de
olika begreppen och deras innebörd. Han konstaterar bl.a. att liksom sömnen är nödvändig för drömmen
är extasen en förutsättning för visionen.