Untitled - Åbo Akademi

435
världen, var Gustav II Adolf och Karl XII. 62 Att observera är att Key jämför Birgitta
enbart med ”stora män”.
I explicita ordalag lovordas Birgittas egenskaper i en radikal-liberal teologisk, eller
panteologisk, anda som utgår från att alla religioner i grunden är en och den samma.
Hon lyfter fram den totala religiösa koncentrationen som en i modern tid bortglömd
förmåga. Att vilja, och förmå, döda ögonens och köttets begärelse samt det egna högmodet
ingår som självklar askesingrediens i alla stora religioner, också inom teosofin,
framhåller Key. Här har vi åtskilligt att lära av medeltidens inriktan på klosterlivet:
Det är alltid genom någon form av askes – eller låt oss hellre säga självtukt – man når upp
till den höjd, från vilken anden utövar makt. Den högsta formen av denna makt var under
medeltiden den att kunna blicka in i evigheten, som för den tidens åskådning var så
levande att vi nu ej fatta det. 63
Den asketiska förmågan är inte eftersträvansvärd endast ur ett religiöst moralperspektiv.
Key ser hur samma koncentrationskraft utgör förutsättning för konstnärlig verksamhet.
Askesen är den samma: att stänga alla vägar till ljus utom en enda, såsom en målare gör
när han målar sina bilder:
Medeltidens mystici stängde alla vägar, som på något sätt utifrån kunde störa dem i deras
högsta salighet, den då endast och allenast evighetens ljus föll in genom deras själs fönster
och de målade sina bilder: visionerna. 64
I början av 1940-talet utgav Emilia Fogelklou en essäsamling, Bortom Birgitta, med det
underliggande frågekomplexet om varför kvinnorna åsidosattes av kyrkan och ignorerades
av staten. Genom Birgitta och de medeltida landskapslagarna sökte hon spåren efter
en maternellt accentuerad förhistoria med existerande modersrätt i svensk förfluten
historiekontext. 65 De explicit kvinnliga motiven i Birgittas uppenbarelser visade sig
synnerligen användbara för syftet tillika med den gudomliga förebilden: den större
modern som Birgitta fann i jungfru Maria. 66
Som Fogelklou helt riktigt noterar följer Birgitta sin samtids patriarkala ordning. I
analogi till det rätta gudsförhållandet berömmer Birgitta den hustru, som handlar i
62 Key, (1916) 1985, s. 15.
63 Key, (1916) 1985, s. 9.
64 Key, (1916) 1985, s. 9.
65 ”Modersrätten” var ett begrepp som uppkom inom familjeforskningen, närmast inom etnografi och
sociologi, efter mitten av 1800-talet. År 1861 utkom två remarkabla böcker med diametralt motsatta
forskningsresultat i fråga om vilket kön som ursprungligen hade varit dominerande inom religion, familj
och samhälle. Båda böckerna var skrivna av jurister. Den ena var Sir Henry Maines Ancient Law där
författaren fann ett strängare patriarkat ju längre bakåt i historien han gick. Den andre var J.J. Bachofens
Die Mutterrecht. Bachofen som, dels genom mytforskning och arkeologi, till det resultatet att man längst bort
i den forskningsmässigt nåbara tiden räknade ursprung från modern medan faderskapet var obestämt.
Båda dessa perspektiv fick sedan betydelse för den psykologiska forskningen genom Freud och Jung. En
annan forskare, L.H. Morgan presenterade i Ancient Society (1877) andra mönster för samhällens
utvecklingsgång: först ett stadium av promiskuitet, sedan gruppäktenskap med efterföljande modersvälde
och slutligen patriarkatet med monogamin som slutpunkt. I början av 1890-talet visade den finländske
forskaren Edward Westermarck i History of Human Mariage (1891) att kärnfamiljen fanns från begynnelsen i
all social gruppering och att den ursprungliga familjen hade varit monogam.
66 Fogelklou, Emilia, Bortom Birgitta, Stockholm 1941, s. 148.