Untitled - Åbo Akademi

206
dominerande samförstånd i det svenska folkhemmet. 310 En synlig intellektuell opposition
vidtog först vid 1970-talets början när den svenska modellen började visa
tendenser att krackelera och det stod klart att den ihållande ekonomiska tillväxten var
bruten. Efter valet 1976, när regeringen Fälldin tog vid befann sig svensk ekonomi i
kris. 311 Välfärdssamhället verkade ha nått vägs ände.
Som en ihållande bakgrundston hörs dessutom den flerdecennielånga och
genomgripande tingstenska debatten om ideologiernas och idealismens död. 312 Ännu på
1970-talet aktualiserade han sin kristendoms- och kyrkokritik, bl.a. i den självbiografiska
essäsamlingen Notiser om liv och död samt i radioprogram. Tonen i slutet av 1960-talet och
i början av 70-talet är öppnare visavis trosföreställningar än i debattartiklarna från 1940-
och 1950-talet. Det verkar som om Tingsten inte uppskattar sin egen ateistiska
övertygelse. I en radiointervju där han sammanfattar sin livsåskådning misstror han
mänsklighetens väg mot en lycklig framtid. Han talar om en allt svagare idealism, en
alltmer avmattad religiositet; det fanns anledning att tro att mänskligheten kanske hade
sett sina bästa dagar. En tilltalande framtid för mänskligheten är omöjlig om samhället
inte innehåller ett mått av mänsklig godhet, gärna kombinerat med metafysiska
föreställningar, summerar han.
Man kan konstatera att resultatet för många människor av till exempel idealismens eller de
religiösa fantasiernas förtunning blir att livet blir ännu fattigare hur mycket vi än kanske
om några hundra år får att äta, än det har varit för grupper som har varit goda
konsumenter av intellektuella och religiösa illusioner. 313
Det missnöje som gavs röst på 1970- och 1980-talet kretsade kring kvarvarande
klasskillnader och marginaliserade gruppers kärva villkor. Kritiken gällde inte enbart
olägenheter i nuet; man försökte spåra de historiska rötter och det idéarv som hade
präglat socialingenjörerna samt själva samförståndsandan inom politiken och på
arbetsmarknaden, skriver Zander. I kritiken kom snart att ingå en uppgörelse med den
passivitet som statens stora ansvarsövertagande hade medfört. Genom att ta ansvar för
nästan tar man ansvaret från henne, poängterar Stolpe. Jag tror därför att den kraftiga
koncentrationen på den individuella omvändelsen och det personliga ansvarstagandet
310 Det blandekonomiska systemet hade godtagits av alla de stora partierna och socialiseringstanken hade
avförts från den dagsaktuella politiken. Meningsskiljaktigheterna hade minskat och gällde mer medlen än
målen. Birgersson, Bengt Owe, m.fl., Sverige efter 1900. En modern politisk historia, Stockholm 1981, s .270.
311 Den stadiga utvecklingen av det ekonomiska välståndet sedan andra världskriget bröts under 1977 då
BNP för första gången visade en negativ utveckling. De ekonomiska svackorna i början av decenniet
avlöstes av något som kan betecknas som en permanent lågkonjunktur, försvårad av en strukturkris för
svensk basindustri, som hade fått allt svårare att klara sig i internationell konkurrens. Birgersson, m.fl.,
1981, s. 308.
312 Professorn i statskunskap, senare chefredaktör för Dagens Nyheter, Herbert Tingsten var en dominerade
röst i den kulturella och politiska debatten i Sverige under 1940- och 1950-talet. Som chefredaktör för
Dagens Nyheter (1946-1960) påverkade han opinionen och livsåskådningsdebatten genom sitt sätt att
formulera aktuella frågor. Den ideologiska och sociala utjämningen, och upphörandet av allmänpolitiska
motsättningar underströks redan i början av 1940-talet av Tingsten, underbyggt av ett debattinlägg tidigare
av P.A. Hansson om samregerandets problematik. Se Birgersson, m.fl., 1981, s. 176. I Ideologiernas och
religionernas död. En analys av Herbert Tingstens ideologi- och religionskritik, Uppsala 1991, ger Johan Lundborg en
utförlig tolkningsanalys av Tingstens hållning till politik och religion. Se särskilt s. 105-147. Jfr även med
analysen av Sundéns biografi, 3.3. ”Tiden och dess idéer”.
313 Referatet här av Tingstens tankar återgår på ett radioprogram i Sverige Radio 26.9 1972. Citatet återges
genom Lundborg, 1991, s. 157.