Untitled - Åbo Akademi

452
Som konklusion framhåller Piltz att Birgitta spelar på hela det gammaltestamentliga
registret så obesvärat att man inser att kanonisationsprocessens protokoll inte överdrev
graden av hennes förtrogenhet med bibeln. Birgittas bibelbruk är dessutom långt
djupsinnigare än man i förstone anar, framhåller han. Med ett modernt upptryck har
hon också förstått ”de narrativa strukturerna som bärare av budskapet” i både GT och
NT.
Både Mathias och Birgitta uppfattade sig i djupaste mening som utläggare av den heliga
Skrift, kallade till en uppgift som brådskade, ju mer tiden led mot sitt slut. Men där Mathias
utlade den djupare innebörden i en text, en mening som fördjupades allteftersom historiens
bok rullades upp, hade Birgitta en ännu mer dynamisk uppgift: som den helige Andes
kanal skulle hon överbringa Guds levande ord i nya konkreta situationer, alldeles som en
gång de gammaltestamentliga profeterna. 147
Lars Bergquists 148 Birgittabiografi är dels en tidsmässig kontextualisering av Birgittas
texter mot nordisk och europeisk medeltid, dels och framför allt en dekonstruktion av
de teologiska och filosofiska element som ingick i hennes världsbild. 149 Avsikten är att
ge en bild av Birgittas andlighet och hennes personliga och speciella fromhet. Den
självklara förförståelsen är att revelationerna faller tillbaka på Birgittas egna predikament:
henne själv, den tid hon levde i och framför allt hennes gudsförhållande. ”Birgitta
har”, tror jag, ”känslan av att stå vid en gränslinje”, skriver biografen inledningsvis.
Denna demarkationslinje identifierar han genom en dikt av Paul Valéry: ”Jag är något
genom det som fattas mig”. Den biografiska förståelsen är lika pietetsfull som hos
Birgit Klockars. Bilden av Birgitta är ljus; ingen livslinje av konfrontationer eller
oscillering dras upp. ”Hennes kraft och uthållighet, hennes förmåga att tro på sin
uppgift och att genomföra den” äger fortfarande aktualitet som förebild. 150
Närmelsesättet i denna levnadsteckning handlar om att förstå Birgitta utifrån
hennes värld och världsbild:
Man såg skaparen som närvarande i alla sina delar av skapelsen. Allt kunde härledas från
Gud och ses ur ett gudomligt perspektiv. Gudsbegreppet belystes i bibeltexten. Härifrån
kunde man i skolastisk anda genom deduktiva resonemang och framför allt en allegorisk
läsning få svar på alla etiska frågor. Världen och universum var ett sublimt system av
varandra reflekterande symboler. 151
Världen var i Birgittas ögon som ett litet avrundat ting som vilade i Guds hand. Hennes
text om bikupan illustrerar detta. Men syftet med bikupetexten är inte främst att
påminna om det jordiskas överensstämmelse och parallellitet med det himmelska,
147 Piltz, 1991, s. 464.
148 Lars Bergquist är till akademisk utbildning jurist och har varit verksam som diplomat, författare och
biograf. Bergquist konverterade till katolska kyrkan i början av 2000-talet.
149 Bergquist, Lars, Birgitta i uppenbarelsernas spegel, Stockholm 2003. Biografin är en utvidgning av en mindre
text om Birgitta, Saint Birgitta, som utkom till 600-årsminnet av Birgittas kanonisering 1991. Birgittas
politiska och kyrkopolitiska aktivitet intresserar Bergquist mindre än hennes ”religiösa, andliga profil”.
Bergquist, 2003, s. 38.
150 Bergquist, 2003, s. 77.
151 Bergquist, 2003, s. 17.