Untitled - Åbo Akademi

235
marginaler befolkade av andra utsagor”. Foucault talar här om ett historiskt undersökningsobjekt
i termen av ”arkivet”. Arkivet utgör ”en enhet av immanenta regler” för en
praktik där samma regler gäller för alla individer som vill uttrycka sig inom det område
som struktureras av vissa bestämda regler. Det utslagsgivande är att kunna manifestera
sig som den ”legitime” bäraren av ordet. 445 Jag läser in likheten till det foucaultska
närmelsesättet därför att Bergh inte behandlar Birgittas Uppenbarelser som en arkitektur
av skilda våningar, organiserade i en viss hierarki, där idéhistoriska, mentalitetsmässiga
och psykiska kontexter kan avläsas var för sig. Bergh opererar inte med kontext
i traditionell mening utan rör sig på ett ”utsägningsfält” som preciserar vilken karaktär
de kontextuella sambanden inom fältet kan anta. Han betraktar texterna mer som ett
strukturerat spelrum mer än en ett undersökningsobjekt. Här ekar en kunskapssyn, och
en forskningsmetod som tränger djupare än tidigare biografers läsningar och tolkningsförsök.
Texten behandlas inte enbart som information om det ena eller det andra utan
bildar en konstellation av tecken där olika slags av mening kan förverkligas. 446
Bergh har samma ametafysiska intentionalitet som Hans Furuhagen, men Heliga
Birgitta. Åttabarnsmor och profet förmedlar en helt annan attityd. Bergh försöker inrätta sig
själv i den biografiska texten för att se skeendena ur Birgittas synvinkel. Jämförelsevis
anar jag en annan människosyn hos Bergh. Må vara att subjektets helhet och autonomi
underminerades av sociologiska, psykologiska och lingvistiska diskurser. Må vara att
människan har blivit främmandegjord och fragmenterad. Må vara att vi alla kan (och
behöver) demytologiseras och demaskeras i vår livsmyt. Likafullt är det nödvändigt att
skapa sig själv, att förstå gränser, skillnader, förbindelser och förpliktelser mellan jaget
och omvärlden. Just därför att vårt liv är synkront och diakront splittrat behöver vi
biografin som orienteringsinstrument. Vi lever inte bara i olika rum utan genomlever
dessutom flera livsfaser som tvingar oss att överväga själva levnadsförloppet: vår egen
biografi. Men förståelsen stöter på gränser. Å ena sidan inringas vi av yttre (strukturella
med Bourdieu och Foucault) förhållanden som stäcker vår frihet. Å andra sidan har vi
det existentialistiska perspektivet i Sartres föreställningar om att människan är både
produkten av sin produkt och en historisk agent som inte kan gälla för en produkt. Det
intressantaste är inte vad man har gjort människan till, utan vad människan gör med det
man har gjort henne till. Biografin, och människosynens fokus riktas mot själva
överskridandet av strukturerna i en handling som förenar henne med andra. 447
Rörligheten, pendlingen mellan jag och yttre struktur stiger fram i Berghs berättelse till
en biografiteori med en metod som i sin tur genererar en etisk antropologi. Den är
efterföljansvärd. Biografens tonfall är däremot biografens subjektiva val.
Flera danska forskare har försökt precisera skillnaden mellan den litteraturhistoriska
biografin och den fackhistoriska. Enligt Kristian Hvidt skulle biografen i de förra
låta sitt personliga förhållande skina igenom, medan författare till fackhistoriska
biografier träder i bakgrunden och låter läsarna tolka själva. Birgitta Possing ser att det
kan vara ändamålsenligt att laborera i den biograferades intima liv (om det belyser
verket) när det gäller författarbiografier. Däremot ger hon biografen ingen giltig orsak
till att röra sig från det sociala och privata till den allra intimaste sfären i den historiska
personens liv när det gäller vanliga fackhistoriska biografier. 448 Bergh företräder den
litteraturhistoriska biografin i detta hänseende. Den moral-etiska hållning som Possing
pläderar för delas av honom. Ingen överdriven genderisering av Birgitta förekommer,
445 Jfr Foucault, Michel, Vetandets arkeologi, Staffanstorp 1972, s. 112.
446 Jfr Engdahl, 1986, s. 173-175.
447 Jfr Richard, 1999, s. 16, 67, 93 och Sartre, Jean-Paul, Till frågan om metoden, Lund 1984, s. 77-87, 144ff.
448 Jensen, 1999, s. 124.