Untitled - Åbo Akademi

366
Visst avviker Schmid i nyanser från den weibullska människobilden, men i stort
verkar hon följa den. En avvikelse gäller Birgittas relation till Magnus Eriksson där hon
inte läser in enbart låga maktpolitiska motiv men nog betonar att Birgittas och kungens
olika samhällsroller betingade deras olika åsikter och beteenden. 83 Schmid avvisar i
allmänhet varje tolkning av Birgittas handlande som antyder att det blivande helgonet
skulle ha varit nyckfullt eller förblindat av irrationella föreställningar. Varje mått och
steg är ett led i en långsiktig plan. Inre konflikter uppmärksammas inte nämnvärt eller
betraktas som adiafora. Schmid mäter Birgitta helt med begränsande normalmänskliga
mått. 84
Medan Fogelklou och Westman försökte få läsaren att hitta in i den medeltidens
abstrusa tankevärld, och tolkade Birgittas själsliv mot tidens överideologi och religiösa
föreställningar, så hänvisar Schmid genomgående till förnuftsskäl vid beskrivningarna
av Birgittas tänkesätt och agerande. Schmid skriver uttryckligen, apropå religionens inre
värld, att så här långt kan vi följa Birgitta, d.v.s. fram till umgänget med den högre
världen men inte längre. 85 I den mån (synnerligen sällan) som hon gör en psykologisk
tolkning av Birgitta är den ofta präglad av den weibullska synen på de praktiska
omständigheternas framtvingande av handling. 86 Sammanfattningsvis kan det fastlås att
Schmids bild av Birgitta mejslas fram genom ett arbetssätt som är rakt tvärtemot
Fogelklous sätt att tänka. Genom det kritiska studerandet av källorna, de faktiska
händelseförloppen läggs det biografiska puzzlet. Birgitta blir då inte tecknad i helfigur:
alltför många bitar saknas. De bitar som fattas fylls inte ut. Ingen biografisk livsbåge
dras heller upp. Anmärkningsvärt nog lyckas Schmid ändå antyda något om en
människa i utveckling.
Schmid etablerar varken psykologi, biologi eller etik som grund för den biografiska
förståelsen. Historia och genealogi bildar forskningsbasen: den biograferade speglas helt
enkelt i sitt tidsmässiga kyrkliga och politiska sammanhang. Själva tolkningen av Birgitta
sker ändå inte enbart genom en weibulliansk realism. Den teologiska och andliga
kunskapsbakgrunden lyfter personporträttet mot andliga ideal – trots en ibland något
krass och kritisk bild av helgonet.
1.3 Tiden och dess idéer
Om Emilia Fogelklou kan kallas en 1800-talsande i framtidsdräkt och Knut B. Westman
en vetenskaplig söderblomprofet så kunde man beteckna Toni Schmid (i likhet med
andra weibullianer) för en 1900-talsmodernist. Hon var verksam under den tid när
andra generationens weibullianer som ”tysta och tålmodiga arbetsmyror släpade de
och Fogelklou, 1919, s. 210. Jfr även Schück, Henrik, Illustrerad svensk litteraturhistoria, Stockholm 1896, s. 94.
Schück traderar Hammerichs uppfattning i Hammerich, Friedrich, Den hellige Birgitta og kirken i Norden,
Köpenhamn 1863, s. 89.
83 Schmid sammanfattar: ”Det vore knappast överensstämmande med verkligheten, att i Birgittas
anklagelser utan vidare se låga maktpolitiska spekulationer och ingenting annat. Lika litet kan man rimligtvis
betrakta Magnus som styrd av djävulen, eller som i sin tur ledd enbart av antiaristokratiska hänsyn. Det var
olika riktningar på olika områden, de följde”. Schmid, 1940, s. 76f.
84 Schmid 1940, t.ex. t.ex. s. 169-170 samt Liedman, 1978, s. 52. En jämförande utblick till Curt Weibull
biografiska studie över drottning Kristina är intressant här. Också han avvisar all irrationalitet och
nyckfullhet hos biografisubjektets för att i stället framhålla det planenliga i handlandet.
85 Här läser jag in en nergörande reprimand av Fogelklous biografi där Birgittas alla själsliga rörelser skildras
med illusionen av att biografen har en inblick i den biograferades hela inre värld och väsen.
86 Se Schmid, 1940, t.ex. s. 92-93 samt noter ovan. Jfr Liedman, 1978, s. 51.