Untitled - Åbo Akademi

348
samhällssyner. I den meningen är analysen partisk utan att vara osaklig. Värdeladdade
ord förekommer däremot inte högfrekvent. Om tolkningen är missvisande gentemot
huvudpersonen i texten förblir dolt i historiens dunkel. 564 Det finns ju en semantisk
skillnad mellan sanning och objektivitet.
Ovanstående behöver därför inte principiellt blotta bristande objektivitet. Den
bristen ligger snarare i kedjan av empiriskt oförankrade hypoteser som borde ha fått
förbli hypoteser. I viss mån, när det gäller speciella historiska data eller fakta, är texten
öppen för intersubjektiv prövbarhet och falsifiering. Detta har också gjorts, bland annat
momentant av Birgit Klockars och Birgitta Fritz, som har korrigerat Sundén på några
punkter. Sundéns tolkning av Birgittas relation till kungen och klosterplanerna är ett
exempel där Sundén omdaterar revelationerna enligt sin hypotes. Hans hypotes, till
skillnad från andra forskare, är att texterna om konungen bildar ett eget helt och har
framgått ur ett ”komplex Magnus”, vars egentliga kärna började bildas redan under
Birgittas tid i Sverige, men vars bearbetning kom igång först omkring 1355 565
Eva Österberg framhöll hur svenska historiker och samhällsvetare, som annars
utmärker sig för sin snabba inympning av teorier och analytiska begrepp, är rädda och
motvilliga inför psykiatrins och psykologins terminologi och frågor. Det tycks vara
lättare att röra sig på de fält som anges av orden samhälle, kultur och diskurs. 566 Gunnar
Eriksson menade att psykoanalytiska tolkningar tenderar att bli mer broderier på den
psykoanalytiska övertygelsen än bidrag till större kunskap om personen i fråga. 567 Arne
Jarrick, liksom psykobiograferna Ingemar Nilsson och Jan Bärmark, såg tvärtom en
källkritisk potential i psykoanalysen i och med att den inte tar människan på orden utan
antar att hon kan ha omedvetna motiv för sina handlingar lika väl som för sina
minnen. 568 En riktig tolkning kan bekräftas genom att den pekar ut nytt relevant
material som stöder den och inga kända källor direkt falsifierar denna tolkning, ansåg
Nilsson. Det källkritiska förfarandet fungerar likartat som tillvägagångssättet inom
psykoanalysen, där en korrekt rekonstruktion producerar nya minnen som förbättrar,
förtätar eller kompletterar rekonstruktionen. Det existerar, enligt Nilsson, en motöverföring
mellan biograf och biograferad som är kopplad till den historiska förståelsen. 569
Den franske filosofen Paul Ricoeur kritiserade visserligen ”top-down history” för att ha
ersatt de handlande subjekten med anonyma väsen och för att göra historia till en
vetenskap som studerar enbart nationer, samhällen, sociala klasser och mentaliteter, 570
men formulerade trots det en resistans mot psykoanalysen. Den förståelse
psykoanalysen erbjuder den moderna människan ansåg han vara både svår och
564 Hermerén, Lund 1972, s. 154-159.
565 Sundén 1973, s. 114-133. Sundén lägger stor vikt vid sin nya omdatering av Birgittas klosterplaner. Han
hävdar att schismen med kungahuset ledde till en brytning mellan Birgitta och kungaparet så tidigt som på
1340-talet. Han rekonstruerar ett tänkbart förlopp i denna relation på basis av sin egen rekonstruktion av
Birgittas andliga utveckling. Två forskare har senare omkullkastat denna hypotes. Birgitta Fritz har studerat
gåvobreven och andra primärkällor noggrant och förpassar Sundéns idé till fantasin område. Lika gör Birgit
Klockars, som påvisar att den s.k. brytningen till konungen aldrig förverkligades. Deras relation ledde till ett
gradvist avståndstagande, men enligt Klockars studier av primärkällor, träffades Birgitta och Magnus så sent
som efter kungens ryska fälttåg 1349. Jfr Fritz, Birgitta, ”Den heliga Birgitta och hennes klosterplaner. Ett
religionspsykologiskt tolkningsförsök sett i historikerperspektiv”, Fromhed og verdslighed i middelalder og
rennaissanse, festskrift till Thelma Jexlev, Odense 1985, samt Klockars, 1976, s. 118-134.
566 Österberg, 1996, s. 329.
567 Eriksson, 1985, s. 3.
568 Jarrick, A. & Söderberg, J., Praktisk historieteori, Stockholm 1993, s. 125.
569 Nilsson, ”Att skriva biografi: biografins hermeneutik”, 1985, s. 206.
570 Ricoeur, Paul, Time and narrative, Vol. 1, Chicago 1984, s. 177.