Untitled - Åbo Akademi

och människokunskapens förvetenskapligande, gällde en inlevelsebaserad common sensepsykologi
– åtminstone fram till dess att Människosonen väckte debatten till liv. 116
Nilssons och Bärmarks biografi intensifierade diskussionerna om biografins teori,
metod och plats i vetenskapshistorien. Människosonen intar kanske en lika tydlig plats,
teoretiskt och metodiskt, i biografins historia som ”klimatväxlingen” på 1950-talet.
Verket är dessutom troligen den första svenska biografi, skriven med en konsekvent
genomförd hermeneutisk arbetsmetod där biograferna inledningsvis redogör för sina
vetenskapliga premisser. Författarnas hermeneutiska grund står vetenskapsfilosofiskt att
finna hos Gadamer; de betonar dialogen som lika viktig mellan biografen och den
biograferade som mellan analytikern och analysanden. Däremot har de skapat en egen
metod genom att sammansmälta Gadamers ”förståelsehorisont” med psykoanalysen.
Också Alice Millers tankar om den narcissistiska personligheten har utgjort analysgrund
i Bjerrebiografin. En annan aspekt i biografin som väckte uppmärksamhet, och ibland
bestörtning, var det fiktiva inslaget. Just detta gör porträttet intressant. Den biografiska
texten är väldokumenterad. Samtidigt lyfter de båda biograferna fram inlevelsen och
fantasin, fiktionalitetet och det illusionsskapande, som biografikvalitativa ingredienser.
117
Sverker Sörlin anger vetenskapens utveckling till en alltför trång positivism som
förklaring till det växande intresset för biografin under det slutande 1900-talet:
Jag tror rentav att det är möjligt att ställa kravet på kausal bevisning så högt för
historievetenskapen att historikerna till sist måste tiga eller på sin höjd katalogisera
händelser i tabeller. Kanske kan det förnyade intresset för biografin ses som ett led i en
långsam men dock pågående opposition mot den scientisering och det kvantifieringsnit
som också historievetenskaperna hemsökts av under senare decennier. 118
3.3 På spaning efter strukturer som rasat
I en ovannämnd artikel från 1950-talet av Birger Christoffersson uttrycktes ett
beklagande:
Ingen handboksförfattare har upptäckt att essäer och litterära biografier även kan ses som
konstverk med estetiska inslag av en dignitet som är tvillingsyster till romanerna /.../ Vem
klassifierar vetenskap och konst. Det finns ingen gräns! Däremot finns det ju skillnader. 119
Enligt Bengt Hildebrand skedde det en ”klimatväxling”, inom svensk biografi mot en
öppnare människoskildring och ett ökat inslag av estetiska element i texten under
1950-talet. Han formulerade sin apologi för biografin så här:
116 Nilsson, 1985, s. 41-52. Om biografi och psykoanalys, se t.ex. Linder, Sten, ”Psykoanalys och
litteraturforskning”, Samlaren, n.f. 16, 1935, s. 244-257.
117 Nilsson, 1985, s. 48-51 samt Nilsson & Bärmark, 1983, inledningskapitlet ”Om hermeneutiken som
arbetsmetod”.
118 Sörlin, Sverker, ”Värt att veta? Några reflektioner kring potträningens betydelse för vetenskapen”, Liv
och text. Idéhistoriska skrifter, nr. 1, red. G. Eriksson, m.fl., Umeå Universitet, 1985. s. 113.
119 Christoffersson, 1952, s. 53-64.
61