Untitled - Åbo Akademi

450
större uppseende vid dem än Birgitta själv. 134 Birgittas visioner betraktas som symboliska,
abstrusa och grymma. Biografen menar att hon har haft en personlig smak för
skräckskildringar. Han analyserar hennes visioner med Freuds drömtydning som
psykoanalytiskt raster där drömmen ses som en eidetisk föreställningsart. 135 Uppdykande
tankar och drömmar får genast plastisk åskådlighet, de förvandlas till bilder, och
gömmer i symbolisk form människans innersta önskan. 136 Andræ konkluderar:
Den revelatoriska upplevelsen består framför allt av mer eller mindre klart skådade bilder,
som någon gång ha klar plastisk åskådlighet, men ofta visa en formlös, fantastisk struktur,
som likna drömseendet. Till dessa bilder knyta sig någon gång auditiva förnimmelser men
framför allt intellektuella ingivelser, liknande de icke åskådliga tankekomplexen. 137
Den religionspsykologiska förståelsen betraktas inte av alla som fundamentalt
nödvändig för förståelsen av Birgittas tankar, liv och texter. Enligt Anders Piltz, 138 med
apostrofiskt tacksam hänvisning till Birgit Klockars, måste varje uttolkare gå
intertextualitetens långa och smala väg genom bibeln. 139 Birgitta kunde antagligen inte
tillräckligt latin under tiden i Sverige för att själv tillgodogöra sig bibelns innehåll men
Umgänget med magister Mathias bör ha invigt den högreceptiva Birgitta i bibelns värld på
ett grundligare sätt än vad som hade varit möjligt enbart genom självstudier. Hon har
säkerligen initierats i de olika metoder som tillämpades vid den tiden för att tolka bibeln,
det vill säga för att omvandla ett studium av texten till en existentiell läsning (de fyra
betydelseskikten). 140
Mathias skrev vid denna tid sina kommentarer till Apokalypsen. Uppenbarelsebokens
suggestiva bildvärld fängslade uppenbarligen Birgitta. När Birgitta omnämner sig själv
som ”Bruden” skall detta inte i första hand läsas i medeltidens brudmystikkontext med
den passivt mottagande bruden. Här ser vi, enligt Piltz, Apokalypsens brud som
tillsammans med Anden talar till Jesus i Uppenbarelseboken. Birgitta tillskriver sig en
lika stor betydelse som Gamla testamentets profeter, apostlarna och jungfru Maria. 141
Piltz framhåller revelatio continua-aspekten som nödvändig förförståelse till Birgitta. Den
levande Gud som talar och handlar i Gamla och Nya testamentet har inte stigit ut ur
historien och stelnat till en text. Han har, i de yttersta tiderna, valt att tala till världen
134 Andræ, 1926, s. 330-331. Tilläggas kan att ”kardiognosi” är ett frekvent inslag i hagiografisk litteratur
och betecknar förmågan att känna andra människors tankar och hemligheter. Denna gåva lyfts fram även i
buddhistiska, hellenistiska och sufiska legender.
135 Den eidetiska förmågan är vanlig bland författare, enligt Andræ. Andræ, 1926, s. 598. Han hänför ett
stort antal exempel ur skönlitteraturen. Freuds lära om det undermedvetna ingår som bokens komparativt
upplysande slutkapitel. Andræ, 1926, s. 445-659.
136 Andræ, 1926, s. 333-337.
137 Andræ, 1926, s. 351. Vid en jämförelse med Hildegard Bingen, s. 356-357, antyder Andræ indirekt att
Birgittas extatiska visioner är pseudohallucinationer medan Hildegards är vakna syner som undergår en
klargörande process i hennes intellekt.
138 Anders Piltz är professor i latin vid Lunds universitet, präst och dominikan.
139 Birgittas bibelberoende framgår obestridligt i Klockars studie Birgitta och böckerna från 1996. Hon pekar
på den rikliga förekomsten av bibliska uttryck och bilder och alla anspelningar på bibliska profettexter.
Piltz, Anders, ”Uppenbarelserna och uppenbarelsen. Birgittas förhållande till bibeln”. Birgitta, hendes værk og
hendes klostre i Norden, red. Tore Nyberg, Odense 1991, s. 449.
140 Piltz, 1991, s. 450.
141 Piltz, 1991, s. 451-453.