Untitled - Åbo Akademi

Knut B. Westman:
Knut Bernhard Westman föddes 1881 i Härnösand och avled 1967. Westman blev
fil.kand. 1902, teol.kand. 1905, teol.lic. 1910 och utnämndes till docent i kyrkohistoria
1911. År 1917 prästvigdes han. Knut B. Westman disputerade med Birgitta-studier (1911),
ett flerdelat biografiskt-vetenskapligt arbete, som också består av textkritiska studier och
religionspsykologisk forskning (baserad på Delacroix samt studier kring ett flertal andra
europeiska mystiker). Westman var till professionen teolog-, kyrko-, och missionshistoriker
och en av de ledande i ungkyrkorörelsen i Sverige. Han deltog aktivt i det ekumeniska
arbetet mellan kyrkorna och var mellan 1923 och 1920 verksam som rektor för
Lutherska högskolan i Hunan i Kina. Därefter innehade han fram till 1948 en personlig
professur i missionshistoria och östasiatisk religionshistoria vid Uppsala universitet.
Westman har bl.a. skrivit förordet till 1914-1917 års utgåva av Samlade skrifter av
Olavus Petri. År 1915 utgav Westman Den svenska kyrkans utveckling från S:t Bernhards
tidevarv till Innocentius den III:s. I Westmans omfattande produktion märks dessutom
förutom bidrag i inom nordisk medeltidsforskning t.ex. Den kinesiska odlingens
huvudepoker, 1929 och (tillsammans med H. von Sicard) Den kristna missionens historia,
1960. 64
Emilia Fogelklou:
Emilia Fogelklou föddes 1878 i Simrishamn och dog 1972. Hon avlade lärar- och
universitetsexamen, blev Sveriges första kvinnliga teologie magister och utnämndes till
teologie hedersdoktor 1941. Hon innehade ett lektorat i kristendomskunskap samt
ägnade sig åt omfattande föreläsningsverksamhet, bl.a. i kvinnosaksfrågor i kretsen
kring Fogelstad-gruppen.
Fogelklou var också en flitig skriftställare och har producerat ett stort antal andliga
och kulturvetenskapliga böcker, biografier, memoarer och essäsamlingar. Hon fick De
Nios pris 1932 för sitt författarskap.
Fogelklou var medlem i olika samfund med ekumenisk och fredsinriktad verksamhet.
Under och efter krigstiden deltog hon aktivt i internationellt hjälparbete samt
återuppbyggnadsarbete, bl.a. i Tyskland och Finland. Fogelklou tillhörde kväkarna, men
engagerade sig också i katolska och lutherska diskussioner inom ekumeniken. Bland
hennes skrifter kan nämnas: Frans av Assisi (1907), Medan gräset gror (1911), Protestant och
katolik (1919), Birgitta (1919), Från själens vägar (1920), Vila och arbete (1924), Människan
och hennes arbete (1926), Kväkaren James Nayler (1929), Den allra vanligaste människan (1931),
Bortom Birgitta (1941), Hat och människomekanisering (1943), Arnold (1944), Ljus finns ändå
(1948), Barhuvad (1950), Helgon och häxor (1952), Resfärdig (1954), Form och strålning (1958),
Minnesbilder och ärenden (1963), Brev till vännerna (1979).
På 1930-talet sökte Emilia Fogelklou, på uppmaning, den lediganslagna professuren
i religionshistoria med religionspsykologi vid Uppsala universitet. Trots tidigare
uppmaning att söka tjänsten inkompetensförklarades hon. 65
64 Nationalencyklopedin, band 19, 1996, samt Nordisk familjebok, andr. upp. ”Ugglan”.
65 Bergman Andrews, 1999 samt Kära Ili, käraste Elin. Emilia Fogelklou och Elin Wägner växlar brev åren 1924-
1949, red. Vallquist, G., Delsbo 1988, samt Litteraturhandboken, femte omarb. upp., Stockholm 1984.
23