Untitled - Åbo Akademi

316
Söderbloms ande anas ofta i sammanhanget: verkligheten uppfattad som liv. Trots
ärkebiskopens profetsyn, och intresse för Birgitta och de stora snillenas betydelse i
kristendomens historia, lyfte han själv aldrig in Birgittas namn i skaran. Det gör däremot
Fogelklou amplifierande: Birgitta är ”ett lågande snille”; hon hör till ”mystikernas stora
släkte” och de ”mäktiga andar” som sätter djupa märken i historien. 406 Fogelklou delar
Söderbloms profetiska historiesyn:
Birgittas historiesyn är särskilt koncentrerad i uppenbarelsen om Jesu väg i världens
öken./…/Birgittas historiesyn låter henne varsna ej blott individerna, utan hon skådar
utöver folken, till vilka Gud skickar sina sändebud. 407
Trots Fogelklous relativt balanserade syn på divergenserna mellan olika konfessionstraditioner
framhåller hon hur väsentliga delar i Birgittas tänkande (bl.a. betoningen av
ett samvete utan mellanhänder och synen på bibel och folkspråk) pekar framåt mot
reformationen. ”Rörelsen inom henne var renässans”, skriver hon. När energin och den
levande tron hade flytt återstod bara stoftet och relikerna i Vadstena. ”Den frimodiga,
skaparanden, den djärva utkorelsetron, hade flyktat” och ”tro, det var nu trofasthet mot
det som en gång var”. Birgitta får behålla sin helgonära men ”det är icke längre de
framsynta, utan de efterblivna, som känner igen sig i Birgitta”. Ur reformationens
segerperspektiv bedöms andan i birgittinklostret:
När den friska underström av nyskapande kraft, som vällde upp i Birgitta, går vidare och
tappas på nya läglar, då känner de ej igen vinet, utan ser bara de främmande läglarna. 408
Fogelklou skapar biografiskt inte bara det första kvinnliga snillet: kvinnosaksteologins
religiösa geni. Hon etablerar utopin om den andliga moderligheten som världsomvandlande
kraft. Den profetiska feminismen 409, kan anas i det politiskt divinatoriska
intellekt som Birgitta begåvas med:
I varje politisk fråga såg Birgitta en avgörelse, för rättfärdighet, för orättfärdighet i
samband med de förhållanden, som i varje särskilt fall förelåg. Och därför betyder det ej
nödvändigtvis en självmotsägelse, om hon i ett fall frånråder, vad hon i ett annat fall kan
tillstyrka. Abstrakta grundsatsers konsekventa tillämpning inom människovärlden kan leda
Se Bergman Andrews, 1999, s.68. Intertextualiteten mellan Söderbloms teologi, Westmans Birgitta-studier
och Fogelklous Birgitta är genomträngande uppenbar. Det gäller att undvika oändlighetsmystiken och det
katolskt färgade fruitio Dei. Aktiviteten, den etiska passionen, profetkallelsen och uppdraget är
hörnbegreppen i den ram inom vilka Birgittas bild tecknas: ”Det är karaktäristiskt för Birgitta och ett
andens hälsotecken, att hon ej drunknar i känslo- eller hallucinationsrus”. Fogelklou följer, i Westmans
fotspår, Delacroix syn på mystiken. Fogelklou, 1919, s. 57-58, 128-135, 138. Jfr Westman, Birgitta-studier,
1911, s. 75-76.
406 Fogelklou, 1919, s. 128-129, 138, 211. Söderblom uttalade sig mycket entusiastiskt över Fogelklous
biografi. Han inledde sitt tackbrev med Auctor cum Dei gratia. Även Westman uttryckte sin tillfredsställelse
med själsporträttet över Birgitta. Bergman Andrews, 1999, s. 167. Det förblir oklart vad Fogelklou
egentligen avser med mystik.
407 Fogelklou, 1919, s. 165-167.
408 Fogelklou, 1919, s. 246-247. Se också s. 243. Samma år som Birgitta utgavs utkom också Fogelklous
Protestant och katolik.
409 Jfr Levin, 2003, s. 22.