Untitled - Åbo Akademi

492
tion och litteraritet och slutar i fiktionen som form, anser Madelénat. 8 Avsaknaden av
bruksfunktion hos Bergh leder in i humoresken. Jag invänder ändå mot Madelénats
konklusion. Biografin som ”superbiografi” och ett populärvetenskapligt lärt och digert
projekt kan väl vara ett mål i sig?
Madelénats La biographie är inte enbart ett illuminerande panorama över biografihistorien.
Madelénats tankar är av intresse för oss historiker genom sin förankring av
biografin i bruksfunktionen. 9 Den anglosaxiska biografidiskussionen känns inte lika
angelägen genom sin fokusering på narrationen. Däremot sätter forskarna fingret på
viktiga samband som är svåranalyserbara när det gäller liv, fakta, händelser, språk och
biografisk utformning. Målet för Madelénat är varken att kriteriemässigt definiera
biografins essens eller historisera den biografiska formen till sin egen relativitet utan att
känna efter var ”genrens” gränser går. Underlaget för stratifieringen utgörs av kriterierna
kvantitet, kvalitet och ämnesinriktning. Biografins omfattning sträcker sig från
lakoniska gravinskrifter till omfattande hel- eller delbiografier av modernt format. Detta
innebär att våra äldsta minnestexter över avlidna kan få en empirisk källfunktion genom
sin biografiska karaktär. Denna funktion kan även senare levnadsteckningar få som
litterära och idéhistoriska sagesmän över en tids föreställningar, ideologi, trender,
människo- och historiesyn samt vetenskapliga ideal. Den bruksfunktionen har
biografierna tilldelats i min undersökning av 1900-talets tolkningsturbulens inom
Birgittabiografiken. Madelénats kvalitetsskala rör sig mellan källkritiskt underbyggda
vetenskapsbiografier och populära biografier. Beträffande ämnesinriktning skiljer han
mellan den psykologiskt fokuserande biografin där personligheten lyfts in i blickfånget
och historiska biografier, vetenskapsbiografier eller levnadsteckningar över författare
och artister där analysen söker belysa interaktionen mellan aktörsmänniskan och den
omgivande kulturen. 10 Bägge varianterna förekommer bland Birgittabiografierna. Den
senare framträder bland de fackhistoriska och populärhistoriska biografierna. Den förra
exemplifieras av de religionspsykologiska levnadstolkningarna. Min bedömning är att
båda inriktningarna är lika behövliga men att de svårligen låter sig sammanträngas i en
och samma biografi. Emilia Fogelklou och Birger Bergh lyckas ändå här som på många
andra svåra punkter.
Madelénat lyfter även fram biografins kunskapsteoretiska problem i sin resumé
över den antibiografiska kritiken. Ur historikerns synvinkel är några av hans hållpunkter
mer relevanta än andra. Framför allt är den teoretiska utdefinieringen av biografin ur
ämnet historia värd att begrunda. Biografi och historia står, enligt Madelénat, i ett visst
motsatsförhållande även om biografin av tradition har ingått i historievetenskapen. Del-
och snittbiografin kan oproblematiskt inlemmas i historievetenskaplig teori. Det är
däremot tveksamt om psykologiskt fokuserad biografik hör hemma här. Intuitionen,
inlevelsen och den psykologiska förförståelsen ställer sig ibland över frågorna om
historicitet. Biografin, och den biografiska synvinkeln, hör ändå hemma som forskningsinriktning,
delperspektiv och hjälpmetod inom historievetenskapen. Jag ser ingen
anledning att insistera att biografins teoretiska hem bör finnas inom ämnet historia.
Historievetenskapens metoder är däremot ofrånkomliga verktyg för den som vill skriva
en seriös levnadsteckning. Här betraktar jag Hjalmar Sundéns och Sven Stolpes
8 Madelénat, Daniel, La Biographie, Paris 1984, s. 191. Funktionen är naturligtvis inte oproblematisk. Om
biografin underordnas politiska, moraliska, religiösa eller sociala funktioner kan den regrediera till
idolporträtt, eloge, myt eller hjältedikt.
9 I den anglosaxiska traditionen bortser man från den biografins bruksfunktion och betonar i stället en
sann och artistiskt konstruerad bild, summerar Inger Larsson jämförelsevis. Larsson, 1989, s. 33.
10 Madelénat, 1984, s. 21-23.