Untitled - Åbo Akademi

397
som Klockars gör, är försöket att rekonstruera Ulvåsa med omgivning. Vadstenas
historia, Birgittas klosterplaner 229, klosterregelns tillkomst och kung Magnus del i
företaget är det fjärde viktiga problemområdet där Klockars klargörande skapar en tidsmässig,
kronologisk, rekonstruktion av händelseförloppet. 230
Så vitt jag kan se styr inga utomvetenskapliga värderingar Birgittas svenska värld.
Däremot kan vi eventuellt tala om en självklar pietet hos biografen gentemot
biografijaget. Forskningen vilar tryggt i validitet och reliabilitet. Hon putsar av de bilder
som har processats fram genom utomvetenskapliga värderingar. Hon följer troget en
allmänt omfattad källkritisk metod och är mån om att låta alla kanske och frågetecken
stå kvar i texten. Få kompletteringstekniker används för att sammanbinda kontexten.
Finns luckor i det empiriska materialet får de oftare kvarstå i texten. Klockars
källhänvisningar och redovisade argumentationsprocesser gör att resultaten är öppna
för intersubjektiv prövning och falsifiering. Arbetet är vetenskapligt föredömligt när det
gäller problemval, problemformulering, datainsamling, databearbetning, definitioner,
hypotesprövning och metodik. 231
Den enda metodiska kritik man kan rikta mot Klockars är att inte ett enda negativt
omdöme om Birgitta kan spåras i texten. Allt som kunde framställa Birgitta i en sämre
dager eller ge insyn i dunklare sidor hos henne undanhålls. 232 Jämförd med Toni
Schmids fackhistoriska biografi möter vi nu en mer försiktig och pietetsfull
”snällhetsexeges”. En latent partiskhet är kanske inlemmad i den objektiva hållningen.
Däremot är framställningen inte tendentiös eller medvetet missvisande. Den neutrala
tonen kan med fördel också diskuteras ur ett etiskt biografiperspektiv. Klockars
framförhållning till människan och historien visar att ännu en faktor är avgörande i
biografiken: attityden i form av tonfall, hållning och underliggande människosyn.
Birgit Klockars arbetar biografiskt på ett likartat sätt som Ingvar Andersson
beskriver i förordet till biografin över Erik XIV. ”Att rekonstruera en bild av en
människa ur det förgångna” innebär många svårigheter av källkritisk art, där andras
kritiska och berömmande synpunkter och personens egna programmatiska uttalanden
måste beaktas bara i andra hand, efter det att man fastställt en stomme av personens
handlingar och de få ”intima flöden av personligheten” i ord eller på annat sätt. 233
Birgit Klockars kombinerar Helmut Scheuers och Daniel Madelénats biografiideal
genom att dels följa en koncentrering kring huvudpersonens personliga utveckling och
dels stämma av relationen mellan Birgitta och den omgivande kulturen. Det diakrona
planet i Birgittas kronologiska liv överväger men det synkroniska planet fördjupas då
och då till ett öppet rörligt möte mellan Birgittas liv och känslor och läsarens/
biografens tid. 234
229 Klockars, 1976, s. 49, 85-93, 101-118. Beträffande detta kan man förhålla sig kritisk till Klockars
framhärdande i tron på Birgittas och Ulfs klosterplaner och själva övergå till klosterlivet. Under medeltiden
var det vanligt att förmögnare personer köpte sig en ålderdomsfristad i något kloster; Klockars själv
påpekar detta i förbifarten om Birgittas syster och hennes make, och därför antar hennes reflektioner om
Ulfs och Birgittas klosterplaner kanske för stora dimensioner
230 Klockars, 1976, s. 8-9, 51-67, 101-134, 156-163.
231 Jfr Hermerén, 1972, s. 178-179.
232 Om vi tänker på Boris Tomasjevskijs syn på myten som skapad av författaren själv, ett legendbegrepp,
så ger ju redan den offentliga myten (baserad på Birgittas egna texter) synnerligen starka skäl att betona
hennes uttalade självkritik och, ibland nästan skoningslösa, självbild.
233 Andersson, Ingvar, Erik XIV, Stockholm (1934) 1948, ”Förord”. Torstendahl påpekar dock att
Andersson inte följer sina egna uppställda metodiska premisser. Tvärtom ger han en fyllig bild av Erik XIV.
Torstendahl, Rolf, 1988, s. 85. Min bedömning är att Klockars lyckas bättre på den punkten.
234 Larsson sammanfattar de både biografiforskarnas ideal i ”Biografiforskning: poetik, politik eller
panorama?”, 1989, s. 33. Klockars, 1976, t.ex. s. 46-47.